# ID: svediakorp-gov414394
# author: Winberg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,058
# sentences: 71
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag skall be att få kommentera något av det som har sagts här i debatten.
Keppelhoff-Wiechert ställde den mycket viktiga frågan - inte varför, utan hur.
Jag menar nog att vi måste ställa båda frågorna - inte bara varför, utan även hur.
Varför skickar vi t.ex. iväg djur till tredjeland?
Varför skickar vi kalvar från Sverige till Holland?
Det är klart att det finns ett svar på dessa frågor.
Svaret på den första frågan är att det är lönsamt, eftersom det kan utgå exportbidrag när djur skickas från EU till ett tredje land.
Små kalvar skickas t.ex. från Sverige till Holland för att det är mera lönsamt.
I Holland är uppfödningsmetoden en annan än i Sverige.
Man måste också ställa sig frågan om alla dessa transporter verkligen måste äga rum.
I dag ställer dessbättre allt fler den frågan, och dessbättre svarar också allt fler nej.
Flera talare har varit inne på priset.
Vi måste naturligtvis inse att om vi vill ha ett bra djurskydd, och om vi skall ha kvalitet istället för kvantitet i den framtida jordbruksproduktionen och politiken, då kostar det.
Vi kan inte både ha världens billigaste mat och samtidigt världens bästa djurskydd och miljö.
Någon måste betala.
Frågan är bara: vem?
Detta finns det även anledning att fundera över när vi nu så småningom skall utforma en ny jordbrukspolitik.
Vem skall betala djurskyddet?
Vem skall betala det öppna landskapet?
Vem skall betala våtmarkerna, biodiversiteten osv.?
Kindermann talade om det ansvar som människan har.
Jag delar den uppfattningen.
Vi har ett särskilt ansvar för dessa frågor genom vår ställning just som människa.
Vi har en särställning gentemot djuren, och det är bara vi som kan ta det ansvaret.
Van den Bos höll det mest långtgående inlägget av oss alla här.
Det är förvisso lätt att komma med alla dessa krav, men man måste också komma ihåg att det kostar pengar.
Detta gör sig inte självt.
Om man t.ex. kräver att det i den internationella handeln inte skall handlas med djur utan med kött, måste man också komma ihåg att det finns en koppling till det ekonomiska systemet i jordbrukspolitiken.
Man måste då nämligen också säga nej till alla typer av exportbidrag för dessa djur.
Schörling, liksom flera andra, talade om tillsynen.
Låt mig säga att vi inte bara kan kräva att kommissionen eller rådet skall komma med förbättringar när det gäller tillsynen.
Huvudansvaret för tillsynen ligger nämligen på nationell nivå.
Jag tycker att var och en skall gå hem till sitt land och ifrågasätta det landets tillsyn.
Det är nämligen först när ett land inte sköter sig som kommissionen kommer in.
Kommissionen har ett ansvar att se till att de olika ländernas tillsyn är bra.
Det gör man genom kontoret i Dublin.
Van Dam talade om restriktioner när det gäller levande djur, och jag delar den uppfattningen.
I fördraget definieras djur tyvärr som varor.
Det kan man ha olika åsikter om, och jag tycker att man skulle ha en annan utgångspunkt.
Maat talade om vaccinering och export.
Låt mig då hävda att det inte bara är på grund av exporten som vi har denna non-vaccination policy.
Det huvudsakliga skälet är att det inte finns bara ett enda vaccin för en typ av mul- och klövsjuka.
Den dagen vi hittar ett markörvaccin, kan vi börja massvaccinera också i förebyggande syfte.
Vi har ännu inte kommit dithän, men forskning pågår.
Under det belgiska ordförandeskapet kommer det att anordnas en konferens, när krisen är över, för att vi skall kunna dra slutsatser av den politik som har förts på detta område.
Det kommer då inte bara att gälla vaccination utan även andra delar som kanske t.o.m. har befrämjat smitta av mul- och klövsjuka.
Denna konferens kommer förhoppningsvis att anordnas under hösten.
Whitehead talade om att djur inte bara är produkter och varor.
I det avseendet hänvisar jag till mitt tidigare svar - djur är kännande varelser.
Han tog också upp kemikaliepolitiken.
Jag vill i det sammanhanget erinra om kommissionens vitbok i denna fråga, där det bl.a. står att man vill utveckla testmetoder som minimerar antalet djur i djurförsök.
Det tycker jag är en mycket bra ambition.
Maes talade om inspektionsresorna.
Jag hänvisar härvidlag till vad jag sade om ansvaret för tillsynen.
Det ansvaret ankommer i första hand på de olika länderna själva, och sedan kontrollerar kommissionen länderna.
Schnellhardt talade bl.a. om exemplet med hönsen och sade att vi har gjort en del.
Visst har vi gjort en del, men det återstår ändå så ofantligt mycket att göra.
Han tror inte att folk är beredda att betala.
Nej, de kanske inte är beredda att betala genom ett högre pris.
Vi kommer då åter tillbaka till sambandet mellan djurskydd och kostnader.
Om vi vill ha god djuromsorg och en bra miljö, så är det inte gratis.
Vi måste då också utforma ett ekonomiskt system som ser till att de som producerar bra djuromsorg och fin miljö också får betalt, kanske på ett annat sätt än genom högre priser.
Låt mig återigen betona hur viktigt det är att Europaparlamentet kommer med ett yttrande när det gäller nytt direktiv till svinhållning, och jag är mycket glad för Whiteheads stöd i denna fråga.
Det är viktigt att vi redan nästa vecka får möjlighet att fatta ett beslut, eftersom vi har arbetat länge med denna fråga.
Även om jag förstår oron för de ekonomiska konsekvenserna, hoppas jag ändå att ett gott djurskydd skall löna sig, och jag hoppas verkligen på parlamentets stöd i denna process.
Avslutningsvis vill jag tacka så mycket för att vi kunde hålla denna debatt.
Det är viktigt att den hålls vid liv för att frågan om människans förhållande till djuren skall utvecklas över tiden.
Vi har ett moraliskt ansvar att behandla djur väl.
Djurplågeri är ovärdigt oss människor.
