# ID: svediakorp-gov414746
# author:  Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,009
# sentences: 92
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Fru talman, fru utrikesminister, ärade ledamöter, mina damer och herrar!
I morgon samlas Europeiska rådet i Göteborg.
Dagordningen innehåller många punkter.
Jag skall koncentrera mig på bara två av dessa: utvidgningen och den hållbara utvecklingen.
Emellertid skall vi också diskutera en annan mycket viktig fråga i Göteborg, det vill säga resultatet av folkomröstningen i Irland om ratificering av Nicefördraget.
Redan i förrgår hade vi ett idéutbyte om detta med rådet (allmänna frågor) och de femton medlemsstaterna antog ett uttalande.
Jag skulle vilja framföra några kortfattade synpunkter.
Även om jag inte på något sätt vill lägga mig i det irländska folkets suveräna beslut blir jag mycket ledsen över folkomröstningens resultat.
Utvidgningsprocessen får dock inte försenas av detta.
Som jag snart kommer att återkomma till är den nödvändig av historiska och politiska skäl.
Kommissionen kommer därför att fortsätta att göra det som kommer an på oss för att förverkliga detta mål.
Man kan dock lära sig en politisk läxa.
Varje folkomröstning har sin historia.
Ändå är det, trots att det låga valdeltagandet gör resultatet svårtolkat, otvivelaktigt så att det irländska folkets fritt uttryckta vilja än en gång påminner oss om att vi har en metod för att ändra i fördragen, den som användes i Nice, som medborgarna inte förstår och inte längre vill ha.
(Applåder)
Det talar de om för oss med demokratins högsta uttrycksmedel, det vill säga genom att rösta, men också genom att inte rösta på grund av likgiltighet och brist på tydliga alternativ.
Det räcker inte att än en gång upprepa att vi måste kommunicera mer och bättre med medborgarna och att de verkliga frågeställningarna ofta förvanskas eller inte förstås.
Det är inte det som är poängen!
Vi måste från och med nu lära oss den läxa som medborgarna har gett oss.
Jag kan därför med glädje konstatera att minister Lindh har för avsikt att i Göteborg föreslå någonting annat än slutna kretsar av rådgivare och regeringskonferenser som arbetar bakom lyckta dörrar.
Detta är ett kapitel som absolut måste avslutas.
(Applåder)
I Laeken bör vi alltså utan att tveka längre peka ut den enda metod som våra medborgare kan acceptera, den som går ut på att skapa en instans som är representativ för både staterna och de förtroendevalda på nationell och europeisk nivå: ett konvent som arbetar med översynen av fördragen utan att stänga in sig och som drar nytta av den breda diskussion som numera förs i alla medlemsstaterna.
Sedan ett halvår tillbaka har man lyckligtvis åter börjat tala om Europa: låt oss göra det fullt ut!
Kommissionen är redo att ge sitt aktiva bidrag till denna struktur.
Jag skall nu återkomma till de två ursprungliga frågorna: den hållbara utvecklingen och utvidgningen.
Jag tycker att det är viktigt att beskriva de resultat som jag hoppas att detta toppmöte kommer att ge på dessa två områden för er.
Först och främst den hållbara utvecklingen.
I Göteborg skall stats- och regeringscheferna diskutera en ny politisk inriktning som grundar sig på kommissionens förslag, vilket utgör ett radikalt brott mot tidigare tänkesätt.
I det tar vi åter fatt i Lissabon-strategin för att skapa en ambitiös men realistisk process för hållbar utveckling.
Detta resultat kan man uppnå genom att utgå ifrån antagandet att hållbar utveckling inte bara gäller miljön utan syftar till att säkerställa ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och värnande om miljön så att dessa tre mål går hand i hand.
De ekonomiska, sociala och miljömässiga målen står verkligen inte i motsatsställning till varandra utan kompletterar varandra.
Detta är tyngdpunkten i den europeiska samhällsmodell vi vill bygga och överlämna åt kommande generationer européer: om vi inte gör detta blir det svårt att bygga Europa.
