# ID: svediakorp-gov414592
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,761
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Låt mig först ge ett mycket varmt erkännande åt den höga kvaliteten på det arbete som har utförts av utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och i synnerhet av föredraganden Galeote Quecedo som än en gång har gjort ett förträffligt arbete.
Vi bör inte glömma det viktiga bidraget från budgetutskottet med den alltid så kloke Bourlanges som föredragande, yttrandet från budgetkontrollutskottet - det har varit mig ett nöje att diskutera dessa frågor med Blak - och inte minst yttrandet från utskottet för utveckling och samarbete utarbetat av Junker.
Alla dessa dokument kommer även lägligt då kommissionen nu håller på att lägga sista handen vid sitt meddelande till parlamentet om ytterligare utveckling av tjänsten för yttre representation som en uppföljning till det meddelande vi lade fram i juli i fjol.
Jag kan försäkra parlamentet att de rekommendationer som görs i betänkandet är utomordentligt viktiga för kommissionen.
Jag betraktar dem även som ett uppmuntrande tecken på att parlamentet delar vår strävan att göra tjänsten för yttre representation till ett ännu effektivare verktyg för vår yttre politik.
Vi kommer naturligtvis att fortsätta att regelbundet rapportera om de framsteg som görs till parlamentet.
Tillåt mig göra några iakttagelser.
För det första, detta parlament framhåller sin önskan att förtydliga sitt förhållande till de externa delegationerna.
Kammaren kanske minns att denna punkt kom upp redan när vi diskuterade Galeote Quecedos betänkande om en gemensam EU-diplomati i september ifjol.
Jag försäkrade denna kammare att även om delegationerna formellt sett är kommissionens, så har vi gjort det fullständigt klart att de även skall stå till tjänst för parlamentet, den höge representanten och även de andra gemenskapsinstitutionerna.
Som svar på några av de saker som framfördes under debatten, vill jag säga att det självfallet är så att våra delegationer och medlemsstaternas ambassader måste bli mycket bättre på att samordna sina aktiviteter.
Detta är något som vi har diskuterat i rådet.
Delegationerna bör verkligen hjälpa till med att arrangera program för besökande parlamentsdelegationer och parlamentsutskott.
Jag håller även med om att det skulle vara bra om delegationscheferna någon gång då och då framträdde inför utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik och andra parlamentsutskott när de är tillbaka i Bryssel för att rapportera om den senaste utvecklingen i deras värdländer och om hur det går med Europeiska unionens politik och program där.
En annan sak som ligger detta parlament varmt om hjärtat är den så kallade delegeringen av vår verksamhet.
Detta är, som kammaren vet, fackspråk för att delegera makt och ansvar dit där de hör hemma, till människorna på fältet.
Parlamentet minns säkert att detta steg för att öka delegeringen var ett uttryckligt åtagande som kommissionen gjorde i sitt meddelande från maj ifjol om reformen av biståndet till tredje land, vilket upprepades i meddelandet i juli om tjänsten för yttre representation.
Vi är nu mitt uppe i den första vågen av delegeringsprogrammet.
Delegeringsprinciper har fastställts för varje mera betydande program.
Personalbehov har bedömts för varje delegation.
Urval och utbildning av tjänstemän är igång.
Sist men inte minst håller bokförings- och ledningssystem mellan högkvarteret och de berörda delegationerna på att länkas samman.
Mer än 20 delegationer kommer att förstärkas i år, ytterligare ca 30 nästa år och de återstående under 2003 och 2004.
Jag kommer naturligtvis att lämna en mera detaljerad rapport till denna kammare senare under året, men i stort sett framskrider arbetet som planerat.
Det finns en sak som jag skulle vilja framhäva mycket starkt.
Det finns absolut ingenting som talar för delegering om man samtidigt behåller en samling svärmödrar i Bryssel.
Om man skall delegera så måste det betyda att programmen skall ledas på plats.
Det betyder inte att sitta här i Bryssel och kritisera fotfolket med facit i handen.
Problemet med dubbel bokföring, problemet huruvida vi verkligen kommer att delegera är ett problem som jag känner mycket starkt för.
Vad mig beträffar, och vad styrelsen för EuropeAid beträffar, så är det absolut nödvändigt att se till att det bland våra resultatindikatorer finns ett som visar oss hur det går med att flytta ledningen av projekten in i delegationerna där den hör hemma.
Vi har sett, som någon påpekade i debatten, hur framgångsrik delegeringen har varit i Sarajevo och jag vill att den framgången skall upprepas på andra ställen.
Men delegering är inte bara en fråga om siffror och förfaranden.
För att den skall nå framgång krävs det en verklig förändring av förvaltningskulturen i kommissionens tjänster för yttre representation - i högkvarteret och i delegationerna.
Föredragandens insisterande på behovet att förbättra och utveckla våra utbildningsprogram är i detta avseende helt på sin plats.
Jag är visserligen den förste att gå med på att det fortfarande finns plats för förbättringar på detta område, men viktiga insatser har gjorts och de kommer att fortsätta.
Jag hade möjlighet att se utbildningsprogrammet för vår externa personal och jag blev mycket imponerad av det.
Det omfattar inte bara politikområden såsom handel och GUSP, utan även praktiska ämnen som rör det dagliga arbetet och moderna ledningsmetoder.
