# ID: svediakorp-gov414745
# author: Lindh (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,287
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman, ärade parlamentsledamöter!
För snart ett halvår sedan talade jag första gången i parlamentet om det svenska ordförandeskapets målsättningar.
Sedan dess har vi fått en nära och konstruktiv diskussion om Europas framtidsfrågor, om de tre " E: na ", dvs.
Enlargement, Employment, Environment, om öppenhet och reformarbete, om krishantering och konfliktförebyggande, om framtidsdiskussionen, om demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter.
Tyvärr måste jag beklaga att parlamentet har ställt in den debatt som vi skulle ha haft i dag om mänskliga rättigheter, vilket ju var en viktig prioritering för det svenska ordförandeskapet.
Frågorna kring Europas framtid kommer naturligtvis också att prägla Europeiska rådets möte i Göteborg.
Först vill jag säga något om utvidgningen - Europas historiska åtagande och allra viktigaste framtidsfråga.
Det är en trovärdighetsfråga för hela unionen att vårt arbetsprogram, som för sex månader sedan ansågs vara mycket ambitiöst, av vissa till och med orealistiskt, kommer att uppfyllas.
Gemensamma EU-positioner har fastställts på samtliga de nio kapitel som angavs i det svenska ordförandeskapets roadmap, inklusive flera svåra frågor som t.ex. fri rörlighet för personer, förvärv av fastigheter och inte minst miljöområdet.
Vi har kunnat stänga kapitlet om personers rörlighet med två kandidatländer och om rörlighet för kapital med sju kandidatländer.
Miljökapitlet har stängts med inte mindre än fyra kandidatländer.
Vi kan därför tala om verkliga genombrott i förhandlingarna.
Hela inremarknadsområdet har fallit på plats.
De fyra friheterna, grundläggande för unionen, kan nu genomföras med ett par länder.
Vi har också lagt en god grund när det gäller centrala frågor som kärnsäkerhet, livsmedelssäkerhet och landtransporter och stängt några kapitel som egentligen hörde hösten till enligt vår roadmap.
Vi kommer att ha öppnat förhandlingar på samtliga områden med några av de länder som började förhandla förra året.
Därmed kan vi bekräfta differentieringsprincipen.
Varje kandidatland bedöms på egna meriter och styr själva takten i förhandlingarna.
Vi hade ministermöten med samtliga kandidatländer i måndags och tisdags.
Länderna var genomgående mycket glada över de framsteg som de har uppnått under förhandlingarna.
Samtidigt kunde vi hos många se en tydlig oro efter folkomröstningen i Irland.
Självklart är jag och många med mig besvikna över folkomröstningsresultatet där, men desto viktigare är det att arbetet med att ratificera Nicefördraget går vidare, eftersom det är själva grunden för utvidgningsförhandlingarna.
Desto viktigare är det också att medlemskapsförhandlingarna med kandidatländerna drivs vidare med oförminskad kraft.
Den osäkerhet som folkomröstningen kan ha medfört och spridit i kandidatländerna måste hanteras genom att vi ännu tydligare visar att utvidgningen skall fortsätta.
De framsteg som vi har sett under förhandlingarna med kandidatländerna hade inte varit möjliga om dessa länder inte hade genomfört stora reformer och gjort stora ansträngningar för att möta våra krav.
Det kan och gör naturligtvis de EU-vänliga regeringarna i kandidatländerna extra sårbara för populistiska attacker om de upplever att utvidgningen skulle stanna upp.
Jag anser att vi måste dra tre slutsatser efter Nice.
För det första måste vi från mötet i Göteborg ge tydliga signaler om att utvidgningen skall drivas vidare.
För det andra har vi alla ett ansvar för tydliga besked om att Nicefördraget skall genomföras och ratifikationen fortsätta i andra länder.
För det tredje måste vi gemensamt bli bättre på att förankra EU bland medborgarna.
I fråga om det kan vi också använda framtidsdebatten till att föra en bred debatt om Europa, och där har vi alla ett ansvar.
Vi diskuterade framtidsfrågorna här i parlamentet senast den 30 maj.
Jag vill bara tillägga att rapporten till Göteborg beskriver alla initiativ från medlemsländer, kandidatländer och institutioner, inte minst parlamentets resolution från den 31 maj.
