# ID: svediakorp-gov414828
# author: Moreira da Silva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 863
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. (PT) Hållbar utveckling ligger högt uppe på den internationella dagordningen.
Denna vecka ägnar Europeiska unionen ett rådsmöte åt den - mötet i Göteborg.
Nästa år träffas det internationella samfundet i Johannesburg, på toppmötet " Rio + 10 ", just för att förnya sin strategi för en hållbar utveckling.
Men vi får inte låta oss luras.
Den internationella frenesin kring detta viktiga begrepp - hållbarheten (som är samma sak som att tala om solidaritet med kommande generationer och solidaritet mellan folken) - är mer ett resultat av att vi uppfyller en tidsplan som gjorts upp för flera år sedan än av att vi följer en strategi.
Tio år efter det toppmöte i Rio de Janeiro som slog fast just det internationella åtagandet om en utveckling som skulle innehålla inte bara den ekonomiska och social dimensionen utan även den miljömässiga, råder fortfarande icke-hållbarheten.
Detta gäller från den globala uppvärmningen till minskningen av ozonbältet.
Från livsmedelsosäkerheten till den växande resistensen mot antibiotika.
Från spridandet av kemikalier, särskilt de icke nedbrytbara, till den minskade biologiska mångfalden.
Från ökat industriavfall till ett gytter i stadslivet.
Utan att givetvis glömma den skrämmande signal på ohållbarhet i vår tillväxtmodell som fattigdomen och den sociala utslagningen utgör.
Mot denna bakgrund har rådet i Göteborg en alldeles särskild betydelse.
Den måste samtidigt godkänna en ny hållbar utvecklingspolitik för Europeiska unionen och lägga fram en grund för en internationell strategi som skall godkännas i Johannesburg.
Innan jag formulerar mina politiska önskemål för Göteborg vill jag kort beröra den institutionella frågan.
Det faktum att den svenska regeringen har beslutat att avsluta sitt ordförandeskap för Europeiska unionen med ett rådsmöte om hållbar utveckling är ytterst välkommet - vi kan för övrigt säga att detta ordförandeskap har varit en frisk fläkt när det gäller den politiska dagordningen - liksom det dokument som Europeiska kommissionen har förberett som grund för diskussionerna i rådet (" A Sustainable Europe for a Better World ").
Men det är oacceptabelt att den mycket sena presentationen av detta dokument, från Europeiska kommissionens sida, har hindrat Europaparlamentet att på ett korrekt sätt bidra till denna diskussion.
Om jag återgår till de politiska frågorna vill jag framföra tre önskemål inför Göteborg.
1) Rådets möte i Göteborg bör komma fram till en övergripande strategi för en hållbar utveckling
Europeiska unionen är skyldig att föra den internationella debatten om en ny tillväxtmodell, som är förankrad i nya produktionsmetoder och i konsumtionen.
En modell som inte gör den ekonomiska tillväxten och den sociala välfärden beroende av en intensiv resursanvändning.
Göteborg är den rätta scenen att inleda denna globala debatt på.
Förutom att det vore fullkomligt löjligt att de 15 stats- och regeringscheferna, några månader innan ett globalt toppmöte med målet att skapa en global utvecklingsmodell, i Göteborg skulle ägna sig åt att skåda naveln i Europeiska unionen, så skulle det också vara meningslöst.
Vi behöver i denna globaliseringstid en europeisk politik och europeiska mål för hållbar utveckling för att bidra till och stärka poltiken och målen för en hållbar utveckling i hela världen.
Vi hoppas att blickarna i Göteborg dras mot Johannesburg.
2) Rådet i Göteborg måste slå fast ett politiskt åtagande - med precisa mål och åtgärder - för att rätta till ohållbarheten i Europeiska unionen
Göteborg måste vara inriktat på åtgärder.
Med tydliga mål och tidsplaner.
Jag hoppas därför att rådet godkänner följande mål:
en minskning av de europeiska utsläppen av växthusgaser med 30 procent till 2020 i förhållande till 1990 års nivåer,
att avskaffa bidragen till produktion och konsumtion av fossila bränslen fram till 2010,
att alternativbränslen 2010 skall utgöra mer än sju procent av alla bränslen för vägtrafiken och 2020 skall proportionen vara över 20 procent,
att fram till 2004 tillämpa den nya gemenskapspolitiken för kemikalier och se till att fram till 2020 helt avskaffa alla kemikalier som är skadliga för miljön och för folkhälsan,
att under 2001 godkänna en plan (beträffande jordbrukspolitiken och hälsan) för att minska människors resistens mot antibiotika,
att helt bromsa utarmningen av den biologiska mångfalden till 2010,
att godkänna lagstiftningen om miljöansvar fram till 2003,
att främja kollektiva transporter på väg, järnväg och till sjöss så att användningen av vägtransporter 2010 är lägre än 1998 års nivåer,
att uppmuntra användningen av förnybara energikällor, och sträva efter målet om tolv procents förnybar energi till 2010 och 50 procent till 2040.
3) Rådet i Göteborg måste lägga grunden till en miljövänligare gemenskapspolitik i Europeiska unionen
Det tjänar inte mycket till att fastställa mer ekologiska mål om politiken, särskilt den gemensamma, som är vägen för att uppfylla målen, är olämpliga.
Därför är det viktigt att rådet anger " hur mycket och hur " Europeiska unionens icke hållbara gemenskapspolitik skall förändras.
VI måste givetvis börja med den gemensamma jordbrukspolitiken men också gå via den gemensamma fiskeripolitiken, transporter och energi samt tillämpningsreglerna för strukturfonderna och sammanhållningsfonderna.