Det måste naturligtvis inkludera alla de ämnen som lite löst brukar beskrivas som lika möjligheter, " gender mainstreaming ", vilket den ärade ledamoten hänvisade till i debatten.
Parallellt med detta har byrån för samarbete EuropeAid organiserat ett mycket ambitiöst utbildningsprogram särskilt för decentraliseringsverksamheten.
Parlamentet kanske också är intresserat av att veta att den första pilotsammankomsten av det europeiska diplomatiska programmet, vilket är ett gemensamt utbildningsprogram för europeiska diplomater som sponsras gemensamt av medlemsstaterna och kommissionen, nyligen har utvärderats och befunnits vara framgångsrikt.
Det andra sammankomsten börjar denna höst.
Detta initiativ bygger kanske inte precis på modellen med en europeisk diplomatskola, som Galeote anslöt sig till i sitt betänkande i höstas, men det är ett märkbart steg framåt.
Jag är även medveten om att kammaren förväntar sig fullständig information från kommissionen om omorganisering av mänskliga resurser, regionalisering av nätverket och öppnande eller stängning av delegationer - en punkt som jag vill återkomma till vid slutet av mina kommentarer.
Eftersom kollegiet fortfarande måste fatta beslut om dessa punkter så vill jag bara säga till kammaren att de rekommendationer som görs i de betänkanden som nu är under debatt kommer att granskas och analyseras noggrant.
Låt mig till sist kommentera den föreslagna handlingsplanen.
Några av punkterna, såsom förslaget att alla delegationschefer med början i juni i år skall underteckna en årlig förklaring om att lämpliga interna kontroller har utförts, kommer att behandlas vid uppföljningen av den senaste resolutionen om ansvarsfrihet.
Kammaren bör vara medveten om att delegationschefer redan är tvungna att underteckna den nya stadgan för utanordnare som beskriver deras uppgifter, deras åligganden och deras ansvar.
Andra påpekanden som kammaren gör när det gäller, till exempel, verksamhetsmål, omorganisering, nya delegationer, övervakning och utvärdering kommer vi att ta itu med i meddelandet om utveckling av tjänsten för yttre representation som kommer inom kort.
Jag hoppas att budskapet är tydligt.
Vi tar reform och utveckling av tjänsten för yttre representation på största allvar.
Sedan jag tillträdde min tjänst har jag sagt att jag vill se framväxten av en modern, effektiv och rationell tjänst, som arbetar som en integrerad del av kommissionens organisation för yttre förbindelser och betjänar unionens samtliga institutioner.
Detta är fortfarande mitt mål, och det delas av mina kolleger och den högsta ledningen för kommissionens tjänst för yttre förbindelser.
Men det är en lång väg dit.
Det måste bygga på personalens tillit och motivation.
Många av dem arbetar under svåra omständigheter, långt borta från sina kolleger i högkvarteret.
Det krävs omsorgsfull planering, utbildning och inte minst finansiering.
Jag är förvissad om att vi kan påräkna parlamentets stöd och förståelse i det arbete som vi fortfarande har framför oss.
En eller två av de ärade ledamöterna anmodade oss att inte vara för modesta i våra ambitioner, att vi skall vara mer ambitiösa i det vi gör.
Jag skulle vilja påpeka något mycket självklart för parlamentet, något som kanske är lite prosaiskt.
Ambitioner är beroende av två saker.
Först och främst så är ambitioner beroende av att man har pengar till att faktiskt förverkliga sina ambitioner.
För det andra så krävs det att man är beredd att fatta svåra politiska beslut för nå sina mål.
Ett av mina mål, och det finns kanske de som betraktar detta som en egenhet, är att försöka se till att målen för det område som jag är ansvarig för motsvaras av de medel som vi måste spendera på dem.
Jag skulle också vilja se att vi är beredda att ta de svåra politiska beslut som krävs för att modernisera vår tjänst för yttre representation.
Men, med all respekt för kammaren, så tjänar det inte någonting till om kammaren å ena sidan talar om för mig att vi aldrig kan stänga en delegation; medan å den andra sidan människor talar om för oss att vi bör upprätta nya delegationer och hela kammaren är överens om att det bör finnas en gräns för hur många delegationer vi kan ha.
I det förflutna har parlamentet insisterat på att det skall finnas en övre gräns för antalet delegationer.
Jag har inga invändningar mot det, under förutsättning att vi har kammarens stöd och förståelse om vi måste stänga några delegationer för att upprätta andra.
Men om vi skall vara ambitiösa, som jag skulle vilja vara, så måste det finnas ett samförstånd mellan kommissionen och parlamentet liksom mellan kommissionen och rådet.
Vi måste vara fullständigt öppna om de svåra beslut som vi måste fatta.
Sedan måste vi alla tillsammans dela det politiska ansvaret för de besluten.
Jag ber er att inte försätta oss i en situation där alla vill vara ambitiösa, men ingen är beredd att faktiskt spendera de pengar som krävs för att vara ambitiös eller att fatta de nödvändiga politiska besluten.
Jag ser fram emot denna debatt och till parlamentets förståelse då vi tillsammans försöker skapa den sorts tjänst för yttre representation som den europeiska unionen förtjänar.
