# ID: svediakorp-gov414223
# author: Gollnisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina kära kolleger!
Det mycket värdefulla betänkandet av Ribeiro e Castro nämner framför allt kravet på öppenhet och vikten av tillförlitlig arbetsmarknadsstatistik.
Det stämmer att regeringen i mitt land, Frankrike, manipulerar siffror och inrättar kostsamma offentliga arbetstillfällen som är underbetalda och saknar verklig ändamålsenlighet, och sedan meddelar att arbetslösheten skall ha sjunkit i spektakulär omfattning, samtidigt som arbetslösheten egentligen stagnerar och t.o.m. ökar.
Sedan årets början avlöser uppsägningsplanerna varandra: hos Marks &amp; Spencer, som omstrukturerar, hos Danone som rationaliserar bort ytterligare arbetstillfällen.
Och man riktar ett häftigt angrepp mot företag som säger upp anställda, men samtidigt går med vinst.
Men regeringarna har sin del av ansvaret, eftersom man har ersatt det ursprungliga europeiska projektet - fri rörlighet och konkurrens mellan länder med jämförbara levnadsnivåer och social trygghet - med en oklar öppenhet för kapital och produkter som tillverkas utanför Europa under förhållanden som inte ligger långt ifrån slaveri.
För företag som lyder under lagar stiftade av parlament och stater är arbetsmarknaden inte endast europeisk, utan också global.
För arbetstagarna är det en annan sak, och jag noterar vad som mycket riktigt förklaras i skäl C i betänkandet av Ribeiro e Castro: " hög rörlighet på arbetsmarknaden är inte ett självändamål ".
200 000 fransmän som har varit irriterade på höga skatter och en oändligt trög förvaltning i sitt hemland väntade inte på Eures för att åka till Förenade kungariket för att arbeta och skapa sig ett bättre liv, åtminstone hoppas de på det.
Att ha ett nätverk som gör det möjligt för dem som önskar att finna ett arbete i ett annat land i Europeiska unionen är säkerligen värdefullt.
Men att göra det möjligt för företagen att skapa arbetstillfällen för medborgarna i sitt eget land bör förbli vår prioritering.
