# ID: svediakorp-gov414268
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Federalisternas ilska mot Nicefördraget - som betänkandet Méndez de Vigo / Seguro avspeglar till punkt och pricka - är vid första anblicken förvånande.
Det är nämligen långt ifrån så att Nicefördraget ändrar kurs, det är långt ifrån så att det inleder en djupgående reform av Europabyggets process, något som skulle främja en harmonisk återförening av kontinenten, nej Nicefördraget utnyttjar i stället utvidgningen som ett nytt berättigande av och ett nytt incitament för att införa ytterligare överstatlighet och centralisering - mer av superstaten.
Nicefördraget överensstämmer således perfekt med sina föregångares ideologiska linje.
Det förstärker överstatliga institutioner och skapar nya överstatliga inslag, såsom europeiska politiska partier och en enhetlig stadga för Europaparlamentets ledamöter.
Och för första gången skrivs ett mål om integration in i fördragen.
Detta begrepp skall inte bara tillämpas på gemenskapens behörighetsområde, utan också - ingenting stoppar ideologin - på det mellanstatliga området.
Så varför så mycket skrik och skrän i federalismens gamla kittel Europaparlamentet mot ett fördrag som oförskräckt breder ut den dominerande filosofin?
Kan det vara så att vi i och med Nice har att göra med - vilket Georges Berthu låter förstå - ett uttryck för en ny form av federalism som fjärmar sig ytterligare från staterna i egenskap av beståndsdelar för att i stället prioritera antalet, dvs. befolkningsstorlek?
Med en ny röstviktning i rådet och kommissionen som hänger nära samman med befolkningsstorlek, med begreppet demografisk klausul, avtecknar sig en ny bild av EU-institutionerna, där begreppen jämvikt och likställdhet suddas ut för att ge plats åt en dominans för de stater eller grupper av stater som har störst befolkning.
Då skulle man närma sig ett Europa som inte längre består av jämlika och likaså respekterade stater, utan av ojämlika folk.
För att gå emot denna skrämmande avart är det med all säkerhet inte en bra metod att åberopa den gamla federalismen mot den nya federalismen.
För att undgå de antidemokratiska strömningar som hotar det europeiska bygget måste man omstöpa det med respekt för de nationella demokratierna.
(Inlägget kortades ned med stöd av artikel 137 i arbetsordningen.)
