# ID: svediakorp-gov414198
# author: Avilés Perea (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Vi behandlar i dag förslaget om ändring av direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.
Ändringsförslagen läggs fram i enlighet med Amsterdamfördraget och de domar EG-domstolens har avkunnat under de senaste åren.
I grund och botten handlar detta dock om att anpassa direktivet till den sociala verkligheten och att man hörsammar kvinnornas krav på att problemen med olika behandling på arbetsmarknadsområdet skall lösas.
För första gången betraktas sexuella trakasserier på arbetsplatsen som könsdiskriminerande.
Vi begär förebyggande åtgärder och åtgärder för att hjälpa de kvinnor som på grund av sexuella trakasserier lider skada i sitt arbetsliv och i sin yrkeskarriär.
En faktor som är värd att betonas är det stöd som de införda ändringarna ger kvinnan under graviditet och moderskap, och då särskilt rätten till samma arbete, med samma arbetsvillkor, samt rätten att utnyttja de förbättringar av arbetsvillkoren som de skulle haft rätt till under sin frånvaro.
De positiva åtgärderna för att uppnå en balanserad representation inom de olika yrkessektorerna kommer också att bli en effektiv hjälp.
Kvinnorna, särskilt de yngsta, har i dag en hög yrkesutbildning som dock inte återspeglas i hur deras aktiva yrkesliv utvecklas, eftersom de ofta får ta arbeten som de är överkvalificerade för och som inte ger dem möjlighet att helt och fullt förverkliga de förhoppningar de har i fråga om yrkeslivet.
Det kommer att bli lättare att lösa dessa problem med hjälp av direktivet, men det är medlemsstaterna som genom sina nationella lagstiftningar slutligen måste uppnå att kvinnan kan arbeta helt och fullt utan att det för den skull medför problem i deras privat- och familjeliv.
Vi som anser att familjen bör stöttas vet att det är absolut nödvändigt att börja med att stödja kvinnorna för att de skall kunna förena familje- och yrkesliv, och att detta bör vara en princip i gemenskapens lagstiftning.
Jag måste säga att det verkligen har varit svårt att arbeta med detta förslag, men vi har ansträngt oss för att framhäva de punkter vi har varit överens om och de mål som sätts upp i direktivet och låta dessa stå över de logiska meningsskiljaktigheter som finns mellan de olika politiska grupperna.
