# ID: svediakorp-gov414360
# author: Klamt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-06-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 890
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Enligt internationella uppskattningar bortför människohandlare varje år upp till 700 000 kvinnor och barn.
Enbart från staterna i Mellan- och Östeuropa lockas årligen 120 000 kvinnor och barn till Europeiska unionen.
Detta är de tal från vilka kommissionen utgår.
Inte bara de enskilda öden som är kända från medierna utan även de tillhörande talen visar tydligt hur nödvändigt det är att ta itu med människohandeln genom samordnade insatser.
Kampen mot människohandel är redan i sig svår.
Den försvåras emellertid ytterligare av de olika staternas mycket skiftande straffrättsliga föreskrifter.
Definitioner och sanktioner avviker starkt från varandra och i somliga medlemsstaters straffrätt existerar inte ens deliktet " människohandel ".
Därför bemödar sig Europeiska unionen sedan några år om att utveckla ett omfattande program för bekämpning av människohandel.
I Palermoprotokollet som undertecknades i slutet av år 2000 enade man sig för första gången om konkreta, gemensamma definitioner.
Kommissionens förslag syftar till att genom ett rambeslut fastställa gemensamma minimidefinitioner och minimi- respektive maximistraff.
Att fastställa ett minsta straff på 6 år respektive ett högsta på 10 vid försvårande omständigheter borde räcka för att låta människohandeln ingå i unionens samarbete på polisiär och juridisk nivå när det gäller att bekämpa den organiserade brottsligheten.
Jag är av den uppfattningen att kommissionens förslag skall värderas positivt.
Jag välkomnar särskilt att brottsrubriceringen inte bara gäller människohandel som syftar till sexuell exploatering utan även människohandel som syftar till arbetskraftsexploatering.
Vidare särskiljer kommissionen tydligt mellan människosmuggling och människohandel.
Medan människosmuggling betraktas som ett brott riktat mot staten, så är människohandel en form av kriminalitet som riktas mot enskilda personer.
Med kommissionens förslag och genom berörda utskotts olika ändringar kan vi komma fram till ett resultat, som definierar människohandel enhetligt i Europa, fastställer minimi- och maximistraff och vid sidan av bestraffning av gärningsmannen även ger offret ett rimligt skydd.
För det goda samarbete som har lett fram till detta resultat, vill jag uttryckligen tacka alla medlemmar i berörda utskott.
Avslutningsvis, skulle jag vilja gå in på kravet att återremittera mitt betänkande till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
På grund av rådets sammanträdesplan fick Europaparlamentet redan när man inledde överläggningarna en så snäv tidsram, att det endast under uppbringande av en enorm kraftansträngning var möjligt att utföra ett innehållsligt djupgående och omfattande arbete med förslaget till rambeslut.
De parlamentsledamöter som anförtrotts denna uppgift förklarade sig beredda att ta sig an den och presterade ett utomordentligt arbete, för vilket jag uttryckligen tackar alla.
Men under tiden har rådet, utan att lyssna på vad de valda företrädarna för folket tycker, kommit så långt i sina förhandlingar att ett välsignande av de politiska överenskommelserna nu bara är en formsak.
Uppenbarligen är rådet inte intresserat av ett beslut i Europeiska unionens enda instans, vars ledamöter har direkt demokratisk legitimitet.
Ett omarbetat förslag med graverande ändringar från rådets sida ligger redan färdigt - dock inte hos Europaparlamentet.
Därför anser jag att det är mycket viktigt att återremittera förslaget till utskottet för att behandla denna nya version och även rådets oacceptabla agerande.
Därför skulle jag vilja be er alla att vid omröstningen i morgon rösta för att återremittera förslaget till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
I andra delen av mitt inlägg skulle jag vilja ta ställning till Karamanous betänkande om bekämpning av sexuell exploatering av barn och barnpornografi i medlemsstaterna, något som kräver ett samordnat förfarande över hela Europa.
Organiserad brottslighet - och här handlar det huvudsakligen om organiserad brottslighet - är inte begränsad till särskilda regioner eller stater.
Ett gränsöverskridande samarbete äger sedan länge rum bland de kriminella och särskilt när det gäller sexuell exploatering av barn.
Europeiska unionen är därför i trängande behov av åtgärder för att bekämpa dessa förkastliga brott även över gränserna.
Det gläder mig att enighet har kunnat nås över partigränserna om detta rambeslut, som genom tillnärmning i fråga om brottsrubricering, en harmonisering av påföljdssystemen och en förbättring av offrens situation pekar åt rätt håll.
Hit hör också att man tar hänsyn till de nya medierna när man definierar barnpornografi och för diskussioner om domsrätt utanför det egna territoriet.
Som jag ser det är skydd för brottsoffer av alldeles särskild betydelse.
Brott mot barn i dess mest förkastliga form av sexuell exploatering bör inte behandlas enbart med inriktning på bestraffning av förövaren.
De barn som drabbas kommer hela livet att bära på det som tillfogats dem.
Därför bör vår särskilda uppmärksamhet och vårt starkaste stöd komma dem till del.
I en straffprocess är de visserligen ur rättslig synpunkt i första hand vittnen, men när allt kommer omkring är de framför allt offer!
I enlighet med Europaparlamentets vilja bör alla dessa punkter komma med i det förslag som föreligger.
Jag är säker på att det kommer att finnas en bred majoritet för betänkandet av vår kollega Karamanou, som jag här uttryckligen vill tacka för hennes goda samarbete, och jag är övertygad om att vi därmed tar ytterligare ett viktigt steg i kampen mot sexuell exploatering av barn och barnpornografi.
