# ID: svediakorp-gov414596
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,691
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Kommissionen har just, och när jag säger " just " betyder det för knappt tio minuter sedan, godkänt förslaget till allmänt preferenssystem för perioden 2002-2004.
Kommissionen har även beslutat vända sig till parlamentet med detta.
Jag är därför glad att kort kunna kommentera förslaget för er och sätta det både i sammanhanget med den gemensamma handelspolitiken, å ena sidan, och Europeiska unionens strategi när det gäller hållbar utveckling och kampen mot fattigdom, å den andra.
Gemenskapens allmänna preferenssystem befinner sig egentligen mitt emellan dessa två stora politikområden i unionen.
De av er som känner till frågan vet att det enbart handlar om ett avgiftssystem som för ett trettiotal år sedan uppstod, på initiativ av den dåvarande Europeiska gemenskapen inom UNCTAD (FN: s konferens om handel och utveckling), för att sänka tullavgifterna för utvecklingsländernas industriexport, eftersom dess viktigaste existensberättigande var att industrialisera tredje världen.
På den tiden utgjorde de höga avgifterna det huvudsakliga hindret mot handeln - och saker och ting har delvis förändrats sedan dess, eftersom avgiftsnivån i genomsnitt sjunkit.
Det är däremot snarare de icke-tariffära hindren som blivit relativt sett högre, och vi försöker att behandla denna fråga enligt de icke-tariffära åtgärderna genom att ge ett antal länder ekonomiska medel, så att de kan förbättra sin institutionella kapacitet, och genom att tillsammans med dem införa tekniska ad hoc-avtal, såsom avtalen om ömsesidigt erkännande, eller avtal på veterinär- eller växtskyddsområdet.
Men vi får inte glömma att vissa tariffära hinder fortfarande i dag är betydande.
Jag skall ge några exempel på det.
Inom textil- och jordbruksområdet har utvecklingsländerna ofta höga jämförande fördelar, och vi upprätthåller tariffärt skydd.
Inom den första förädlingssektorn kvarstår samordning av nollavgiften när det gäller importerade råvaror och betydande avgifter på bearbetade produkter, vilket motsvarar användningen av dessa råvaror; det är vad man kallar en stegring av avgifterna, med rätta för övrigt, eftersom detta sätt att beräkna våra avgifter har en avvärjande effekt på bearbetningen på plats i ursprungsländerna.
Vi har också några avgiftstoppar som, trots de utjämningar vi genomfört - i större utsträckning än exempelvis Förenta staterna - i vissa fall är betydande.
Vad kommissionen i dag föreslår är alltså en uppdatering av det allmänna preferenssystemet avsett att svara mot tre viktiga frågor.
Till att börja med kompensera urholkningen av marginalerna i preferensavgifterna som sänkningen av den genomsnittliga nivån av avgifter leder till.
Vidare att underlätta systemet med variation av avgifterna, beroende på hur känsliga produkterna är.
Vi har avskaffat kategorier.
Tidigare fanns fyra kategorier och nu finns det bara två.
Det är enklare, mindre komplext och kommer att underlätta arbetet för aktörer och tulltjänstemän och därmed göra det möjligt att öka den verkliga utnyttjandegraden av det allmänna preferenssystemet.
Den tredje frågan består i att genomföra graderingen, dvs. att behandla de fall där vi avskaffar fördelen med det allmänna preferenssystemet för länder med hög BNI för produkter som visat sig konkurrenskraftiga genom sin relativa nivå av marknadsandelar.
Vi anser under dessa förhållanden att dessa länder kan klara sig utan det allmänna preferenssystemet för dessa produkter, där graderingen erbjuder nya perspektiv för exporten för andra, mindre konkurrenskraftiga, utvecklingsländer och därmed ger dem en potentiell fördel när det gäller utveckling och kamp mot fattigdomen.
Vi har genomfört denna aggiornamento av det allmänna preferenssystemet för att försöka finna en balans mellan dels behovet av att ge en ny positiv signal till utvecklingsländerna, för att visa dem att vi är fast beslutna att motsvara deras förväntningar när det gäller tillträde till marknaden - detta efter initiativet " Allt utom vapen ", vilket ledde till idén att återupprätta preferensmarginalerna - och dels den taktiska strävan att för den multilaterala förhandlingsrundan behålla möjligheter till ytterligare tillträde till marknaden.
Låt oss tillsammans komma överens om att utvecklingsländerna i allmänhet med rätta inser att en eftergift som görs inom en multilateral ram har ett särskilt värde, jämfört med en unilateral ram.
Den första är säker och stabil medan den andra förblir osäker.
Om vi snabbt går igenom våra olika system för allmänt preferenssystem har vi fyra: det allmänna systemet, som tillämpas på länderna i Asien och Latinamerika, de enda kontinenter som inte åtnjuter några bilaterala preferensfördelar som de som vi förbehåller AVS-länderna och Medelhavsländerna.
Inom detta område respekterar vi den allmänna ekonomin, vi återupprättar preferensmarginalerna, vi underlättar anpassningen och vi tillämpar en normal gradering.
Det andra systemet är det som gäller för mindre utvecklade länder som radikalt förbättrats av " Allt utom vapen " och som inte påverkas av detta förslag.
Det tredje systemet är det som kallas " social och miljömässig stimulans ", som består i att bevilja ytterligare avgiftssänkningar för länder som faktiskt genomför ILO: s ramkonventioner och som förbinder sig att garantera en hållbar förvaltning av den tropiska skogen.
