# ID: svediakorp-gov414384
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,536
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag vill tacka det svenska ordförandeskapet för att det tog initiativ till att begära denna debatt.
Det är ett mått på den betydelse ordförandeskapet - i synnerhet minister Winberg - fäster vid djurs välbefinnande.
Under de senaste månaderna har man kunnat notera en stark ökning av intresset för frågor som rör djurs välbefinnande på gemenskapsnivå.
Det har ägt rum åtskilliga diskussioner om frågan under Agrifin-rådets sammanträden, och man anordnade dessutom en större konferens i Stockholm i slutet av förra månaden, som fru Winberg just nämnde för er.
Jag hade glädjen att företräda kommissionen under alla dessa debatter och diskussioner.
Nu är det naturligtvis så att detta ordförandeskap inte är över ännu, och att det kommer att finnas ytterligare tillfällen att ta upp frågor som rör djurs välbefinnande.
På onsdag kommer jag att uttala mig inför parlamentets tvärpolitiska grupp om djurs välbefinnande för andra gången i år.
Om drygt en vecka kommer det att äga rum ytterligare en diskussion i Agrifin-rådet.
Denna diskussion syftar till att leda fram till en resolution som hjälper till med att ange den framtida politiska dagordningen.
En cyniker kan säga att all denna diskussion bara är tomma ord och ett kamouflage för bristen på verkliga framsteg.
Det gläder mig att detta inte är fallet.
Dessa diskussioner är värda mycket.
Det är viktigt att bygga upp ett verkligt samförstånd om behovet av fler åtgärder när det rör djurs välbefinnande.
Vi bör inte glömma bort att djurs välbefinnande var en fråga man, fram till helt nyligen, försummade på gemenskapens dagordning.
Detta håller snabbt på att ändras.
Jag är dessutom övertygad om att frågan kommer att bli ännu viktigare i framtiden.
Det är inte svårt att se skälet till varför denna fråga har en hög profil.
Folk bryr sig verkligen om hur djur behandlas.
Man kan i allt mindre grad tolerera en dålig behandling av djur, och man vill att våra system för jordbruksproduktion säkerställer en bättre behandling av djur.
Dessa känslor får också ett genomslag på marknaden.
Det finns ett mycket större krav på information från konsumenternas sida om de villkor som gäller vid uppfödning av djur.
Allmänheten kräver mer och bättre information om produkter och livsmedel: hur och var de produceras, under vilka förhållanden och vilka ingredienser som ingår.
Ett klokt affärstänkande innebär att man lyssnar på dessa krav.
Jag fick nyligen ta del av resultaten av en hedervärd undersökning av konsumenternas inställning till viktiga frågor om djurs välbefinnande.
Ett intressant faktum är att, enligt undersökningen, 85 procent av konsumenterna är beredda att betala mer för livsmedel som produceras i enlighet med de högsta standarderna för djurs välbefinnande.
Även om dessa resultat inte återspeglas fullständigt genom konsumenternas inköpsbeteende, finns det en tydlig potential för marknaden att låta högre standarder framträda i högre grad som ett konkurrensmedel.
Dessa trender kommer att bli allt tydligare, och det finns inga skäl till varför de inte kan tillgodoses.
Vi har redan ett system i EU för identifiering och spårning av varje enskild ko.
Det finns en tydlig potential att använda detta system för att tillhandahålla information om andra viktiga faktorer, t.ex. om det aktuella djurets ras och dess uppfödningsförhållanden.
Detta argument bör också ses i förhållande till den globala handeln med djur och animaliska produkter.
Det är nödvändigt at vi delar med oss av våra kunskaper om djurs välbefinnande till länder utanför Europeiska unionen och att vi skapar ett bestående förhållningssätt i denna fråga.
I detta sammanhang gladde det mig att världsorganisationen för djurhälsa, Internationella byrån för epizootiska sjukdomar, OIE, vid sin allmänna session i förra veckan antog ett femårigt arbetsprogram som omfattar frågor om djurs välbefinnande.
Detta är första gången som ett brett internationellt forum, som OIE, beslutat att ta upp denna fråga.
Kommissionen stöder kraftfullt detta initiativ och avser att delta aktivt när det rör dess framtida utveckling.
Denna kammare är naturligtvis väldigt medveten om dessa frågor.
Postsäcken blir allt mer fylld av brev från allmänheten och från parlamentsledamöter om frågor som rör djurs välbefinnande.
Ett oproportionerligt stort antal skrivna och muntliga frågor till kommissionen handlar också om detta ämne.
Det är vår plikt och vårt ansvar att ta hänsyn till denna oro.
Jag vill emellertid uttrycka ett varningens ord när det rör ett antal frågor.
Man uppmanar i allt högre grad till att det skall vidtas fler gemenskapsåtgärder om djurs välbefinnande, men vi måste vara försiktiga så att detta inte avleder uppmärksamheten från alla parters ansvar när det gäller att främja högre standarder.