När det gäller den fortsatta processen konstaterar vi också att många är för ett konvent i den förberedande fasen.
Många menar också att ett sådant konvent bör kombineras med andra åtgärder.
Det är också Sveriges hållning, och vi vill gärna i Göteborg kunna peka ut denna färdriktning.
Exakt hur det skall utformas måste dock lösas i Laeken.
(Applåder) I Göteborg kommer vi också att behandla det svenska ordförandeskapets tredje " E ": Environment.
Vi skall ta några viktiga steg för att anpassa EU: s politik till en ekologisk, långsiktigt hållbar utveckling genom att fastställa konkreta mål, konkreta åtgärder och en effektiv uppföljningsprocess.
Vad gäller det kommer vi att bygga vidare på kommissionens rapport som bland annat föreslår åtgärder mot klimatförändringar och hälsorisker, och för en ansvarsfull hantering av naturresurser och förbättrade transportsystem.
EU är egentligen den enda globala kraft som kan driva miljöfrågor och hållbar utveckling globalt.
Det är därför också naturligt att klimatfrågorna och Kyoto-protokollet tas upp vid toppmötet med den amerikanske presidenten i Göteborg, vilket vi kommer att göra.
Samtidigt vet vi att om vi skall kunna spela en ledande global roll, måste vi också göra ett bra hemarbete.
Det gäller även andra internationella frågor där unionen för att kunna påverka nu utvecklar sina verktyg och blir alltmer samstämmig i sitt agerande.
Säkerhets- och försvarspolitiken, ESDP, är därvid en av våra allra viktigaste processer.
Vi har konfliktförebyggande, civil krishantering och militär krishantering som tillsammans utgör en helhet.
Vi kompletterar nu den positiva utvecklingen på det militära området med att också bygga ut den civila krishanteringen med poliser, på rättsområdet och med civil administration.
Vi har också utvecklat arbetet för att förebygga väpnade konflikter.
Göteborgstoppmötet får både en rapport om framstegen inom ESDP och ett europeiskt program för konfliktförebyggande.
FN är i detta arbete vår viktigaste partner.
Vid vår arbetsmiddag med FN: s generalsekreterare Kofi Annan i maj identifierade vi ett antal prioriteringar för samarbetet inom konfliktförebyggandet och krishantering, där våra framväxande militära och civila kapaciteter blir reella tillskott för FN.
Vi stärker samarbetet i fält genom gemensamma fact finding-missioner och samarbete mellan särskilda representanter.
Balkan, Mellanöstern och Afrika är särskilda prioriteringar.
Självklart utvecklar vi också samarbetet med Nato, vilket vi inte minst har kunnat se i de aktuella kriserna i Makedonien och södra Serbien.
I Göteborg kommer vi också att diskutera viktiga utrikespolitiska frågor, bl.a.
Mellanöstern, där EU har spelat en mycket aktiv roll.
Statsminister Göran Persson har varit där, och höge representanten Javier Solana har gjort ett stort antal konsultationsresor och förväntas i Göteborg presentera en roadmap för EU: s fortsatta engagemang och arbete i Mellanöstern.
Vi kommer att diskutera västra Balkan där utvecklingen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, FYROM, fortfarande är oroande.
Vi har både från ordförandeskapets sida och tillsammans med Javier Solana verkat aktivt för att hålla samman koalitionsregeringen, isolera extremisterna, hålla igång reformprocessen för att förbättra minoriteternas ställning och rättigheter, och fortsätta närmandet till EU.
Men som vi alla vet är situationen fortfarande kritisk.
När det gäller södra Serbien är utvecklingen mer positiv.
Det är också ett exempel på att när EU och Nato har ett nära samarbete, kan vi också hantera konflikter.
Fru talman!
Vi närmar oss nu slutet av vårt ordförandeskap, men vi har en hel del kvar att göra och hoppas ta några avgörande steg på toppmötet i Göteborg - för utvidgningen, för jobben och miljön och för unionens globala roll.
Vi räknar med ett aktivt arbete och vet att vi i alla de frågor som vi diskuterar behöver parlamentets aktiva stöd.
(Applåder)
