# ID: svediakorp-gov414831
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. (FR) De reaktioner på resultatet av den irländska folkomröstningen som visas av många ansvariga européer, som direkt har deltagit i utarbetandet av Nicefördraget eller som i dag lovsjunger fördraget, demonstrerar klart och tydligt att det Europa som skisseras i detta fördrag vilar på fullständig avsaknad av respekt för de folk som utgör Europa.
Man måste ha förlorat all känsla för folkens värdighet om man kategoriskt hävdar - vilket kommissionär Verheugen dristade sig till att göra från Ljubljana, innan det var helt klart med de definitiva resultaten av den omröstning där det irländska folket gjorde sin röst hörd - att ett " irländskt veto " inte på något sätt kommer att hindra Europeiska unionens utvidgning enligt de villkor som anges i Nicefördraget.
För att fortsätta med kommissionärerna: att redan den 11 juni se att Barnier docerande redogör för de tre skälen till det irländska folkets " nej " för Le Figaros läsare och därmed, utan skam, sätter sig i irländarnas ställe - och skall man tro honom har dessa skäl ingenting att göra med Nicefördraget - vittnar om samma totala förlust av känsla för nationernas suveränitet.
Irländarna är det enda europeiska folk som har haft förmånen, angelägna som de är om att strikt respektera sin grundlag, att uttala sig om Nice på det mest demokratiska sätt som finns, dvs. i en folkomröstning.
De är därmed det folk som har haft en verklig nationell debatt om fördragets innehåll och brännande frågor.
Trots detta slår Barnier fast: " Nicefördraget i sig är inte ifrågasatt i den irländska omröstningen " ...
Védrine, som nu har hamnat i en ond cirkel efter att trots allt ha stridit mot förslaget till fördrag, gör sig i dag till en patetisk försvarare av detta fördrag genom att anklaga irländarna för att ha gett efter för en " reträttreaktion ".
Moscovici breddar debatten genom att glädja sig över att Frankrike inte genomför någon omröstning: detta framstående demokratiska förfarande genom vilket det suveräna folket är kallade att uttala sig nedvärderas till en " förevändning som erbjuder nej-koalitionen ett tillfälle att uttala sig emot Europa ".
Rådet (utrikesfrågor) avfärdade givetvis redan den 11 juni alla möjligheter att omförhandla Nicefördraget för att man skall kunna ta hänsyn till det irländska folkets vilja, som trots allt demonstrerades med stor tydlighet.
Med dessa ställningstaganden framträder en bild av ett Europa som föraktar sina egna folk och som beter sig likt demokratins beslutsamma motståndare; ett Europa som byggs upp enligt en beräknande otillgänglighet, för att man skall kunna undgå folkens vilja och kontroll.
Att i dag hävda att Irlands " nej " till Nice förhindrar utvidgningen saknar mening.
Det är Nicefördraget som gör utvidgningen problematisk.
Det är tvärtom tack vare Irlands omröstning som det nu är möjligt, vilket Philippe de Villiers menar, att genomföra utvidgningen utan att lägga beslag på nationernas suveränitet.
Dels genom att man överger den överstatliga delen av fördraget och låter de bifogade bestämmelserna om utvidgningen införlivas i de framtida anslutningsfördragen, och dels genom att man ger kandidatländerna möjlighet att omedelbart träda in i Europeiska unionen, utan att det skall behövas något ytterligare fördrag, genom att erbjuda dem att ansluta sig till fördragets mellanstatliga del, såsom den nu ser ut.
