# ID: svediakorp-gov414398
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 955
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) I maj månad höll EU och FN här i Strasbourg den tredje konferensen om de minst utvecklade länderna.
Det var en bra konferens i den meningen att de rätta orden blev sagda, men det finns också anledning till en slags förtvivlan när man ser till realiteterna.
Då handlar det nämligen om att antalet minst utvecklade länder sedan 1971, då FN erkände begreppet " minst utvecklade ", har vuxit från 25 minst utvecklade länder då till i dag 49.
Endast ett land, Botswana, har förmått kämpa sig ut ur raden av minst utvecklade länder.
Klyftan mellan världens rika och fattiga har vuxit.
År 1960 hade 20 procent av världens befolkning i de rikaste länderna en inkomst som var trettio gånger så hög som de 20 procent fattigaste.
År 1997 var den 74 gånger så hög, och siffran är utan tvivel ännu högre i dag.
Det finns många anledningar till att de minst utvecklade länderna befinner sig i en så dålig situation.
Ökande befolkningstillväxt, analfabetism, skenande skuldsättning, miljöförstöring, naturkatastrofer och sjukdomar som hiv / aids, malaria och tuberkulos.
Till detta kommer att instabila politiska förhållanden och ett ökande antal våldsamma konflikter gör det svårt att skapa långsiktiga utvecklingsplaner.
Men det tjänar heller ingenting till att förneka att trots många beslut om att utvecklingsbiståndet skall höjas till 0,7 procent, så är realiteten den att utvecklingsbiståndet är 0,23 procent av bruttonationalinkomsten.
Den är lite bättre när det gäller EU, där den är 0,34 procent.
Borttagandet av tullhinder gentemot utvecklingsländerna, vilket kommer att hjälpa länderna, går långsamt.
Det illustrerades senast i samband med Lamys förslag, som gick ut på att medlemsländerna fick anstånd med marknadsordningen för socker, inte minst tack vare de europeiska sockerproducenterna.
I samband med tekniköverföring var de privata företagen omedgörliga i kampen mot aids, då de privata företagen först efter våldsam press ingick en kompromiss med Sydafrika, och nu ser vi precis detsamma när det gäller malaria, nämligen att företag inte har något incitament för att tillverka vaccin mot malaria och därmed blir det inte något tillverkat, såvida vi inte ingriper och gör något extraordinärt.
Dessutom tillkommer informations- och kommunikationsteknik.
Det är en utveckling som skapar stark ekonomisk tillväxt i industriländerna, men som också riskerar att marginalisera utvecklingsländerna ytterligare på grund av bristande tillgång till såväl den kunskap som skapas genom denna utveckling som bristande tillgång till tekniken som sådan.
De möjligheter som denna teknik kan ge, såväl som risken för ytterligare marginalisering, är bakgrunden till detta initiativbetänkande.
Huvudsynpunkten, det bärande argumentet i betänkandet, är att informations- och kommunikationsteknik är en chans för utvecklingsländerna att ta ett stort steg framåt.
Jag har i betänkandet nämnt en rad sektorer informations- och kommunikationsteknik med fördel kan användas, vilket andra organisationer som UNDP och Världsbanken och några av medlemsstaterna redan har goda erfarenheter av.
Jag tror att parlamentet här är inne på samma linje som rådet, som redan 1997 bad kommissionen att utarbeta en rapport om erfarenheterna av informations- och kommunikationsteknik i utvecklingsarbetet och som i november år 2000 uppmanade kommissionen att lägga fram ett meddelande om " The digital divide ".
Rapporten om erfarenheterna kom nu i våras, och meddelandet kommer förhoppningsvis att komma före rådets (utveckling) möte i november 2001.
Kommissionen anser att informations- och kommunikationsteknikarbetet skall ske genom integrering, dvs. att informations- och kommunikationsteknik används i de enskilda projekten.
Det är ett nödvändigt, men inte ett tillräckligt villkor.
Om denna utveckling inte bara skall kunna hjälpa dem som redan är starka sedan tidigare, är det alldeles nödvändigt att komplettera integreringen med en central insats, vilket skall kunna leda till att det finns en plats varifrån det kan utgå initiativ, varifrån man kan inhämta goda råd och där man kan samla erfarenheter, och att man inte skall behöva börja om från början hela tiden, men framför allt att man säkrar den rätta sociala balansen i utvecklingen.
Därför har Europaparlamentet även i ett tidigare betänkande, nämligen Gemelli-betänkandet, i mars i år uppmanat kommissionen att prioritera detta område högre, eventuellt som en del av transportprioriteringen.
Kommissionen har vidhållit sin hittillsvarande linje, men jag kan inte understryka starkt nog att detta inte är tillräckligt.
Detta betänkande innehåller därför ett förslag till en e-utvecklingsenhet.
Utan en sådan enhet kommer det att vara omöjligt att garantera att det finns kunskaper för att säkerställa att informations- och kommunikationsteknik utnyttjas på rätt sätt i kommissionens arbete.
Men informations- och kommunikationsteknik skall naturligtvis inte bara användas till vårt bistånd.
Det finns också behov av privata företag.
Det lysande exemplet från andra områden är GrameenBank i Bangladesh som startade mikrolån till kvinnor, i första hand inom jordbrukssektorn, men som senare utvidgade även till andra områden.
Det är ytterst angeläget med ett motsvarande engagemang inom informations- och kommunikationsteknik.
Det finns några som är i gång och flera bör uppmuntras.
Det skulle vara angenämt att se ett globalt socialt engagemang från företagens sida, och det kan gärna kombineras med att det handlar om vanlig kommersiell vinst.
Och till slut, herr talman: informations- och kommunikationsteknik framhävs alltid som den teknik som kan frigöra människor.
Det skulle vara angenämt att kunna se att det också gäller människor i utvecklingsländerna.
Mot bakgrund av erfarenheterna från olje- och läkemedelsindustrin är det till på köpet enkelt för företagen att kunna framstå som det lysande exemplet.
