# ID: svediakorp-gov414546
# author: Schwaiger (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 672
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, herr kommissionär, herr rådsföreträdare, kära kolleger!
WTO-förfarandet EU-USA om Havanna-Club-fallet, alltså om avsnitt 211, riktar uppmärksamheten på vikten av information till och deltagande från vårt parlament gentemot rådet i viktiga faser i den gemensamma handelspolitiken.
Rådet har gentemot kommissionen försummat att vidta de åtgärder för att genomföra den omfattande och omedelbara information om fastställandet av en gemensam ståndpunkt till parlament som det är skyldigt att göra.
Annars skulle det analogt ha använt artikel 300 artikel 2 och 3, sista meningen och informerat oss om sådana viktiga frågor.
När vi tänker på att rådet insisterar på sitt nuvarande tillvägagångssätt fullgör det inte sin parlamentariska ansvarsskyldighet, vare sig mot medlemsstaterna eller mot oss.
Detta är ett i längden ohållbart läge och vi kräver att detta ändras!
I det aktuella fallet - och det har Erika Mann redan sagt - har icke-informationen från rådet lett till många enskilda åsikter i Europaparlamentet, något som enligt min åsikt inte stämt överens med den förhärskande åsikten hos utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, och som sammantaget har bidragit till en stark osäkerhet kring rådets ståndpunkt i Europaparlamentet.
Rådet har således alltså inte informerat, skapat osäkerhet och även gett motspelarna, i det här fallet USA, en chans att, jag vill inte säga försvaga kommissionens ståndpunkt, men i alla fall inte längre framstå som så entydig som den är.
Jag anser alltså att vi i det långa loppet inte kan undvika en klok förändring av förfarandet.
Vi bevakar därmed bara parlamentets kontrollfunktion.
Vi är ansvariga för den parlamentariska kontrollen och för genomförandet av den gemensamma handelspolitiken, och vi borde också kunna utöva denna kontroll bättre i framtiden.
Om kommissionen informerar oss fortlöpande så räcker det inte att, som den svenska handelsminister har gjort, komma till oss och diskutera allmänt med oss, utan att exempelvis låta oss delta i handelsministerns informella samtal.
Under exempelvis det portugisiska ordförandeskapet hade vi möjlighet att bli inbjudna till dessa.
Jag tror att den svenske rådsordföranden här har ytterligare ett löfte att infria.
Som talare för PPE-gruppen skulle jag uttryckligen vilja upprepa att vi egentligen stöder kommissionens agerande vad gäller informationen, men även i fråga om försvarandet av Europeiska unionens intressen gentemot USA i tvistlösningsförfarandet, som det nu har framgått.
Rådet har dock - som jag redan har sagt - i strid med Pagrotskys tillkännagivande försummat att informera oss om denna gemensamma ståndpunkt.
Jag anser alltså att vi i praktiken borde dra följande slutsatser av detta: Rådet borde inte bara i ord, utan även i handling, acceptera parlamentet som likaberättigad partner i frågor som rör den gemensamma handelspolitiken, i synnerhet genom att åberopa korrekt rättslig grund vid alla genomförandeåtgärder inom den gemensamma handelspolitiken, alltså artikel 133, nu i kombination med artikel 3 samt 300.2 och 3, ny version, vilken man även kan använda analogt, något som man med en viss vilja också kan få till samarbete.
För det andra skulle rådet göra det möjligt för kommissionen att be parlamentet om ett yttrande innan ett förhandlingsmandat godkänns - exempelvis som här med Havanna-Club-fallet.
Då skulle vi kunna inleda en dialog och även kunna slutföra den på ett tillfredsställande sätt.
Vi anser också att ett liknande interinstitutionellt avtal som det vi har slutit med kommissionen, duger till nöds fram till dess att fördraget slutligen har ändrats.
Slutligen, skulle jag vilja peka på att artikel 133 vid nästa efterarbetning av Nicefördraget - redan i Leaken hoppas jag - formuleras så att Europaparlamentet inbegrips i orienterings-, genomförande- och avslutningsfasen i viktiga handelspolitiska beslut.
Detta förslag finns också i artikel 28 i Méndez de Vigo Seguros betänkande om slutsatserna från Nicefördraget, och vi kommer att insistera på att detta så snabbt som möjligt också genomförs i fördraget.
