# ID: svediakorp-gov414748
# author: Barón Crespo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 935
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsordförande, ärade kolleger!
Jag vill först och främst gratulera den tjänstgörande ordföranden för rådet till hennes avstämning av det svenska ordförandeskapet.
Sverige har nu klarat sin examen och blivit myndigt och landets ordförandeskap har varit framgångsrikt på många områden.
Ni har agerat med öppenhet, med finess och med en vänskaplig attityd gentemot parlamentet, och detta vill jag betona.
Med er har vi kunnat börja aktualisera våra förbindelser med rådet, vilka fortfarande var i nivå med Enhetsakten - jag syftar på medbeslutandeförfarandet och rådets närvaro i plenum - och jag anser att detta är ett välkommet och positivt steg framåt i våra förbindelser.
Jag beklagar, precis som ni, att debatten om mänskliga rättigheter inte har kunnat genomföras i dag på grund av tidsbrist, men hur som helst är de mänskliga rättigheterna en permanent beståndsdel i vårt politiska åtagande.
Jag vill särskilt betona de framsteg som har nåtts när det gäller hållbar utveckling och på det sociala området, och ett av de mycket viktiga framgångarna har varit att, efter tjugo år, uppnå att blockeringen av direktivet om information till, samråd med och deltagande av arbetstagare hävs.
När det gäller toppmötet i Göteborg är vi alla påverkade av den irländska folkomröstningen som blev en tankeställare och är en mycket viktig varningssignal.
Den franska generalförsamlingen ratificerade i går Nicefördraget.
Frankrike har alltid varit ett mycket blomstrande och rätt så polemiskt land, men detta har emellertid inte väckt vår uppmärksamhet.
Men i fallet Irland anser jag att finns två frågor som vi måste fundera på, nämligen unionens nuvarande medlemsstater och de stater som kommer att ingå efter utvidgningen, för vi är nu inne i det resonemanget och vi måste befästa de villkor som skall styra vårt gemensamma öde.
Detta innebär, och så har det varit ända sedan Europeiska unionen skapades, att vi måste finna en jämvikt mellan våra intressen - mellan om man får säga det så - vår egoism och solidariteten mellan alla.
Jag anser att det är vårt mål och detta måste vi förklara på ett mycket direkt sätt för alla européer.
Jag har därför å min grupps vägnar bett kommissionens ordförande om en förklaring från kommissionen om den ekonomiska och sociala sammanhållningen och om utvidgningen.
Det handlar nämligen inte bara om att den ena eller den andra medlemsstaten skall få behålla stöd från Strukturfonderna eller ej, det handlar om att i första hand se hur vi alla kan bidra och kommissionens ordförande har nyligen talat om fördelarna med en framtida europeisk skatt.
Folket betalar, men de vet inte vad de betalar för, och ur demokratisk synpunkt skulle det vara lämpligt att koppla ihop finansiering och medborgaranda.
Sedan måste vi se över hur vi skall kunna förstärka sammanhållningen och solidariteten mellan oss alla med utgångspunkt i fördragens principer.
För att göra detta anser jag att det är nödvändigt att kommissionen medverkar genom att utöva sina ansvarsbefogenheter och sin initiativrätt.
För det andra vill jag ta upp de slutsatser som ni har lagt fram i rådet.
Enligt min relativt långa politiska erfarenhet i Europeiska unionen är detta den första gången som det har utarbetats ett förslag till rådets slutsatser som en normal medborgare kan läsa, vanligen skrivs nämligen dessa förslag på ett sätt som fransmännen kallar ett språk som är langue de bois, i en fullständigt kryptisk stil.
Toppmötesrapporten från det svenska ordförandeskapet gör heder av vad Europaparlamentet har sagt, av vad COSAC har sagt och det finns ett klart uttalat stöd till konventmetoden - ni har dock varit försiktiga och talar om ett forum.
Men jag vill hursomhelst säga att om ni lyckas nå framsteg i den riktningen, så tror jag att vi kan uppnå att det definitivt blir slut på förhandlingar bakom stängda dörrar och att vi går över till den demokratiska metod som konstitutioner utarbetas på i alla Europeiska unionens medlemsstater, det vill säga med ljus och stenografer, vilket i dagens situation är med hjälp av Internet och television.
Det är på det viset som saker skall göras.
Fru ordförande, vi hoppas därför att ni lyckas åstadkomma att ett förslag om detta läggs fram under toppmötet i Göteborg som sedan kan preciseras i Laeken, ett förslag som de europeiska parlamentarikerna, medlemsstaternas parlamentariker, regeringarna och kommissionen kan arbeta tillsammans på.
På detta sätt kan vi lyckas få alla människor i våra medlemsstater intresserade.
Ett sista påpekande, fru ordförande, om president Bush besök.
De transatlantiska förbindelserna är en grundläggande konstitutionell förbindelse för båda parter, Europeiska unionen och Förenta staterna, och för världen i sin helhet.
Men vi får inte dölja de djupa meningsskiljaktigheter vi har för närvarande och som inte bara handlar om värderingar om de internationella åtagandena på världsnivå, utan även om en kamp mot något så viktigt som klimatförändringarna.
Man kan uppmana till solidaritet, men jag ber Poettering om att han bearbetar de aktuella eller framtida regeringarna i sin politiska familj, för det är de som inte stöder en enig europeisk ståndpunkt.
När det handlar om antimissilförsvar, leder framställning av nya missiler bara till att vi börjar kapprusta igen.
Även när det gäller den frågan ber jag Poettering att han talar med sina politiska vänner i regeringarna i syfte att uppnå en avspänningsprocess, vilket är grundläggande för mänsklighetens framtid.
