# ID: svediakorp-gov414750
# author: Hautala (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 542
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionsordförande!
Inledningsvis vill jag fästa er uppmärksamhet vid rådsordförande, minister Lindhs, konstaterande att det var ett misstag att vi inte kan tala om de mänskliga rättigheterna här i dag.
Jag välkomnar även ordförande Barón Crespos lilla botgöring då han beklagade att vi inte kan föra denna diskussion i dag.
Det är verkligen mycket beklagligt, eftersom jag vet att Sverige är livligt engagerat i politiken för de mänskliga rättigheterna, och nu är denna möjlighet att föra en dialog med Sverige tyvärr försatt.
Herr talman!
För min grupp är Göteborg framför allt ett toppmöte om en hållbar utveckling.
Vi har väntat på det länge och vi vill inte att detta tillfälle förspills.
Temat om en hållbar utveckling får inte falla i skuggan av en prominent gäst, utan det måste tas på allvar.
I det här sammanhanget måste jag lämna en personlig bekännelse.
Jag var litet otålig när kommissionen inte verkade få sitt eget förslag om en hållbar utveckling färdigt, och i samband med toppmötet i Stockholm konstaterade jag att kommissionens ordförande Prodi inte var ekologiskt läskunnig.
Nu måste jag ta tillbaka denna utsago eftersom jag har bekantat mig med kommissionens ordförandes tankar om en hållbar utveckling och anser att de är ytterst värdefulla.
Han föreslår förpliktande mål och han är redo att skrida till förpliktande åtgärder för att till exempel avbryta sambandet mellan den ekonomiska tillväxten och den ökande trafiken.
Man måste beklagligtvis befara att toppmötet inte har samma förmåga, det vill säga att det skulle kunna ställa kvantitativa mål.
I det här avseendet är jag litet besviken på att de ansträngningar som Sverige som ordförandeland gjorde inte ledde ännu längre.
Kyotoprotokollet är ovillkorligen en central fråga i Göteborg.
Jag välkomnar kommissionens ordförande Prodis vilja att föra diskussionen framåt till tiden efter det att målen i Kyotoprotokollet förverkligats.
Jag är av helt annan åsikt än ordförande Poettering, då han säger att kärnenergin måste finnas med i de alternativa lösningarna.
Det finns ingen ålderdomligare teknik än den, och jag vill fälla ett varningens ord för att kärnenergin faktiskt i skydd av klimatpolitiken gör comeback.
Min grupp yttrar ett beslutsamt nej till denna utveckling.
Vi vill satsa på alternativ.
Frågan om utvidgningen tas också upp i Göteborg, min grupp vill absolut understryka att utvidgningen måste fortsätta trots resultatet av folkomröstningen i Irland.
Det irländska folket har inte alls velat förkasta utvidgningen, vilket man klart kunnat konstatera och som man bör framföra till kandidatländerna.
Jag anser emellertid att det inte går att förbigå resultatet av folkomröstningen i Irland som om ingenting hänt, utan det måste uppfattas som en klar signal på att Europeiska unionen måste demokratiseras, medborgarna måste kunna delta i förberedelsearbetet till konstitutionella frågor.
De kan inte längre behandlas bakom lyckta dörrar.
Därför måste vi skynda på införandet av denna konventsmodell, till och med så att beslut om det kan fattas före Laeken.
Detta innebär att även kandidatländerna fullvärdigt bör kunna delta i denna process.
Vi behöver mer demokrati, fler folkomröstningar, mer engagemang - inte mindre.
