# ID: svediakorp-gov414366
# author: Ludford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Enda sättet för vår polis, våra åklagarmyndigheter och våra domstolar att fånga internationella brottslingar, är att samarbeta.
Alla som motsätter sig dylika åtgärder måste vara beredda att låta människosmugglare och pedofiler komma undan ostraffade.
Jag gratulerar fru Klamt och fru Karamanou, men min grupp är inte helt nöjd med vissa punkter.
Det första problemet, i båda betänkandena, är tendensen att vara alltför normativ och blanda sig i medlemsstaternas sätt att tillämpa sitt straffrättsliga system.
Första exemplet är straffpåföljderna.
Det är alldeles riktigt att harmonisera de strängaste straffen, så att det inte spelar någon roll vart en brottsling flyr, han riskerar ändå samma straff, dvs. det finns ingenstans att gömma sig.
Men det är inte lämpligt att varken fastställa att straffet i samband med människosmuggling måste bli fängelse, eller att ange de mildaste straffpåföljderna.
Jag håller inte alltid med rådet, men jag instämmer i dess ståndpunkt att tillnärmning av medlemsstaternas straffrätt kan bli nödvändig för vissa specifika typer av brott, men när man tillnärmar straffrätten måste man ta hänsyn till de nationella systemens särdrag.
Båda betänkandena är också för normativa när det rör behandlingen av offer och vittnen, och man misslyckas med att ta hänsyn till olika nationella system.
När det gäller definitionen av barnpornografi i Karamanou-betänkandet, har min grupp problem med definitionen som innebär att man skapar ett intryck av att den fotograferade personen är ett barn.
Detta kommer att ge upphov till ändlösa diskussioner, och det är inte en lämplig grund för en rättslig definition.
Det är bättre att rikta in sig på pornografi som exploaterar verkliga barn, inte uppdiktade barn.
Jag vill också rikta uppmärksamheten på ändringsförslag 38 från ELDR-gruppen, som skulle innebära tillgång till register över sexbrottslingar, enligt bestämmelser om uppgiftsskydd.
Till sist: Min grupp stöder ett återförvisande till utskottet som är ansvarigt för Klamts betänkande, på grundval av de skäl hon angav.
