# ID: svediakorp-gov414483
# author: Davies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 940
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
En vän som tidigare arbetade för en icke-statlig organisation som var ledande på området för bevarande av vilda djur och växter har berättat för mig att det var en nedslående upplevelse för henne varje morgon att läsa sina e-postmeddelanden, i vilka man redogjorde för förlusten av livsmiljöer och för nya hot mot arters överlevnad runtom i världen.
Jag kan förstå det.
Det är följaktligen ett nöje att kunna tala om att det finns miljöproblem som inte är olösliga och att vi - åtminstone i vissa fall - är i stånd att vända utvecklingen.
Det är fallet med luftföroreningarna.
Beviset är att den luft som vi andas nu kanske - åtminstone i vissa städer i Europa - är renare än vid något tillfälle sedan industrialismens genombrott.
Det finns kvar problem.
Det hävdas att luftföroreningarna fortfarande ligger bakom fler dödsfall i förtid än trafikolyckorna, men framsteg har gjorts.
Det marknära ozonet är en förorening som fortfarande har en mycket negativ inverkan på många av våra medborgares hälsa.
Det bidrar till problem med astma hos barn - som nu sägs drabba så många som vart tionde barn i Förenade kungariket - och till andningssvårigheter hos äldre.
Under svåra förhållanden dör människor.
I undersökningar som utförts på uppdrag av regeringen i mitt hemland antyds att ozon kan orsaka 12 500 dödsfall i förtid varje år.
Vi känner alla till de problem som man upplever i vissa städer i Europa, till exempel Aten, där problemet förvärras av speciella klimatförhållanden.
Föroreningarna har dessutom ekonomiska följder, genom att de försämrar skörderesultatet och skadar skogarna.
Den europeiska lagstiftningen spelar en allt viktigare roll när det gäller att införa hårdare normer och sätta stopp för föroreningar.
Ingenting belyser det bättre än behovet av gemensamma åtgärder mot ozonproblemet.
Ozon bildas genom en kemisk reaktion mellan solljus, kväveoxider och flyktiga organiska föreningar som till största delen härrör från fordonsutsläpp och distribution av bensin.
Det bildas ofta långt ifrån problemets källa.
Det rör sig följaktligen om en klassisk gränsöverskridande förorening som kräver gränsöverskridande åtgärder på europeisk nivå.
Direktivet om nationella utsläppstak kommer att utgöra ramen när det gäller att minska de viktigaste luftföroreningarna.
Detta direktiv gäller de åtgärder som medlemsstaterna bör vidta lokalt för att ta itu med just ozonproblemet.
Vid den första behandlingen välkomnade jag kommissionens förslag om att fastställa ett målvärde och uppmuntra medlemsstaterna att inte tillåta att ozonhalten överskrider Världshälsoorganisationens riktlinjer på mer än 20 dagar per år, att varna allmänheten ifall de lokala hälsoriskerna är höga samt att jämföra framstegen i olika länder.
Men jag hävdade att förslagen inte var krävande nog.
Parlamentet har gjort ett antal ändringar, och av de 19 ändringsförslag som vi enades om har rådet godtagit 10 av de mindre till fullo och ytterligare 4 delvis.
Rådet har också beslutat att det vill att målet för det maximala antalet överskridanden skall vara 25 i stället för 20.
Detta låter inte som en alltför dålig kompromiss.
Kanske är jag bara lite cynisk när jag menar att det är väldigt lätt för ministrarna att enas om stränga mål som inte är juridiskt bindande.
Parlamentet bör nu vidta åtgärder för att se till att lagstiftningen i dess slutgiltiga form innebär att medlemsstaterna åläggs bestämda skyldigheter att uppnå de mål som de hävdar att de vill uppnå.
Jag vill att medlemsstaterna skall vara tvungna att uppfylla målen, utom då det är fysiskt omöjligt för dem att göra det.
Jag vill att de skall arbeta i riktning mot ett datum vid vilket det långsiktiga målet att aldrig tillåta att ozonnivåerna överskrider WTO: s riktlinjer kommer att uppnås.
Jag vill att de snabbt skall genomföra kortsiktiga handlingsplaner om ozonnivåerna överskrider två gånger värdena i WTO: s rekommendationer, och jag vill att de skall lämna information till kommissionen om en standard som medger en jämförelse mellan framstegen i olika medlemsstater, så att allmänheten kan avgöra vilka länder som verkligen anstränger sig och vilka som inte gör det.
På samma gång som jag säger detta inser jag behovet av att ta hänsyn till det faktum att ett land kanske inte är ansvarigt för de föroreningar som det är drabbat av.
Jag förstår också att de meteorologiska förhållandena skiftar.
I Nordvästra England, till exempel, genereras kanske mer fordonsavgaser än på många andra platser i Europa, men eftersom vi inte åtnjuter särskilt mycket solsken, är ozonet ett mindre problem för oss än vad det kan vara i Spanien.
Jag vill i synnerhet inte lägga en alltför betungande börda på Medelhavsländerna.
Men parlamentet måste anta en stark ståndpunkt nu, så att vår slutliga överenskommelse med rådet speglar behovet av att medlemsstaterna vidtar reella åtgärder.
Jag tackar kollegerna i andra partier för att de har arbetat tillsammans med mig för att försöka se till att parlamentets ståndpunkt vinner en stor majoritet.
Jag tackar parlamentets personal och - i synnerhet - min assistent, Vikki Phillips, som verkligen har bidragit till den här processen under det gångna året.
Vi har en möjlighet att bidra till processen att minska föroreningarna och rena den luft som vi andas.
Jag hoppas att parlamentet kommer att stödja förslagen i det här betänkandet och de kompromisser som överenskommits mellan de politiska partierna, och att vi gör vårt för att lyckas med vad som skulle kunna bli ytterligare en framgångssaga för den europeiska miljön.
(Applåder)
