# ID: svediakorp-gov414262
# author: Marchiani (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 455
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Mina kolleger i den franska delegationen i Gruppen Union för nationernas Europa och jag själv har röstat emot Nicefördraget, men med hänsyn till de skilda drivkrafterna hos dem som också har uttalat sig i den riktningen anser vi det nödvändigt att klargöra våra egna, så att saker och ting blir klara och tydliga.
Vi har inte röstat emot Nicefördraget för att det inte var tillräckligt långtgående, vilket anhängarna av den mest ohämmade federalismen anser, eller för att det tvärtom var alltför långtgående, vilket man kan höra beklagas i korridorerna av ett antal schizofrena personer som i hemlighet drömmer om att sätta igång en rörelse bakåt i tiden, utan helt enkelt för att det går i fel riktning.
Men eftersom vi var starkt oroade för att parlamentet skulle komma med sina alltid lika tillspetsade idéer så fort det gäller nya förslag om att unionens nationalstater skall överge ytterligare en bit av sin suveränitet, var vi ett antal som blev positivt överraskade av den slutliga texten: dels för att den på ett organisatoriskt plan markerar en bestämd bromsning av den överstatliga tendensen, som försöker få oss att så snabbt som möjligt sudda ut staterna en gång för alla, till förmån för en bulimisk kommission som är omöjlig att kontrollera, och dels för att man höjer sig över småaktiga betänkligheter och fortsätter att förbereda utvidgningen.
Därmed erinrar man om att Europa i första hand inte är en standardiserad och likriktad inre marknad, utan principiellt sett och i första hand ett politiskt bygge där folken i Östeuropa, Centraleuropa och Medelhavseuropa självklart har en plats även om de ännu inte deltar.
Men trots dessa sunda reaktioner lyckades Nicefördraget inte bryta med den dödsbringande logiken för de europeiska folken och demokratierna, en logik som består i att föra in Europeiska unionen - enligt förklaring 23 om processen efter Nice - i en dynamik av " konstitutionell " karaktär, som endast kan leda till en europeisk federal stat, vars framtida befästande och funktion är omöjligt att förena med nationalstaternas överlevnad, med all respekt för de två ledarna för den franska verkställande makten, Chirac och Jospin.
Och även om den politiska semantiken redan innefattar ett antal lika olämpliga sammanföranden, såsom det omöjliga med en federation av nationalstater - man behöver bara dra sig till minnes den obetalbara demokratiska centralismen - har historien lärt oss att folken förr eller senare inte längre låter sig luras av det som i bästa fall är ett tragiskt misstag och i värsta fall en oförlåtlig lögn.
(Inlägget kortades ned med stöd av artikel 137 i arbetsordningen.)
