# ID: svediakorp-gov414161
# author: Van Hulten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 926
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall tala för budgetkontrollutskottets räkning och även för socialistgruppens räkning.
Lyckligtvis är de två ståndpunkterna desamma om detta betänkande.
Jag skulle vilja börja med att tacka herr Dell ' Alba för det utmärkta samarbete som vi har haft när det gäller budgetförordningen samt alla de kolleger som har arbetat med oss i de olika grupperna.
De flesta grupperna har visat en stor vilja att kompromissa.
Jag skulle särskilt vilja tacka den liberala gruppen, Gruppen De gröna och EDD-gruppen för deras aktiva stöd under utarbetandet av ett paket ändringsförslag som var godtagbart för en majoritet i budgetkontrollutskottet.
Jag blev, i likhet med min kollega Dell ' Alba, förvånad över att de flesta av ändringsförslagen till detta betänkande lades fram av budgetkontrollutskottets ordförande.
Jag håller med Dell ' Alba om att varje ledamot naturligtvis har rätt att lägga fram ändringsförslag till ett betänkande, även för sin grupps räkning.
Men när det gäller ordförandeskapet i ett utskott, undrar man om de inte blandar ihop rollerna, till skada för deras utskotts anseende.
De förslag som vi har framför oss i dag motsvarar de mest genomgripande förändringarna av gemenskapens finansiella bestämmelser på 21 år.
För budgetkontrollutskottet är reformen av den finansiella kontrollen detta förslags huvudaspekt.
Enligt kommissionens förslag kommer det förhandsgodkännande som utfärdas av en central styrekonom att avskaffas, och i stället kommer generaldirektörerna att göras fullt ansvariga för de samlade utgifterna för program som genomförs med deras bemyndigande.
Detta är en av de centrala reformer som den oberoende expertkommittén efterlyste 1999, när den offentliggjorde sina rapporter.
Den oberoende expertkommittén drog då slutsatsen att de flesta av de oegentligheter som kunnat påvisas av kommittén härrörde från beslut som godkänts av styrekonomen; kommittén fastslog också att den kvalitetsgaranti som godkännandet anses utgöra är en myt.
Den gav två starka argument för att ändra systemet, och jag citerar: " För det första kan förhandskontroll, vare sig den sker övergripande eller genom stickprov, knappast bli kostnadseffektiv.
Det krävs helt klart oproportionerligt stora insatser för att kontrollera alla transaktioner, och stickprovsmetoden är knappast tillräckligt avskräckande.
Den andra mycket viktiga invändningen är att all förhandskontroll innebär att man i praktiken, om än inte i teorin, flyttar ansvaret för att transaktionen är korrekt från den person som faktiskt förvaltar utgifterna till den person som godkänner dem.
Denna överflyttning av ansvaret innebär i praktiken att ingen bär det yttersta ansvaret. "
Även revisionsrätten diskuterade förändringar av systemet för finansiell kontroll i sitt yttrande nr 4 / 1997.
När det gällde avskaffandet av förhandsgodkännanden drog den följande slutsats, och jag citerar igen: " Ett fullständigt avskaffande av förhandsgodkännandet skulle inte vara mer acceptabelt om det inte ersattes av andra förfaranden som utgör ett åtminstone lika gott skydd och som även kan involvera andra anställda inom ekonomifunktionen än styrekonomen. "
Har detta kriterium uppfyllts?
I stort sett " ja ", åtminstone enligt revisionsrättens yttrande nr 2 / 2001, i vilket man kommenterar kommissionens förslag i följande ordalag: " ... skulle bestämmelserna om aktörerna i budgetförvaltningen och, följaktligen, strukturen för gemenskapens system för internkontroll genomgå en betydande utveckling i den riktning som revisionsrätten önskat ... ".
Argumenten för reform är överväldigande, så mycket står klart, men det också i viss utsträckning ett språng ut i det okända, och det kan bara fungera om ett antal villkor är uppfyllda: för det första måste utanordnarna hållas fullt ansvariga; fel måste erkännas och tas itu med, inte skylas över.
(Talmannen uppmanade talaren att tala långsammare för att underlätta för tolkarna.)
Samma tolkar vägrar att översätta till nederländska när jag talar engelska, men jag skall gärna vara till lags.
För det andra måste det disciplinära förfarandet stärkas.
Man har gjort för lite i det förflutna.
En kommitté för ekonomiska oegentligheter skulle stärka förfarandet, och det skulle också andra ändringsförslag som vi har infört.
För det tredje måste internrevisorernas oberoende garanteras, liksom det yrkesmässiga oberoendet för de personer som utför internrevisioner inom generaldirektoraten.
Till sist måste man hålla fast vid miniminormer för finansiella kontroller.
Ändringsförslag 72 gäller detta.
För att denna bestämmelse skall vara effektiv krävs det att en central tjänsteman med ansvar inför generaldirektoratet för budget fastställer miniminormer utan att undergräva ansvaret för de generaldirektorat som står för utgifterna.
Vi behöver förhandla med rådet om det här förslaget.
Den enda möjligheten att göra det effektivt är att skjuta upp omröstningen om lagstiftningsresolutionen i enlighet med vår arbetsordning.
Diskussionen om artikel 24 visade att rådet inte fäster minsta uppmärksamhet vid parlamentets åsikter, trots att budgetutskottets ordförande är här i dag, och det är särskilt överraskande när det kommer från det svenska ordförandeskapet.
Ett antal nationella regeringar har under de senaste veckorna kontaktat mig och bett om att vi skall genomföra vår omröstning utan dröjsmål.
Det sorgliga med dagens institutionella uppbyggnad är parlamentet, om det vill göra sin röst hörd, måste tillgripa ovanliga metoder.
Jag håller med om att det behövs en snabb reform, men när det gäller en fråga som är så viktig som denna - finansiella bestämmelser som vi skulle kunna få dras med under de kommande 21 åren - får vi inte låta parlamentets legitima förväntningar om att förhandla ignoreras av ett arrogant råd.
