# ID: svediakorp-gov414551
# author: Danielsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig säga att rådet värdesätter denna möjlighet att tillsammans med de ärade ledamöterna diskutera den viktiga frågan om hur vi skall utforma unionens handelspolitik på ett effektivt men också på ett öppet och transparent sätt.
I diskussionen här i kammaren har jag uppfattat två olika trender.
Den ena trenden, som bl.a.
Schwaiger företräder, innebär att vi måste ändra förfarandet.
Jag utgår ifrån att Schwaiger menar att vi måste ändra på reglerna.
Clegg, som företräder den andra trenden, säger däremot att det inte handlar om artikel 133 i första hand utan om rådets vilja generellt till öppenhet.
Jag ser dock inte något annat sätt att angripa denna fråga än att faktiskt utgå ifrån vad som föreskrivs i fördraget och artikel 133.
Eftersom vi lever i ett rättssamhälle, kan vi inte göra något annat än att utgå från vad som sägs i fördraget.
Man kan förstås tycka att detta kanske borde ha ändrats.
Jag redovisade därför litet av diskussionerna inför de ändringar av texten till fördraget som gjordes i Nice, och det finns ju tillfälle att komma tillbaka till den frågan.
Vi står inför en regeringskonferens som skall äga rum år 2004.
Schwaiger hoppas på förändringar redan i Laeken.
Det kanske är litet väl optimistiskt, men vi har som sagt en regeringskonferens år 2004.
Låt oss återkomma till denna diskussion då.
Vad har vi då för möjligheter om vi inte kan komma fram på den formella vägen?
Har rådet gjort tillräckligt för att gå informella vägar, hålla parlamentet ajour och ge parlamentet en möjlighet att delta i diskussionen?
Man kan naturligtvis alltid förbättra öppenhet och samråd, men jag vill bara med viss beklagan notera att vid två tillfällen under det svenska ordförandeskapet, när vi har inbjudit till en dialog om de frågor som jag nämnde i inledningen till mitt anförande, har det kommit noll personer från parlamentet.
Det finns ett engelskt uttryck som lyder " It takes two to tango ", och det gäller nog även i dessa sammanhang.
Rådet har visat att man vill ha en dialog.
Tyvärr har man från parlamentets sida, från de berörda utskottsföreträdarnas sida, inte tyckt att det var tillräckligt intressant att delta i en sådan dialog.
Det kan jag bara beklaga.
Det ger oss bara anledning att upprätthålla denna dialog för att se till att vi får ett samrådsförfarande som respekterar vad som sägs i fördraget.
I övrigt söker vi de informella vägar som är möjliga för att kunna få till stånd den demokratiska förankring som vi alla vill ha i de viktiga handelspolitiska frågorna.
