# ID: svediakorp-gov414442
# author: Cappato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 637
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Även om jag vill gratulera föredraganden till ett gott arbete så måste jag ändå få framföra vissa tvivel om metoden att inrätta en särskild myndighet varje gång ett problem uppkommer, ett organ som skall ta itu med problemet eller försöka lösa det.
Detta är dessvärre den gyllene regeln när det gäller att få en byråkrati att föröka sig.
Vi hoppas naturligtvis att detta inte skall gälla livsmedelsmyndigheten, men vi måste vidta alla upptänkliga försiktighetsåtgärder eftersom detta är precis den mekanism som brukar uppträda inom Europeiska unionen.
När det gäller livsmedelssäkerhet vet vi alla att det finns enorma politiska problem inom unionen, problem som vi alla har haft framför ögonen, framför allt under den livsmedelskris som berodde på galna ko-sjukan, men inte bara det, utan politiska problem som kräver politiska svar som gör det möjligt att ingripa, svar som avser maktfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna, och de politiska problemen försvinner inte genom att man skapar en byrå som skall tillhandahålla svaren.
Så låt oss därför åtminstone se till att det beslut vi är på väg att fatta medför att den nya myndigheten kan arbeta på ett bra sätt, och för att den skall kunna arbeta bra - detta har redan påpekats av mina kolleger - så måste dess syfte vara mycket noggrant och väl definierat: livsmedelssäkerhet.
Det verkar väldigt oförsiktigt - och här tänker jag på några av mina kollegers inlägg - att börja fundera på att utvidga myndighetens ansvarsområde eller syfte genom att föra in miljöfrågorna och frågorna om livsmedelstraditioner: detta är frågor som skall skötas av marknaden, av medlemsstaterna.
Livsmedelsmyndigheten skall i första hand ägna sig åt frågan om livsmedelssäkerhet och åt vetenskapliga yttranden, inte som sägs i texten för att undvika motstridiga vetenskapliga ståndpunkter, utan precis tvärtom för att föra fram alla de olika vetenskapliga åsikterna i ljuset och göra det möjligt att granska, konfrontera och diskutera de resultat som vetenskapen redovisar, eventuellt också i de demokratiska församlingarna.
Det skulle därför vara lämpligt att förstärka Europaparlaments möjligheter att påverka och ingripa, något som borde gälla från frågan om vilka som skall sitta i det administrativa rådet till själva besluten som fattas av myndigheten, nu och även senare under livsmedelsmyndighetens hela livslängd.
Låt mig så göra ett påpekande som gäller ett ändringsförslag som ingår i betänkandet och som lyder: " för att uppmuntra till att följa den europeiska lagstiftningen, se till att myndighetens säte placeras i ett land som befinner sig på nedre hälften av den skala över medlemsstater som grundas på det antal fall som behandlats av domstolen och som avser påstådda kränkningar av Europeiska unionens regelsystem ".
Detta skulle verkligen vara en blunder, ett elementärt misstag även när det gäller tolkningen av fördragen.
Det finns särskilda regler för att straffa överträdelser och kontrollera tillämpningen av den europeiska lagstiftningen i medlemsstaterna: att använda myndighetens placering som en bytesvara mellan ett land och ett annat och ge mer till " lydiga " länder och mindre till " olydiga ", till de länder som har många oavslutade ärenden i domstolen, skulle verkligen vara fel sätt att tillämpa fördragen och den europeiska lagstiftningen.
Var myndighetens säte placeras skall avgöras utifrån kriterier som har att göra med myndighetens verksamhet - dvs. placeringen skall vara resultatet av en viss jordbruks- och livsmedelskultur med rötter i det aktuella territoriet - förutom regionens vetenskapliga kompetens när det gäller livsmedel och livsmedelsprodukter.
Att fördela myndighetens olika kontor som ett pris som skall gå till den ena eller andra medlemsstaten är en farlig mekanism som knyter myndigheten till medlemsstaterna, minskar dess oberoende och innebär för övrigt en felaktig tillämpning av den europeiska lagstiftningen.
