# ID: svediakorp-gov414713
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,493
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag börjar med att tacka utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden och särskilt föredraganden Miller, för detta mycket konstruktiva betänkande om kommissionens förslag till ett system för förtidspensionering som är begränsat i tid och antal.
Jag vet att den skyndsamma framställningen och behandlingen av betänkandet till stor del beror på den entusiasm och det hårda arbete som Miller och även hans skuggföredragande, Harbour har ägnat det.
Medan jag uttrycker min tacksamhet till dem båda vill jag även passa på att tacka kammaren för att man gått med på att tidigarelägga behandlingen av detta betänkande i plenarsession.
Som flera ledamöter kanske känner till så hjälper detta kommissionen i dess ansträngningar att gå vidare med den reform och modernisering som parlamentet har efterfrågat, och att göra det i god tid så att, om allting annat går bra, åtminstone den första delen av systemet kan genomföras till slutet av året.
I vår vitbok om reformeringen av kommissionen från mars i fjol tillkännagav vi, som, kammaren kanske minns, vår avsikt att företa en omfördelning av mänskliga resurser mellan olika avdelningar, uttryckligen för att koncentrera vår verksamhet på de viktigaste politiska målsättningarna och nå en bättre balans mellan de arbetsuppgifter som föreläggs kommissionen och de medel som står till dess förfogande.
Vi tillsatte sedan en kommissionärsgrupp under ordföranden Prodi för att göra en grundlig analys.
Utvärderingen visade att även efter de rationaliseringar som genomfördes under 1999 och 2000 fanns det ett underskott på 1 254 tjänster i förhållande till personal vid kommissionen som anvisats till den prioriterade verksamheten.
För att kunna lämna ett betydelsefullt bidrag till att bristen täcks angav vi de sätt på vilka fortsatt rationalisering, produktivitetsvinster och intern omorganisering skulle göra det möjligt för oss att uppfylla två tredjedelar av de kraven inifrån kommissionen.
Förutom åtgärder som gjorde det möjligt för omorganiserad personal att ägna sig åt andra, högre prioriterade arbetsuppgifter, föreslog vi också att uttryckliga dispositioner för definitiv avgång skulle göras tillgängliga så att kommissionen över en tvåårsperiod skulle kunna erbjuda rimliga avgångsvillkor för 600 tjänstemän som saknar erforderliga kvalifikationer för institutionens ständigt förändrade behov och arbetsuppgifter.
Syftet med den föreslagna förordningen som behandlas av kammaren är därför att sanktionera ett sådant system för definitiv avgång som omfattar 300 kommissionstjänstemän i år och ytterligare 300 under loppet av nästa år.
Förslaget bygger på samma mekanism som har använts i tidigare förordningar om definitiv avgång, till exempel i samband med på varandra följande utvidgningar av unionen eller i samband med förnyelse av uppgifter inom generaldirektoratet för forskning.
Det kommer därför att vara frivilligt att omfattas av systemet, men det nya systemet skiljer sig från de tidigare, i synnerhet på följande viktiga punkter.
För det första kommer de som söker förtidspensionering att väljas ut enbart i enlighet med förvaltningens intressen.
För det andra, de ekonomiska villkoren ligger på en lägre nivå - 65 procent av slutlönen i stället för 70 procent - än vad som har varit brukligt i samtliga tidigare uppgörelser om definitiv avgång.
För det tredje, detta förslag till förtidspensionering är budgetneutralt.
Skillnaden mellan den totala löneersättningen till 600 tjänstemän före deras definitiva avgång och kostnaden för den förtidspension de kommer att få efteråt kommer att finansiera rekryteringen 258 nya tjänstemän.
De återstående 342 tjänsterna kommer att återgå till budgetmyndigheten.
Dessa inslag i det nya systemet kommer att bidra till uppnåendet av den övergripande målsättningen att nå en bättre balans mellan kommissionens uppgifter och dess resurser.
Detta kommer också att garantera att taket för utgiftskategori 5 i budgetplanen respekteras fullt ut.
Som svar på de ändringar som förslås av Miller, kan kommissionen inte godkänna ändringsförslag 9, vilket kräver att utgifterna för att finansiera systemet för förtida avgång skall förbli icke-obligatoriska.
Vi kan inte gå med på det ändringsförslaget helt enkelt därför att förtidspensioner för tjänstemän som har lämnat tjänsten enligt lag definieras som obligatoriska utgifter.
Efter att ha gjort det påpekandet övergår jag till kommissionens mera sammansatta och mera positiva syn på de andra ändringsförslag som Miller har lagt fram i betänkandet.
Jag kommer till Ferbers ändringsförslag längre fram.
Kommissionen kan godkänna ändringsförslag 8, 10, 11, 17, 18 och 19 som syftar till att garantera att systemet förverkligas på rätt sätt och att åtgärderna under behandling inte hindrar gemenskapen från att anta ett nytt permanent system för förtida avgång för samtliga institutioner.
