# ID: svediakorp-gov414166
# author: Casaca (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 648
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Omarbetandet av budgetförordningen är en av nödvändighet tungrodd process.
Denna förordning handlar inte bara om budgetramen utan också om redovisning och bokföringskontroll samt de främsta budgetaktörernas skyldigheter och ansvar.
Alla dessa frågor är upptagna i samma artikel i fördraget, vilket kräver samma förfaranden för dem, men det innebär inte att de nödvändigtvis måste behandlas i samma förordningstexter.
Att det krävs enhällighet för att godkänna dem i rådet försvårar i ännu högre grad en förändring av dem.
Kanske är det av dessa skäl som processen släpar efter, sedan kommissionen i juli 1996 lade fram sitt första omarbetningsförslag.
Och allt detta innebär att det nu kommer ännu en ny fas.
Viljan att återigen försöka få sammanhang i en text som har blivit en härva av spridda regler och bestämmelser är därför givetvis det viktigaste i denna omarbetningsperiod.
Inom ramen för detta budgetår är det varken möjligt eller önskvärt att glömma den viktiga regleringen av sektorer, nämligen när det gäller jordbruksutgifter, strukturfonder, forskning och utveckling samt externa åtgärder, och inte heller innehållet i det viktiga interinstitutionella avtalet för budgetdisciplinen.
I denna fråga då det inte är politiskt eller lagligt acceptabelt att köra över befintliga bestämmelser och avtal genom att godkänna bestämmelser som går emot budgetförordningen, är det nödvändigt att minska reglerna till det minsta nödvändiga när det gäller den specifika regleringen av sektorer, och det är också nödvändigt att dessa blir perfekt sammankopplade med dem i budgetförordningen.
Det är också nödvändigt att förena och rama in det interinstitutionella avtalet med budgetförordningen i varje framtida revidering av detta avtal.
Den andra stora frågan gäller gemenskapens budgetsystem som är organiserat i åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden, liksom de tidsfrister som är nödvändiga för deras genomförande.
Det aktuella systemet uppvisar kända svagheter och problem, men det är långt ifrån säkert att de innovationer som kommissionen föreslår (och i ännu mindre grad de som föreslås av andra institutioner) bidrar till att förbättra situationen.
Det är en punkt där det är nödvändigt med en fördjupad reflektion, grundad på en komplett och noggrann uppskattning av det nuvarande systemet.
Vi hoppas att kommissionen uppmärksammar detta tillräckligt i sina framtida förslag.
En annan viktig punkt är den som gäller de försenade betalningsbemyndigandena.
De europeiska institutionerna har nyligen, på kommissionens förslag, godkänt ett direktiv som inför stränga ekonomiska straff, såväl för offentliga myndigheter som privata, om man inte respekterar en maximal betalningsfrist om trettio dagar.
Hur är det möjligt att de europeiska institutionerna försöker undanta sig själva från de regler som har antagits för alla andra institutioner, privata och offentliga, i unionen?
Vi vill därför påpeka att kommissionens meddelande i denna fråga inte är tillfredsställande.
Bara ett åtagande från kommissionen om att själv tillämpa de regler man föreslår för andra är godtagbart.
På samma sätt är det för oss socialister en hederssak att se till att de politiska grupperna i detta parlament, utan undantag, uppfyller de förfaranden som vi kommer att godkänna här för gemenskapsutgifterna i övriga institutioner.
Vi kommer att vara mycket uppmärksamma på hur var och en hanterar denna fråga i morgon vid omröstningen.
Slutligen måste vi notera att rådet inte har svarat på våra ständiga inbjudningar för att debattera ändringsförslagen till budgetförordningen.
Det vore absurt och oacceptabelt att Europaparlamentet, som ytterst är den som godkänner budgeten, skulle fråntas alla interventionsmöjligheter i reglerna för denna förordning.
I detta sammanhang har vi inga andra alternativ än att skjuta upp parlamentets slutliga ståndpunkt.
Jag vill avsluta med att gratulera våra föredraganden Gianfranco Dell ' Alba och Michiel van Hulten, vilka har genomfört ett utmärkt arbete här, och jag hoppas att detta arbete fortsätter i samma samarbetsanda som hittills.