I vårt förslag förenas dessa mål till en enda integrerad strategi som syftar till att lösa medborgarnas konkreta problem på lång sikt.
Jag skall bara ta några exempel på de resultat vi vill uppnå i Göteborg.
När det gäller socialpolitiken innehåller den föreslagna strategin alla de mål som har fastslagits under de tidigare mötena med Europeiska rådet i Lissabon och Stockholm, mål som handlar om att modernisera de sociala trygghetssystemen, bekämpa fattigdom och utslagning och ta itu med problemet med den åldrande befolkningen.
När det gäller klimatförändringarna vill vi inte bara genomföra Kyotoavtalet utan också se längre framåt.
Det handlar om en långsiktig process som inte kan avgöras en gång för alla, men inriktningen måste redan nu vara klar och konsekvent.
Vad jordbrukspolitiken anbelangar slår vi utan att hyckla fast vilka som är Europeiska unionens senaste mål, att vi inte längre skall koncentrera oss på kvantitet utan på en sund livsmedelsproduktion med kvalitet.
Vårt mål måste vara att tillfredsställa konsumenterna och samtidigt sätta värde på jordbruket.
När det gäller transporterna har vi för avsikt att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och urskillningslös ökning av vägtransporterna.
Utvidgningen gör det än mer trängande att ingripa på alla dessa fronter och varje enskild medborgare måste vara delaktig i förändringsarbetet.
Ledamöterna av denna församling kan här spela en avgörande roll: ni har er förankring i territoriet och ni har nära kontakter med de regionala och lokala myndigheter som har det främsta ansvaret för att genomföra politiken för en hållbar utveckling på unionens territorium.
Ni har alltså en idealisk och avgörande position när det gäller att förklara, diskutera och främja dessa initiativ.
Om vi vill skapa ett balanserat och rättvist samhälle i Europa är denna strategi för den hållbara utvecklingen nödvändig.
Jag säger än en gång att vi européer med rätta är stolta över vår sociala modell, även om vi kanske har tappat den röda tråden och vår stolthet under de senaste åren, men det är kanske därför vi måste modernisera den så att den kan fungera för kommande generationer.
Vår planets framtid beror dessutom på om vi kan åstadkomma en global hållbar utveckling och det bästa sättet för Europeiska unionen att verka för detta är att vi genomför våra föresatser så att vi kan ge vägledning och fungera som ett exempel för alla.
Även från andra kontinenter ser man till vad vi gör, trots att det inte alltid verkar så.
Nu skulle jag vilja övergå till den andra punkten: utvidgningen.
Jag har aldrig upphört att hävda att utvidgningen är vår historiska uppgift: helt klart för min kommission, men också för detta parlament, tror jag.
Den måste genomföras nu, för tiden är mogen.
Den inre marknaden, eurons ankomst, de numera påtagliga resultaten av saneringen av de offentliga finanserna och framstegen när det gäller ekonomiska och sociala reformer bidrar alla till att göra detta ögonblick särskilt gynnsamt för en utvidgning.
Vi måste därför engagera oss med full kraft för att snabbt föra denna process i hamn.
Kommissionen för medlemskapsförhandlingarna framåt med allvar och stränghet, enligt det mandat vi har fått av rådet.
Vår roll som opartisk institution säkerställer att processen inte solkas ned av kortsiktiga politiska hänsyn.
Vi håller oss till principerna om differentiering och framsteg beroende på meriter, enligt vilka de länder som påbörjade förhandlingarna 2000 kan komma att gå förbi dem som började förhandla tidigare.
Vi håller oss strikt till den tidtabell som upprättades förra året och antogs i Nice och det gläder mig att kunna säga att det har gjorts stora framsteg.
Dessutom är jag verkligen tacksam mot det svenska ordförandeskapet för de insatser det har gjort för dessa förhandlingar.
Tidtabellen är alltså rätt utformad och skall behållas.
Därför har jag alla skäl att tro att vi kommer att avsluta förhandlingarna med de av våra partners som ligger längst framme omkring slutet av år 2002, så att vi kan genomföra ratificeringsprocesserna i tid för valet till Europaparlamentet 2004.
