# ID: svediakorp-gov414876
# author: K& (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, fru kommissionär!
Låt mig inleda med några ord av den tyske förromantikern Novalis.
Han, den kanske förste visionären vad gäller ett fritt och fredligt Europa liknande det vi föreställer oss i dag, präglade för cirka 200 år sedan följande uttryck i sin mycket uppmärksammade uppsats " Kristenheten eller Europa ": " Allt är bra, men inte alltid, inte överallt, inte för alla. "
Så rätt han skulle få.
I den europeiska beslutsprocessen möts vi ju nästan dagligen av hans insikter.
Det direktiv som vi diskuterar i dag och som rör arbetstidens förläggning för förare i vägtrafiken, kompletterat med de självständiga åkarna, är ett alldeles särskilt praktexempel på detta.
Ur de små och medelstora företagens och i synnerhet de självständiga åkarnas synvinkel är direktivet med sina genomsnittliga, exakt definierade övre gränser för arbetstid, undre gränser för pauser och vila liksom tidsbestämmelser för nattarbete en olämplig och överflödig politisk inblandning i den arbetstidsutformning som de själva skall ansvara för.
I deras ögon är det rentav ett akut, ett statligt utlagt hinder som går stick i stäv med de marknadsekonomiska principerna och som därmed bör avslås.
Enligt social- och konkurrenspolitikerna och de sakkunniga på vägtrafiksäkerhet ser det annorlunda ut.
Särskilt med tanke på den allt vanligare negativa rapporteringen av typen " På grund av förarens övertrötthet rände en lastbil i full hastighet in i en på grund av tekniska problem korrekt avställd personbil " men även för att undvika skenbar självständighet och därmed förebygga otillbörlig konkurrens borde direktivet ha genomförts för länge sedan.
Inte heller bör det ökade arbetsplatsskyddet för hälsa och säkerhet för personer sysselsatta i tung trafik lämnas utan kommentar.
För mig som konsekvent företrädare för en social marknadsekonomi gäller därför följande: först människan, sedan ekonomin.
Följaktligen förordar jag bifall till en skärpning av den gemensamma ståndpunkten för allas skull, även för dem som deltar i vägtrafiken som fotgängare.
