# ID: svediakorp-gov414160
# author: Dell'Alba (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,458
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Det är en ära att få tala i tio minuter inför denna sal fylld med kolleger om ett betänkande som ändå är ganska viktigt och till och med intressant, med tanke på de frågor som det leder till, samt innehållet i anslutning till detta betänkande.
Det handlar om Europeiska unionens budgetförordning, en omstöpning av det finansiella godkännandet, och naturligtvis tillsammans med själva reformen av vår union, vår kommission, till följd av kommissionens avgång, till följd av rapporten från de vises kommitté, till följd av rekommendationerna från de vises kommitté och som vårt parlament och våra behöriga utskott, särskilt budgetkontrollutskottet, verkligen tagit hänsyn till.
Vi minns alla hur särskilt budgetkontrollutskottet betonat betydelsen av arbetet i de vises kommitté.
En av de viktigaste reformerna som föreslogs av de vise och som godkändes av vårt parlament, liksom i det berörda betänkandet från kollegan van Hulten, gäller framför allt en nyckelreform som förespråkas i denna budgetförordning, dvs. avskaffandet av kontrollfunktionen såsom den är utformad i dag med alla svårigheter det medför när det gäller att tillämpa och genomföra översyn för att kontrollera posten x, byta tillvägagångssätt utan att byta system, tvärtom, för att fördjupa kontrollerna och göra dem mer effektiva enligt de vise själva.
Det är alltså till följd av denna rekommendation som våra utskott, såväl budgetkontrollutskottet som bugetutskottet, följt Europeiska kommissionens logik, och det är en av de punkter jag vill betona, för i den andra delen av mitt inlägg skall jag ägna mig åt de ändringsförslag som lagts fram och som förefaller mig särskilt underliga i frågan.
För att illustrera mitt betänkande under de fem minuter jag har till mitt förfogande i min egenskap av föredragande, skall jag återigen helt och hållet instämma i reformen genom att säga att vi mycket noggrant granskat ert förslag, fru kommissionär, och att vi lämnat 260 ändringsförslag, vilket bevisar att vi utfört ett omfattande arbete.
De två utskotten - Hughes-förfarandet - och kollegan van Hulten som jag tackar så mycket för att de haft ett nära samarbete, båda två, för att de gjort framsteg och för att de hållit en tidsplan som vi trodde att rådet skulle be oss om, eftersom man vill ta upp denna fråga redan vid Ekofin-rådet den 5 juni.
Vi begärde förgäves att rådet skulle vara närvarande - det är för sent, rådet är inte här, det gör inte så mycket - men vi ber det och vi framför budskapet att man bett oss att gå framåt snabbt och det har vi gjort.
Vi har utfört arbetet på några månader och jag försäkrar att det inte var något lätt arbete.
Vi har alltså instämt med er, fru kommissionär.
Vi har lämnat många ändringsförslag.
Jag tror att inom vissa områden har vi sannolikt försökt att skynda på, helt och hållet instämma i öppenheten, i en stramare budget, ett effektivare system, en tydligare och mer öppen tillämpning av normerna, för dem som skall verkställa vissa av våra budgetar där det förelåg brister, det måste vi konstatera.
Inom vissa specifika områden har vi ändå konstaterat en hel del försening i genomförandet av projekt som inletts men inte förbrukats.
Vi har gett oss på de verkställande tjänstemännen, vi har försökt att bättre definiera - jag hoppas, fru kommissionär, att ni finner detta arbete effektivt - begreppet med verkställande tjänstemän.
Vi har behållit den specifika förordningen i budgetförordningen i sin helhet med en diskussion som vi löst på detta sätt.
Vi tror att det är bättre att behålla den i budgetförordning som lagstiftningsinstrument.
Vi har infört begreppet finansieringsöversikter, alltså " source law ", och vi har försökt att omvandla den till verklig lagstiftning.
Vi har betonat OLAF: s oberoende.
Vi har försökt förbättra en text som när allt kommer omkring, enligt vår uppfattning, i stort sett gick i rätt riktning.
Det var de fem minuter jag hade som föredragande.
