# ID: svediakorp-gov414539
# author: Bowe (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 390
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle, för det första, vilja gratulera Davies till det arbete som han har lagt ned på detta betänkande.
Han ger oss någonting som förhoppningsvis kommer att erbjuda några intressanta frågor att debattera och diskutera och sedan lösa i samråd.
I betänkandet visas på ett utmärkt sätt varför miljöpolitiken måste föras på en europeisk nivå.
Ozon är ett europeiskt problem, och jag kan inte komma på något bättre exempel på ett problem som måste angripas på den europeiska nivån.
I Förenade kungariket, till exempel, där förhållandena på många sätt är bland de mest gynnsamma i Europeiska unionen, skapas 50 procent av ozonet av utsläpp utanför Förenade kungariket.
Detsamma gäller i hög grad för resten av Europa.
I stora delar av Europa är många av de problem som är förknippade med ozon i själva verket inte nödvändigtvis en följd av verksamheter i den enskilda medlemsstaten.
Ozon är ett gemensamt problem, som man måste ta itu med gemensamt.
Det finns en sak som oroar mig, nämligen att vi försöker fastställa alltför stränga värden.
Vi fastställer målvärden som, genom själva sin natur, kommer att vara nästan omöjliga att klara för många medlemsstater under vissa givna förhållanden under året.
Medlemsstaterna kommer, utan egen förskyllan, att bryta mot europeisk lagstiftning.
Det är inte vettigt att vi skapar en lagstiftning som försätter medlemsstater i denna situation.
Det finns många medlemsstater, särskilt i södra Europa och i östra Centraleuropa, som kommer att upptäcka att de ständigt bryter mot denna lagstiftning, oavsett vad de gör.
Några av de åtgärder som de kommer att vara tvungna att vidta, då det är fysiskt möjligt, i enlighet med kompromissändringsförslagen, är att stänga fabriker - kanske stänga hela näringsgrenar - och skapa bilfria zoner i städerna.
Och de kommer ändå inte att lösa ozonproblemet.
De kommer ändå att bryta mot den förordning som vi skapar.
När vi går till förlikning - vilket jag räknar med att vi kommer att göra, eftersom vi kommer att rösta om många av dessa ändringsförslag i huset - måste vi fundera mycket noga på om vi skall fortsätta att anlägga detta slags synsätt och anta detta slags lagstiftning.