Rådet skall alltså i Göteborg ta hänsyn till gjorda framsteg och formulera de riktlinjer som erfordras för att slutföra förhandlingarna.
För närvarande är fortfarande de besvärligaste kapitlen, som i huvudsak är fyra, öppna: miljön, den fria rörligheten för människor, kapital och tjänster, strukturfonderna och jordbruket.
Jag nämnde dem i svårighetsordning, med det svåraste sist.
Det handlar otvivelaktigt om komplexa sektorer, men det står nu klart att lösningarna i vissa fall kan underlättas av att man inför övergångsperioder.
Kommissionen är därför beredd att föreslå nödvändiga tekniska lösningar och politiska kompromisser.
Nu behöver vi flexibilitet från alla förhandlingsparternas sida och ett tydligt politiskt engagemang för att slutföra förhandlingarna också gällande dessa så känsliga sektorer.
I dag verkar flexibilitet och sunt förnuft vara de viktigaste, mest värdefulla dygderna, både hos medlemsstaterna och kandidatländerna.
Ärade ledamöter!
Det är uppenbart att det krävs stöd i den allmänna opinionen.
I och med utvidgningen ökar unionens befolkning med 30 procent.
Vi kommer också att få en union som ur många synpunkter är mer diversifierad, som har långa gränser gemensamma med stora länder som Ryssland och Ukraina.
Många av medborgarna är oroliga för vilka konsekvenser denna nya territoriella ordning kommer att få på deras vardag i termer av sysselsättning, miljö, invandring och allmän ordning.
Ledamöterna av denna församling har den viktiga uppgiften att lugna medborgarna genom att på ett objektivt och förtröstansfullt sätt förklara vilka problemen är, men även vilka stora fördelar de kommer att få av Europas enande.
Utvidgningen kommer att sätta fart på vår ekonomi och arbetsmarknaden för hela nästa generation.
Den kommer också att bli det enda redskapet för att kontrollera de sjukliga företeelser som inte stannar vid nationsgränserna, såsom organiserad brottslighet och handel med narkotika, vapen och människor.
Tillsammans kan vi göra mer och göra det bättre.
Ett större Europa kommer att bli en starkare, mer respekterad aktör på världsscenen.
Mina damer och herrar!
Utvidgningen är inte bara en teknisk process.
Vi får aldrig tillåta att noggrannheten med detaljerna får oss att tappa helheten ur sikte.
Visionen om det Europa som våra barn och barnbarn skall ärva handlar om en gemensam framtid i en union som sträcker sig från Atlanten till Svarta havet, från polcirkeln till Medelhavet.
Men detta är inte allt: jag skulle vilja att vi tänkte i termer av en gemenskap bestående av fredliga nationer i en världsdel, som omfattar ett utvidgat EU och alla dess nya grannar, vilka förenas av värderingar och mål som blir allt mer gemensamma.
Detta är ingen dröm: det är en process som vi redan har inlett, bland annat just med det svenska ordförandeskapets stora bidrag.
I Moskva i förra månaden kom de högsta representanterna för Ryska federationen och Europeiska unionen överens om att börja arbeta för att skapa ett gemensamt europeiskt ekonomiskt område och började undersöka de konkreta möjligheterna att i framtiden använda euron i sina handelstransaktioner och finansiella mellanhavanden.
Vi har för avsikt att samtidigt följa en lika intressant strategi gentemot Ukraina.
Med dessa utgångspunkter kan den utvidgade Europeiska unionen och dess grannar finna gemensamma lösningar på de gemensamma problemen på områden som transporter, energi och miljö, forskning, utveckling, invandring och kampen mot den organiserade brottsligheten.
Endast en utvidgad gemenskap, som den vi håller på att bygga, kan njuta av fred, välstånd och stabilitet i längden.
Mina damer och herrar, ärade ledamöter!
Utvidgningen och hållbarheten är alltså de båda nycklarna till Europas framtid.
Jag är säker på att ni instämmer i denna min vision och jag är också säker på att vi i Göteborg kommer att kunna ta stora steg framåt för att gå från vision till verklighet.
(Applåder)
