# ID: svediakorp-gov414749
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 795
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru tjänstgörande ordförande, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar!
På ELDR-gruppens vägnar skulle jag vilja börja med att tacka ministern och gratulera henne till de många faktiska resultat som det svenska ordförandeskapet redan har uppnått, innan det ens formellt har avslutat sitt arbete.
Ni skall särskilt gratuleras till det arbete och den entusiasm som ni lagt ned när det gäller utvidgningsfrågan.
Ert tillvägagångssätt har varit en frisk fläkt och jag hoppas att det kommer att försäkra kandidatländerna om att vi faktiskt menar allvar när det gäller denna fråga, vilket vi har visat under det svenska ordförandeskapet.
Jag tackar också för och välkomnar det försvar som ni, tillsammans med Europeiska kommissionen, har ställt upp i frågan om klimatförändringar.
Det är viktigt att vi i den transatlantiska dialogen fortsätter att kämpa för de värden och den önskan om hållbarhet som vi alla delar och tror på.
Era personliga ansträngningar och arbetet tillsammans med den höge representanten, kommissionär Patten och andra, i synnerhet i Makedonien, där situationen fortfarande är så laddad och komplicerad, visar ett imponerande engagemang mot att gå framåt med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Samtliga dessa områden, och naturligtvis det arbete som ni påbörjat tillsammans med Europaparlamentet när det gäller att öka öppenheten, bör värdesättas som viktiga och betydelsefulla frågor.
Jag tar förstås till mig den ökade oron hos företrädarna för kandidatländerna till följd av Irlands " nej " till Nice som ni har talat om.
Det är mycket viktigt för mig att säga här i dag, särskilt som en irländsk europé, att vilka komplicerade skäl och anledningar som än ligger bakom det, så innebar detta " nej " till Nice inte ett " nej " till utvidgningen.
Varken " nej " kampanjen eller " ja " kampanjen handlade om utvidgningen.
Det vore faktiskt till hjälp före Göteborg - om detta inte redan har skett - att Irlands " nej " kampanj som helhet sammanställde ett enda gemensamt uttalande där det klargjordes att deras " nej " kampanj inte var en strävan efter ett " nej " till utvidgningen.
Jag skulle vilja uppmuntra ministern till att fortsätta att arbeta mot en betryggande tidsplan i Göteborg.
Chocken över det irländska resultatet kanske kommer att motivera dem som för en eller två veckor sedan undrade huruvida detta var nödvändigt.
Det har nu blivit mer nödvändigt att uppmuntra, agera och visa resultat när det gäller utvidgningsagendan.
Med hänsyn till det irländska resultatet skulle jag vilja bidra med en eller två detaljerade kommentarer.
Ledamöterna kanske skulle vara intresserade av att få veta att 50 000 färre människor i den irländska väljarkåren röstade " nej " till Nice än jämfört med " nej " till Amsterdam.
Antalet " nej " röstare i Irland har inte ökat.
Den avgörande frågan i Irland är denna: varför stannade de som vanligtvis skulle ha röstat " ja " hemma?
Detta är en allvarlig fråga.
Ändå var antalet " nej " röster lägre än förut, och inte högre, så i detta hänseende måste vi behålla en viss känsla för proportioner.
Jag välkomnar det faktum att den irländska regeringen nu kommer att upprätta ett nationellt forum om Europa för att uppmuntra alla till att med förnuft överväga utmaningen och budskapet med och verktygen för att sammanföra människor med den europeiska visionen.
Därefter kommer det slutligen att hållas en andra folkomröstning.
Det är viktigt att vi får denna period av ingående övervägande.
Jag noterar vad som sagts i rådet (allmänna frågor), nämligen att rådet kommer att fortsätta med ratificeringsprocessen.
Motsägelsefullt nog kommer det danska ratificeringsinstrumentet faktiskt att läggas fram i Rom i dag, och fransmännen har, som vi hört, också ratificerat fördraget.
Jag hoppas att rådet i Göteborg kommer att finna den vishet som saknas i uttalandet från rådet (allmänna frågor) för att ta med Europeiska kommissionen i sökandet efter en väg framåt.
I Irland betraktar man kommissionen som en hederlig mäklare - någon som alltid kan hjälpa till när det finns vanskliga textmässiga och konkreta politiska frågor som måste övervägas.
Sammanfattningsvis borde det verkliga budskap som måste komma från Göteborg före alla andra - det första av det här slaget av budskap - tydligt riktas till kandidatländerna, och säga: vi är redo att förhandla.
Jag skulle vilja be den tjänstgörande ordföranden att kämpa för denna fråga och genomgående betona den i Göteborg, särskilt med avsikt att göra det möjligt för irländarna att säga " ja " till en utvidgning där.
(Applåder)
