# ID: svediakorp-gov414380
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,113
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman, mina damer och herrar!
På kommissionens vägnar gratulerar jag fru Karamanou och fru Klamt till deras utmärkta betänkanden, och tackar alla er som tagit upp denna mycket viktiga fråga under åtskilliga år.
Jag vill inleda med Klamts betänkande.
Kommissionens förslag bör ses i sammanhang med en mer omfattande politik som inbegriper ett närmare samarbete mellan polismyndigheterna och rättsväsendet i kampen mot organiserad brottslighet; de bidrag som viktiga gemenskapsprogram som Stop och Daphne har gett när det gäller denna fråga; och, sist men inte minst, det forum för förebyggande av organiserad brottslighet, som nyligen inrättades av kommissionen, och som inbegriper en särskild arbetsgrupp som behandlar människosmuggling.
Förebyggande är emellertid bara en sida av myntet.
Att ge brottsoffer hjälp och skydd är lika viktigt.
Jag vill påminna er om att rådet i mars antog ett rambeslut om brottsoffers ställning i brottmål.
I detta beslut tar man upp åtskilliga viktiga frågor som diskuterats i en del av parlamentets ändringsförslag.
Jag vill dessutom upprepa att kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om tillfälliga uppehållstillstånd till dem som fallit offer för människosmuggling, under förutsättning att de är villiga att samarbeta i samband med undersökningar av dem som exploaterat dem.
Ett sådant initiativ bör vara oberoende och ge en plattform för mer strukturerad hjälp och skydd, genom att klargöra offrens ställning i fråga om vistelse.
Med tanke på omständigheterna, och med hänsyn till de aktuella rättsliga instrumentens specifika karaktär, delar kommissionen de underliggande målen för åtskilliga av de ändringsförslag som lagts fram av parlamentet.
Men vi kan inte godta dem som faller inom ramen för andra rambeslut - t.ex. rambeslutet om brottsoffers ställning i brottmål - eller dem vars detaljerade karaktär är oförenlig med ett specifikt instrument som t.ex. ett rambeslut.
Jag beklagar att - även om jag helt och fullt stöder idén med att skapa en fond för skydd av offren - en sådan fond skulle strida mot subsidiaritetsprincipen, som vi måste ta hänsyn till i samband med vissa instrument, som t.ex. rambeslut.
Kommissionen godtar alltså de flesta ändringsförslagen som riktas mot skälen, inbegripet dem genom vilka man infogar hänvisningar till stadgan om de grundläggande rättigheterna och till en betoning av det arbete som utförts av parlamentet under årens lopp.
Kommissionen delar också syftet med ändringsförslagen om missbruk av en utsatt situation, om utsatthet och skuldslaveri, och om utnyttjande av personers utsatthet, som bl.a. fysiskt eller psykiskt handikapp och illegal vistelse.
Kommissionen kan också stödja ändringsförslagen om transporter med inhumana metoder, som en försvårande omständighet.
När det gäller Klamt-betänkandet, vill jag betona att det svenska ordförandeskapets genuina ansträngningar och engagemang har kulminerat i ett grundläggande samförstånd om åtskilliga bestämmelser, men tråkigt nog har inget samförstånd uppnåtts rörande brottspåföljdernas stränghet.
Kommissionen har därför inte lagt fram ett reviderat förslag.
Vi avvaktar parlamentets yttranden och införlivar dem sedan i vår ståndpunkt.
Låt mig nu ta upp Karamanous betänkande.
Jag vill berömma hennes förhållningssätt och tillfoga att åtgärder, verkligen, alltid skall ses ur praktisk såväl som rättslig synvinkel.
För att dessa åtgärder skall bli framgångsrika, är det viktigt att man harmoniserar straffrätten och bestämmelser inom området som har samband med både straffpåföljder och definitioner av barnpornografi, och barnpornografi på Internet i synnerhet.
Vi delar här återigen målen med vissa av de ändringsförslag som lagts fram, men vi tror uppriktigt sagt att de regleras genom andra rättsliga instrument som t.ex. rambesluten om brottsoffrets ställning i brottmål.
När det gäller ändringsförslagen som tar upp definitionen av barnpornografi och brott genom barnpornografi, anser vi att definitionerna som fastställs av unionen, i så hög grad som möjligt bör vara förenliga med definitionerna enligt utkastet till konventionen om Internetrelaterade brott, som utarbetats av Europarådet.
Att dessa två instrument blir enhetliga, anser jag vara av yttersta vikt.
Kommissionen vill belysa sin ståndpunkt om två grupper av ändringsförslag som är särskilt komplicerade ur politisk synvinkel.
Låt mig först ta upp ändringsförslagen i vilka man föreslår att sexuell exploatering av personer under 16 år bör anses som ett försvårande brott.
Detta inbegriper mycket komplicerade frågor av rättslig karaktär, inte minst när det gäller förhållandena mellan nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning - subsidiaritet.
Enligt straffrätten i många medlemsstater, är sexuell exploatering ett brott när det handlar om personer som är yngre än äktenskapsåldern, så snart man fastslagit att det ägt rum sexuella handlingar.
Detta innebär, i sin tur, att de ändringsförslag i vilka man anger 16 år som åldersgräns för försvårande brott, tveklöst kommer att strida mot inte bara de systematiska förhållningssätten i medlemsstaterna, utan också mot de nationella bestämmelserna om äktenskapsålder.
Vi har inga rättsliga befogenheter att harmonisera äktenskapsåldern så att denna tillämpas när det rör sexuella förbindelser.
Kommissionen kan därför inte godta de aktuella ändringsförslagen, men är beredd att överväga en högre åldersgräns än den i det ursprungliga förslaget, dvs. en ändring av åldersgränsen från tio år till tolv år.
För det andra, beträffande ändringsförslagen om jurisdiktion och utlämning, bör man notera att artiklarna i förslaget har utformats med tanke på de bestämmelser som återspeglar hur långt man kommit med hänsyn till de specifika instrumenten inom detta område.
Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslagen.
På samma gång är vi beredda att överväga dessa frågor i ett bredare sammanhang.
När det gäller utvidgningen av artikeln om jurisdiktion till att omfatta bofasta personer, är kommissionen emellertid beredd att godta detta ändringsförslag, i likhet med alla övriga ändringsförslag som riktas mot skälen i förslaget.
Sammanfattningsvis hoppas jag uppriktigt att det kommer att bli möjligt att nå ett politiskt samförstånd i rådet beträffande straffpåföljderna.
Jag håller med de som säger att tillämpningen av straffrätten i praktiken skiljer sig i våra 15 medlemsstater.
Det stämmer.
Men vi får inte ge fel signaler till dem som sysslar med människosmuggling, genom att inte ha enhetliga straffpåföljder på europeisk nivå.
Det skulle allvarligt skada vårt gemensamma syfte om vi inte hade förmågan att komma överens om enhetliga straffpåföljder när det gäller människosmuggling.
Vi har redan nått samförstånd när det handlar om förfalskning av euron, när det handlar om penningtvätt, eller när det handlar om smugglarnas och transportörernas ansvar.
Jag kan inte se något som talar mot en politisk uppgörelse om enhetliga straffpåföljder för människosmuggling som syftar till ekonomisk och sexuell exploatering.
