# ID: svediakorp-gov414429
# author: Whitehead (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 873
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det här är ett ganska viktigt ögonblick för konsumentskyddet i Europeiska unionen.
Unionens institutioner har kommit tillsammans för att ställa upp principerna för livsmedelslagstiftningen genom att inrätta en ny myndighet som kan garantera de livsmedel som vi äter och det sätt på vilket de produceras.
Dessa två saker hör ihop.
Till dem som säger att vi har haft för bråttom och att kommissionen och rådet pressar oss att gå för snabbt fram under detta ordförandeskap skulle jag helt enkelt vilja säga att vi reparerar årtionden av försumlighet, under vilka just våra livsmedels mångfald och vår självtillräcklighet dolde stora katastrofer, från BSE till dioxiner, till några av dagens gissel.
Det är parlamentets särskilda uppgift att förfina och specificera förslaget från kommissionen, det vill säga att påminna såväl medborgare som berörda parter om exakt vad vi har för avsikt att göra för att garantera alla delar av livsmedelskedjan, oavsett var i denna vi råkar befinna oss, oavsett om vi är primärproducenter eller slutkonsumenter.
Vi har alla ett intresse av vilket slags livsmedel som är i omlopp i Europa, hur de produceras, hur de förädlas och i sista hand hur de kontrolleras.
Denna myndighet kommer huvudsakligen att ägna sig åt livsmedelssäkerhet.
Det är anledningen till att vårt utskott gav starkt stöd för en namnändring.
Vi anser att det är nödvändigt, eftersom denna myndighets uppgifter måste vara tydliga men också begränsade och inriktade.
De måste stå i samband med vad den kan uträtta inom ramen för sitt ansvarsområde och inom ramen för sin budget, inte inom ramen för alla de andra uppgifter som kan läggas på den av dem som vill att den skall ägna sig åt en mängd olika saker.
Allting måste ses igenom detta fokus.
Jag skulle vilja säga till de kolleger i utskottet som lade fram en mängd ändringsförslag som syftade till att ändra myndighetens namn ytterligare: prioriteringarna ställs upp i det ändrade betänkandet.
Om ni vill ha en särskild hänvisning till hygien, till nutrition, till kvalitet eller till vår förkärlek för traditionella livsmedel, vilket man förordade i några av ändringsförslagen, skulle mitt svar vara: titta i betänkandet.
Dessa saker finns med i vederbörlig mån.
Men de finns inte med i namnet.
De utgör inte denna myndighets huvuduppgift.
Jag står i stor skuld till mina kolleger från alla partier i utskottet.
Betänkandet antogs i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor med 40 röster mot 0, med 2 nedlagda röster.
Det stora antal ändringsförslag som vi i dag skall lägga fram gruppvis speglar den grad av samstämmighet som vi själva har uppnått.
Jag står även i skuld till kommissionen för dess hjälp, till det svenska ordförandeskapet, som har behandlat ärendet med en berömvärd snabbhet, och mest av allt till min egen parlamentariska assistent, Michele Smyth, som har arbetat outtröttligt med allt detta.
Jag skulle vilja ta upp några av de framträdande punkter som fortfarande kommer att ge upphov till diskussion och som ligger till grund för ett antal av ändringsförslagen.
Bör den nya myndigheten tillsättas på grundval av kompetens och meriter, genom en fullständig prövningsprocess, eller bör tillsättningen ske på vanligt vis, genom diskret nominering?
Vi säger utan tvekan meriter.
Vi säger öppenhet.
Vi säger insyn.
Medlemsstaterna kommer att spela en fullständig roll genom den rådgivande gruppens arbete.
De behöver inte ha möjlighet att, proportionellt, placera sina flaggor runt varje plats på den nya myndighetens bord.
Vi anser inte att myndigheten bör ansvara för systemet för tidig varning.
Vi anser att ansvaret i sista hand måste ligga hos kommissionen.
Myndigheten bör finansieras helt och hållet genom budgeten, eftersom parlamentet kan delta i besluten om denna.
De 44 miljoner euro som planeras är en rätt så liten summa, jämfört med andra europeiska byråer.
Det är bara en tredjedel av den budget som British Food Standards Agency (brittiska byrån för livsmedelsstandarder) förfogade över då den inledde sitt arbete.
Det finns ändringsförslag, däribland några från budgetutskottet, som jag skulle stödja, i vilka man föreslår att vi själva tar hand om den exakta finansieringen av denna byrå.
Min sista punkt gäller den nya myndighetens säte.
Det finns de som skulle vilja att denna fråga avgörs genom medbeslutande, med parlamentets medverkan.
Det finns de som anser att det i sista hand bör bestämmas av rådet på förslag av kommissionen och med parlamentets samtycke.
Min egen åsikt är att vi bör hålla en fri omröstning om detta, eftersom jag tycker att de i huset som vill välja medbeslutandevägen har rätt att rösta för det.
Mina egna tvivel kvarstår.
Jag anser att vi bör välja den traditionella vägen, åtminstone i den här frågan.
Jag rekommenderar huset detta betänkande.
Det rör sig om en idé som inte så mycket har funnit sin tid som funnit oss i exakt rätt ögonblick.
Jag hoppas att huset kommer att stödja betänkandet i omröstningen.
