# ID: svediakorp-gov414583
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 341
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Med tanke på vad som inträffade under den förra kommissionen kan man säga att det inte finns så mycket att förlora med detta förslag till decentralisering, och det är under alla omständigheter nödvändigt att någonting blir gjort.
Men om inte decentraliseringen åtföljs av erforderlig kompetens så kan den mycket väl förvandlas till ett tveeggat svärd.
Det skall finnas kunskap och samordningskompetens såväl inom delegationerna som på själva huvudkontoret, och detta samspel tycker jag just nu är något svårt att skönja.
Jag är inte särskilt intresserad av diplomatskolor, och allt vad dessa olika typer av verksamheter nu kallas.
Jag intresserar mig i stället för mer sakliga och konkreta ämnen, som t.ex. kvinnofrågor och ITT-frågor, och jag skulle vilja illustrera min syn på problemen med dessa två ämnen som utgångspunkt.
Vi har ju ingen garanti för att det inom delegationerna finns någon särskild kunskap om kvinnofrågor, och heller inte för att där finns någon som helst kunskap om kvinnofrågor i utvecklingsländerna.
Man skulle kunna säga att denna kunskap kanske inte heller tidigare fanns inom kommissionen, men då fanns det i alla fall större möjligheter till kontroll från parlamentets sida, en kontrollfunktion som delvis försvinner när man lägger ut det på de olika länderna.
Det finns inte heller någon garanti för att man har några som helst kunskaper om informationsteknologi.
Man vet säkert hur det går till att skicka e-post, men informations- och kommunikationstekniken handlar onekligen om mer än att bara skicka e-post.
När kommissionen sedan dessutom hävdar att det absolut inte är nödvändigt att ha någon enhet inom kommissionen med särskilda kunskaper inom detta område, utan endast fokuserar på mainstreaming och kunskaper av allmän karaktär, så kan man undra hur kompetensen skall kunna uppnås inom delegationerna.
Jag hoppas därför att kommissionen i samband med sitt kommande utspel, t.ex. med kvinnor och ITT som exempel, skall illustrera hur man tänker sig att denna kunskapsuppbyggnad skall gå till.