Nu vill jag, i mitt namn och för min politiska grupp, de italienska radikala, uttala mig om de ändringsförslag som lagts fram.
Ni, herr talman, befinner er i rätt position för att veta det, det är ändå något underligt som händer i denna debatt där budgetutskottet och budgetkontrollutskottet lägger fram 230 ändringsförslag och vi har en utskottsordförande som lägger fram ändringsförslag.
Naturligtvis i sin grupps namn.
Enligt arbetsordningen måste hon skriva in sitt namn, mot det egna utskottet, som jag är ledamot av.
Ni förstår väl att detta ändå är ganska underligt?
Tror ni, fru Schreyer, om ni lämnar ett förslag, att kommissionen godkänner det, och att Prodi dagen därpå angriper er eller ändrar det förslag som just röstats igenom av kollegiet som sådant.
Det är ändå lite underligt.
Ett utskott som redan har granskat många av dessa ändringsförslag och som förkastat dem.
De dyker sedan upp igen i ordförandens namn.
Det är Kramer mot Kramer.
Jag kommer ihåg att en mycket känd fransk minister sade " en minister håller käften eller avgår ".
Jag tror därför, herr talman, jag vet inte vad ni skulle göra i mitt ställe om Fontaine lämnade ändringsförslag till en text om Nice, en text som redan godkänts av parlamentet.
Vad skulle ni göra?
Personligen, i min egenskap av föredragande, röstar jag emot, men i min egenskap av föredragande anser jag att det finns anledning att tänka efter.
Antingen är vi en garanti för ett organ, eller också kan man inte gå emot det organ man företräder?
Jag tycker att det här är lite underligt.
En stor del av dessa ändringsförslag förkastades, som jag sade, av utskottet.
Vi var alltså tvungna att säga att vi var emot dem, i vår egenskap av föredragande.
Det är till och med pinsamt, eftersom det gör en illa till mods.
När det gäller andra har man varit överens om att dra tillbaka dem, och nu ligger de på bordet igen.
Det är också ganska pinsamt när man ser att ett utskott redan hade uttalat sig emot dem.
Andra kommer från revisionsrätten.
Men revisionsrätten är inget lagstiftande organ, vi tycker bra om revisionsrätten, men vår uppgift är ändå inte att vara telegrafister i Luxemburg utan att spela vår lagstiftningsroll.
Jag vill alltså betona detta - och jag har använt många minuter för att göra det - eftersom resonemanget haltar, när andra ändringsförslag är låt oss säga mer än aktningsvärda, skulle en grupp med 233 ledamöter ha kunna företräda ändringsförslagen för andra.
När jag ser min ordförande lägga fram ändringsförslag mot mitt betänkande, i sitt namn och mot sitt utskott, tror jag vi måste ta lärdom av det.
Om man inte är överens med sitt utskott, måste man dra slutsatser av det och kanske - varför inte - överväga att avstå från en roll om den rollen inte passar den politiker som vill satsa helhjärtat, det må han eller hon göra, men då får man lämna sin roll (man kan inte både vara domare och spelare).
Jag vänder mig därför bl.a. emot raden av ändringsförslag som syftar till att på nytt införa begreppet styrekonom.
Vi är inte här för att ge kommissionen ansvarsfrihet.
Vi skall noga se till att det system som inrättats och utformats av de vises kommitté, som förespråkats av de vises kommitté, denna kommitté som man hedrat blir ett bärkraftigt system som fungerar och som kan kontrolleras, och om det inte fungerar blir vi de första att kritisera det.
Men systemet är i drift, parlamentet har redan godkänt det flera gånger.
Jag rekommenderar därför livligt att man följer linjen i mitt betänkande och kollegan van Hultens och att man förkastar detta försök till tillbakagång som inte har något berättigande i vår debatt som börjar, och vi har fortfarande mycket att tala om.
Herr talman!
Jag skall avsluta, för vi är för närvarande inte nöjda med rådets attityd och vi skall i morgon efter omröstningen, om ni tillåter, avisera parlamentets attityd.
Jag undrar - vi väntar på kommissionen - om vi inte måste skjuta upp den slutliga omröstningen.
Men det får vi se i morgon förmiddag.
