# ID: svediakorp-gov414712
# author: Zappalà (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 307
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Under hela denna mandatperiod har vi alla varit överens om att det är nödvändigt att på olika punkter reformera såväl kommissionen som de övriga europeiska institutionerna.
Kommissionen har låtit förstå att för att kunna nå de grundläggande strategiska målen så måste över 1200 tjänster tillsättas.
Enligt kommissionen kan en del av detta underskott täckas genom rationaliseringar och omfördelningar bland de nuvarande resurserna.
Denna lovvärda strategi förutsätter emellertid att vissa enheter inte har möjlighet att anpassa sig efter de nya uppgifterna: för att lösa det problemet gäller det att uppmuntra personalen på dessa enheter att välja en förtidspension som överenskommits och som är förmånlig, men detta är en åtgärd som måste uppfattas som en engångsföreteelse och inte som något som kan upprepas.
Den lösningen ger, vilket är rätt och riktigt, de berörda personerna uppskattning för det de hittills har uträttat och möjligheten att fritt välja om de vill söka en ny anställning på annat håll.
Unionen drabbas inte av extra utgifter och ingen är skyldig att acceptera åtgärden.
Avslutningsvis är omdömet positivt.
Men däremot kan jag inte stödja de ändringsförslag som Ferber föreslagit.
En reform är för övrigt något exceptionellt, och så skall den betraktas.
Jag måste uttrycka min stora uppskattning av föredragandens arbete, ett arbete som verkligen har varit omfattande och klarläggande, och motsvarande uppskattning skall gå till förslagen från de olika delegationernas ledare, förslag som utsträcker lösningarna till att omfatta samtliga unionens institutioner.
Slutligen är det min skyldighet att ge samtliga anställda inom unionen, såväl dem som väljer förtidspensionering som dem som stannar kvar, ett uppriktigt erkännande, för det är även deras arbete, ett arbete utfört med entusiasm, som avgör om Europa skall fortsätta att snabbt avancera mot framtiden.