Som Miller sade i sitt tal bör dessa mekanismer utformas och antas så snart det är möjligt.
De ändringsförslag som jag just räknade upp syftar också till att säkerställa att ytterligare enstaka åtgärder av detta slag i framtiden skall vara onödiga och därför uteslutna.
Samtliga ändringsförslag som har lagts fram av föredraganden ligger i linje med kommissionens avsikter vad beträffar systemets införande och tillfogar förbättringar till det förslag som vi ursprungligen lämnade in.
Vi välkomnar dem därför varmt.
Eftersom kommissionen snart kommer att föreslå att ett permanent, flexibelt pensionssystem skrivs in i tjänsteföreskrifterna, så är det mycket osannolikt att ytterligare enstaka åtgärder av det här slaget skall vara nödvändiga i framtiden.
Denna kammare känner till att de viktigaste politiska detaljerna i de diskussioner om detta system för förtida avgång som hittills har ägt rum i rådet och parlamentet har att göra med att det föreslagna systemet bara gäller kommissionen som är förpliktigad att genomföra systemet på ett budgetneutralt sätt.
I detta sammanhang vill jag hänvisa till ändringsförslag 1-6, 12, 13 och 16, vilka samtliga söker att utvidga den föreslagna förordningens tillämpningsområde och kräver att samtliga europeiska institutioner och tillfälligt anställda vid parlamentet skall omfattas av systemet för förtida avgång.
Jag förstår parlamentets och rådets intresse som arbetsgivare i denna fråga och som ledamöter av denna kammare känner till så är jag inte negativt inställd till deras syften.
Jag vill emellertid mycket eftertryckligt säga att om vi skall göra framsteg som är till allas belåtenhet, så måste samtliga institutioner som inför ett sådant system iaktta budgetneutralitet.
Det finns tre anledningar till detta.
Den första, mycket uppenbara, är behovet av förståelse och acceptans från allmänhetens sida.
Detta kräver i sig att varje förändring på detta område måste vara budgetneutral.
För det andra, om det bara är kommissionen som garanterar budgetneutralitet, så är det verkligen mycket osannolikt att rådet skulle godkänna systemet.
För det tredje, utgiftskategori 5 i budgetplanen tillhandahåller budgetanslag för alla institutioner.
Utrymmet för de kommande åren som kommissionen har lovat att respektera skulle reduceras ytterligare om budgetneutralitet inte gällde för samtliga institutioner.
Om vi tar dessa realiteter med i beräkningen så är det uppenbart att det mycket väl kan hänga på att alla institutioner accepterar budgetneutralitet om hela systemet för förtida avgång skall bli en framgång och accepteras.
När kammaren godkänner Millers betänkande, borde den därför bekräfta att dess deltagande i ett system för förtida avgång kommer att underkastas samma villkor som dem som tillämpas av rådet och kommissionen.
Jag är övertygad om att detta krav möter förståelse och stöd från hela denna kammare.
Till sist, innan jag besvarar de två ändringsförslag som har framlagts av Ferber, måste jag säga att jag hörde Millers kommentarer om Ferbers ändringsförslag och jag tror att oavsett vilken lysande framtid min gode vän Miller går till mötes så kan jag tryggt förutsäga att han inte kommer att bli chef för diplomatkåren.
När det gäller Ferbers ändringsförslag, anser kommissionen att ändringsförslag 21 på ett markant sätt skulle reducera åtgärdens omfattning genom att begränsa det antal som uppfyller villkoren för förtidspensionering.
Inskränkningen skulle faktiskt vara så markant att den i själva verket skulle påverka systemets geografiska balans.
Detta skulle vara oacceptabelt för kommissionen och för den stora majoriteten i denna kammare.
Ändringsförslag 22 av Ferber skulle införa nya villkor, i synnerhet en skatt på 50 procent som skulle vara så negativ och så invecklad att den väsentligen skulle reducera genomslagskraften i kommissionens förslag.
Vi kan därför inte godta det ändringsförslaget heller och jag hoppas att den ärade ledamoten, Ferber som jag känner mycket väl och har all anledning att respektera, vid närmare eftertanke kommer att förstå och acceptera kommissionens ståndpunkt.
Jag är oerhört tacksam för den konstruktiva ansatsen i detta betänkande och faktiskt, de förbättringar av det ursprungliga förslaget som har gjorts tack vare den närgångna och entusiastiska uppmärksamhet det har ägnats av ledamöter i denna kammare.
Jag är förvissad om att denna konstruktiva inställning även framdeles kommer att känneteckna våra diskussioner om reformer, därför att jag, som de ärade ledamöterna av denna kammare vet, betraktar denna kammares förståelse och stöd för alla våra reformförslag som fullständigt avgörande.
