# ID: svediakorp-gov414411
# author: Manisco (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 422
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Pedro Aparicio Sánchez betänkande förtjänar stor uppskattning och obetingat stöd eftersom han i det för första gången tar upp ett av de allvarligaste och mest dramatiska problemen i Europeiska unionen på ett kritiskt och konstruktivt sätt: frågan om bevarandet av ett gemensamt kulturarv som är någonting unikt i mänsklighetens historia och som under alltför många år har varit föremål för plundring och förstörelse, ofta under skuldbemängd likgiltighet från de europeiska myndigheter som har satts att skydda det.
Debatten i utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning och medier och idrott om tillämpningen av förordningen om export och direktivet om återförande av kulturskatter som illegalt har avlägsnats från en medlemsstat var bred och uttömmande, även om det har klagats på att vi inte fick något direkt, personligt bidrag från kulturkommissionär Viviane Reding, och att det finns brister och inkonsekvens inom Generaldirektoratet för kultur.
Den bittra sanningen är att skyddet för detta enorma kulturarv har överlåtits till de enskilda nationella myndigheterna - i mitt land till en modig officer inom carabinieri, general Conforti - utan att man på gemenskapsnivå har genomfört en ordentlig, verkligt operativ samordning, där man åtminstone tillämpar de allmänna principerna i Unescos konvention.
Allt detta medan den organiserade brottsligheten går till massiv offensiv och de mest ljusskygga elementen, såsom de som tvättar smutsiga pengar och ägnar sig åt skatteflykt, fortsätter sin handel.
Detta skadar den seriösa och hederliga antikvitetshandeln, som är ett offer för den otyglade konkurrensen bland spekulanterna och de stora handelshusen.
För att bara tala om mitt land, Italien, har verk med ett enormt värde stulits, exporterats illegalt eller helt enkelt försvunnit: La Natività av Michelangelo Merisi di Caravaggio, La Madonna dell ' Orto av Giovanni Bellini, Ecce Homo av Antonello Da Messina och två mästerverk av Cima da Conegliano.
Samtidigt fortsätter utplundringen av det arkeologiska arvegodset i allt snabbare takt.
Man behöver bara besöka Sablon-området i Bryssel i dessa dagar för att se hur dussintals utsökta oljeamforor från 100-talet och lågreliefer i marmor som förra året - i september - återbördades från havsbottnen av så kallade vetenskapliga expeditioner, nästan alltid amerikanska, fräckt visas upp i skyltfönstren.
Av detta och andra överhängande skäl utgör Aparicios betänkande ett historiskt trendbrott för unionens inriktning och kulturpolitik: en första genomtänkt handling som förhoppningsvis kommer att följas av andra, med ett om än senkommet ansvarstagande från rådets och kommissionens sida.