Dessa ytterligare avgiftssänkningar förstärks i kommissionens förslag för att åtgärda den nuvarande svagheten, där vi i vårt förslag fördubblar preferensmarginalen i enlighet med de sociala och miljömässiga åtagandena.
Det fjärde och sista systemet är " narkotikasystemet " för länderna inom Andinska pakten och länderna i Centralamerika.
Vi upprätthåller detta system i dess nuvarande form och förlänger det för en betydande period av tre år, fram till 2004.
Detta system förtjänar lite speciell uppmärksamhet från er sida, dels för att det ingår i unionens stora ambition gentemot Latinamerika och alliansen, som på sätt och vis är privilegierad, som förenar oss med denna kontinent, dels för att det utgör det huvudsakliga bidraget från unionen till kampen mot narkotikan där dessa länder fungerar som både skådeplats och protagonister.
Enligt min uppfattning skall vi se på narkotikaproblemet i dessa länder mer som ett symptom än som orsaken till denna regions permanenta underutveckling.
Detta " narkotikasystem " är ett mycket generöst system, det ligger mycket nära systemet " Allt utom vapen ", eftersom det består i att bevilja avgiftsfritt tillträde till gemenskapsmarknaden för de mest betydande industri- och jordbruksprodukterna i dessa länder med medelmåttig inkomst.
När jag säger medelmåttig inkomst menar jag att BNI per capita i dollar är ca 1 100 dollar för Bolivia, 4 600 dollar för Venezuela, och alltså betydligt över de 700 dollar per capita som är nivån i de minst utvecklade länderna.
Detta " narkotikasystem " har som första målsättning inte att direkt ersätta de illegala kokaodlingarna, utan att främja själva utvecklingen, inrätta arbetstillfällen samt diversifiera industri- och jordbruksverksamhet där dessa länder har en oroande eftersläpning, som i våra ögon gynnar en ökad produktion och handel med narkotika.
Att främja de direkta utländska investeringarna, bl.a. de europeiska, utrota korruptionen och kämpa för social rättvisa är för dessa länder, i våra ögon, lösningar som är förenliga med den privilegierade öppning av den europeiska marknaden som vi garanterar dem.
Vi hoppas att dessa länder i större utsträckning utnyttjar det allmänna preferenssystemet, genom att genomföra effektivare strategier för hållbar utveckling, så att man kan angripa de djupa orsakerna till de ekonomiska problemen, liksom problemen med narkotika och våld.
Det är konceptet med hållbar utveckling som tillämpas här genom att det hänvisar till en tillväxt som skapar sysselsättning, sociala framsteg, vilket går via ett effektivt genomförande av ILO: s ramkonventioner och skydd av miljön, där en hållbar förvaltning av den tropiska skogen är en avgörande aspekt för denna region.
Vi föreslår därför våra samarbetspartner inom den Andinska pakten en mycket noggrann uppföljning av deras ansträngningar när det gäller diversifiering av exporten, kampen mot narkotikan och främjande av de sociala och miljömässiga aspekterna.
Vissa har redan oroats lite över den parallell som kommissionen upprättat mellan generositeten i " narkotikasystemet " och strävan efter en utvärdering av ekonomiska, sociala och miljömässiga resultat i partnerländerna.
Man bör veta att vi får svårt att på annat sätt motivera det specifika med det särskilda systemet för Latinamerika, där vi är bundna av ett mycket ambitiöst politiskt och ekonomiskt partnerskap, jämfört med andra länder i världen, bl.a. de asiatiska länderna vars utvecklingsnivå är jämförbar och där man på samma sätt ställs inför kampen mot narkotikan men inte har tillgång till detta " narkotikasystem ".
Hur kan man motivera denna skillnad, annat än genom att förse dessa extraordinära avgiftspreferenser med normer för genomförande som endast de länder som till en viss grad delar våra europeiska värderingar när det gäller hållbar utveckling är beredda att skriva under.
Utöver dess egna förtjänster med att främja god politik är kommissionens övervakning, och dialogen med respektive land som den skall leda till, för oss den motsatta åsikt som gör det möjligt för " narkotikasystemet " att undgå ifrågasättande, till och med undgå en WTO-panel, med motiveringen att det skulle innebära omotiverad diskriminering mellan de länder som omfattas av gemenskapens allmänna preferenssystem.
Det handlar alltså inte om något obehörigt intrång i dessa länders interna angelägenheter.
Denna övervakning förefaller oss i stället vara en slags åskledare som skyddar mot att andra utvecklingsländer kan överklaga till WTO.
Vi räknar verkligen med att våra latinamerikanska samarbetspartner i Doha skall bedriva ett nära samarbete med oss för att den bilaterala avregleringen och normaliseringen skall gå framåt, för att konsolidera och inte hota detta " narkotikasystem " som är så speciellt för Andinska pakten och Centralamerika.
Herr talman, mina damer och herrar!
Efter initiativet " Allt utom vapen " bekräftar detta förslag, som vi lämnar om gemenskapens nya allmänna preferenssystem just före Doha, att unionen avser att, via denna nya runda, prioritera integrationen av utvecklingsländerna i världsekonomin, i syfte att uppnå en mer rättvis och mer hållbar utveckling, och kommissionen behöver ert stöd för att genomföra denna ambitiösa uppgift.