Jag höll nyligen ett långt tal om detta i Stockholm.
Kommissionen kan till sist bara spela en stödjande roll i förhållande till djurs välbefinnande.
Vi måste naturligtvis ta vårt ansvar på stort allvar inom vårt behörighetsområde.
Det är emellertid medlemsstaterna som även fortsättningsvis har det största ansvaret, eftersom krav när det rör djurs välbefinnande antas som minimistandarder i gemenskapslagstiftningen.
Medlemsstaterna är dessutom ansvariga för den dagliga tillämpningen av gemenskapslagstiftningen inom detta område.
De har också de personalresurser som krävs för att klara av detta, vilket är något som kommissionen uppenbarligen inte har.
En annan fråga har att göra med jordbrukarnas och kreatursbranschens roll rent allmänt.
Det finns en fara i att brännmärka de väldigt många personer som arbetar inom jordbruket, genom att associera dem med de bilder vi har sett på dåligt skötta djur.
Detta är orättvist och osant, och det motverkar sitt eget syfte.
När det kommer till kritan är det ju jordbrukarna som är de personer som har den närmaste kontakten med djuren, och som bäst känner till deras behov och beteenden.
Det är uppenbart att det stora flertalet behandlar sina djur på ett bra och humant sätt.
Vi kan antingen välja att samarbeta med jordbrukarna i dessa frågor, eller riskera att stöta bort dem.
Jag vet vad jag anser i detta sammanhang: Samarbeta med jordbrukarna.
När jag nu tar upp mer allmänna frågor, vill jag meddela vissa tydliga spår som kommissionen följer.
För det första måste frågor om djurs välbefinnande integreras mer fullständigt i livsmedelspolitiken.
Jag förkastar argumentet att djurs välbefinnande inte har något att göra med livsmedelssäkerhet.
Jag anser att detta är en fråga som bör finnas på Europeiska livsmedelsmyndighetens strategiska dagordning.
Detta är särskilt tillämpligt när det gäller vetenskaplig rådgivning och information, som myndigheten bör ge kommissionen om alla frågor som direkt eller indirekt påverkar konsumenternas hälsa och säkerhet.
För det andra har vi ett behov av ytterligare gemenskapsåtgärder.
Det ligger redan ett antal viktiga initiativ på rådets och parlamentets bord, t.ex. förslaget om förbättrade förhållanden för grisar som fötts upp med intensiva uppfödningsmetoder.
Detta förslag omfattar bestämmelser om avskaffande av enskilda stall för suggor, vilket är ett viktigt och berättigat krav från djuraktivister.
Ordförandeskapet är mycket mån om att uppnå en slutlig överenskommelse om detta förslag.
Detta kräver emellertid ett yttrande från parlamentet, och jag hoppas att ni har möjlighet att tillmötesgå begäran om ett brådskande antagande av yttrandet under denna vecka.
Detta skulle ge en mycket positiv signal om parlamentets eget engagemang när det gäller djurs välbefinnande.
Det har också lagts fram ett förslag om förbättrad luftfuktighet och förbättrade ventilationssystem på djurtransportfordon.
Kommissionen väntar också på ett yttrande från vetenskapliga kommittén för djurs hälsa och välbefinnande om täthet och transporttider, som förmodligen offentliggörs i oktober.
Detta yttrande kommer att vara till hjälp för oss när vi formulerar vår framtida djurtransportpolitik, vilken kommer att diskuteras ingående i Agrifin-rådet senare under denna månad.
För det tredje har jag för avsikt att även framöver koncentrera mig på den globala dimensionen i frågan om djurs välbefinnande och animaliska produkter, inbegripet Världshandelsorganisationen.
Det finns en allmän missuppfattning om att detta är en protektionistisk dagordning.
Detta är orättvist.
Europa börjar efterhand att tillämpa högre standarder för djurs välbefinnande.
Det är vår plikt och vårt ansvar att verka för ett erkännande av dessa standarder, både av rent etiska skäl med hänsyn till behovet av human behandling av djur och de högre kostnader som dessa standarder för med sig för producenter och konsumenter i Europeiska unionen.
Detta är legitima frågor som förtjänar att diskuteras på den internationella scenen.
Till sist: kommissionen kommer att fortsätta att verka för att den befintliga gemenskapslagstiftningen respekteras i högre grad.
Jag upprepar återigen att jag känt frustration när mina tjänstemän vid upprepade tillfällen rapporterat om fortsatt dålig respekt för gemenskapens bestämmelser om djurs välbefinnande.
Samtidigt torde den enskilt största omedelbara och praktiska åtgärden för främjande av djurs välbefinnande vara ett strikt genomförande av den befintliga lagstiftningen.
Detta är bara en kort sammanfattning av en komplicerad och känslig fråga.
Tack för er uppmärksamhet, jag ser fram emot att få ta del av era åsikter i frågan.
