# ID: svediakorp-gov414226
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 600
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ribeiro e Castros betänkande har gett oss möjlighet till en väsentlig debatt om ett ämne som är en av de största utmaningarna för den europeiska politiken, och det är den europeiska arbetsmarknaden.
Sysselsättningsstrategin, riktlinjerna och rekommendationerna har hittills haft en strikt nationell karaktär.
De nationella handlingsplanerna gäller de nationella arbetsmarknaderna.
Det är emellertid tydligt att det överallt i Europa nu håller på att växa fram vad vi kallar en europeisk arbetsmarknad.
Dvs. nya krav, likartade krav på kvalifikationerna för att söka arbete var som helst i Europa.
Arbetstagarnas rörlighet mellan de europeiska länderna är utomordentligt låg.
Den uppgår endast till 0,4 procent.
Det enkla sättet att förklara problemen med rörligheten är ofta att hänvisa till kulturella skillnader.
Frågan om språk, kultur, de nationella utbildningssystemen.
Uppenbarligen är detta dock inte allt.
Det är problemen med pensionen, socialförsäkringssystemen, behovet att snabbare och effektivare införa regler om arbetstagarnas flyttning och deras pensionsproblem, vilket redan har nämnts.
Det är det viktiga problemet med information, som nämnts av många talare; information som måste ges till den arbetssökande om hans rättigheter, förhållandena på arbetsmarknaden, bostadsfrågorna, frågorna kring barnens utbildning, frågorna kring pensionsrättigheterna, möjligheten att överföra sina rättigheter, om man återvänder till sitt land.
Dessa problem har både en nationell och en europeisk dimension, och jag måste säga att de finns med bland de frågor som diskuteras av ministerrådet (sysselsättning och sociala frågor), men också att det där råder stora meningsskiljaktigheter.
Eures är ett viktigt instrument på vägen mot skapandet av denna europeiska arbetsmarknad.
Parlamentet har ända sedan 1993 stött kommissionen i dessa ansträngningar, och ett bevis är årets budget, som är i storleksordningen 13 miljoner.
Vi har redan erfarenhet av hur Eures fungerar i praktiken.
Vi har märkt en ökning av kraven på information, en ökning på mellanstatlig nivå, som förra året uppgick till 40 procent, vilket är ett bevis för att Eures är nödvändigt och att det behöver utvidgas.
Jag skulle vilja nämna några av kommissionens insatser för att främja och stärka detta instrument.
För det första; det förekommer ett större samarbete mellan cheferna för de statliga myndigheterna, vilka i allt större utsträckning beslutat att inbegripa Eures i sin verksamhet, så att kunderna får likartad service.
Man överväger att utvidga tillhandahållandet av tjänster, inte bara till de arbetssökande utan också till arbetsgivarna.
Redan i juni kommer kommissionen att lämna meddelande om en ny tjänst, som innebär att Eures, via Internet, kommer att göra det möjligt för dem som söker arbete inom bestämda branscher med arbetskraftsbrist att lägga fram sitt curriculum vitae, samtidigt som arbetsgivarna skall kunna registrera sig för att utnyttja denna tjänst.
Efter 8 års verksamhet har vi begärt att medlemsstaterna i sina enkäter skall ta upp de problem eller de nya tjänster som de skulle kunna begära av Eures, och den rapport vi kommer att utarbeta med stöd av dessa enkäter kommer att presenteras för parlamentet.
Avslutningsvis måste jag påpeka att det i och med utvidgningen faktiskt kommer att krävas en förändring av detta instrument, men för närvarande bör vi utveckla det så mycket som möjligt mellan medlemsstaterna.
Slutligen tycker jag det är intressant att nämna behovet av en revidering av Eures rättsliga grund, så att den kan anpassas och förbättras för att svara mot framtida behov av dessa tjänster.
