# ID: svediakorp-gov414146
# author: Schörling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Det har varit väldigt spännande att få vara med på resan fram till det beslut om strategiska miljökonsekvensbedömningar som vi skall fatta.
Tanken bakom miljökonsekvensbeskrivningar för planer och program är gammal.
Det ursprungliga utkastet till direktiv kom på 70-talet.
Det omfattade då politikområden, planer, program och projekt.
Kommissionen ändrade sig dock och beslöt att man skulle föreslå ett direktiv som enbart omfattade miljökonsekvensbeskrivningar för projekt.
Nästa steg togs först 1991 då kommissionen lade fram ett direktivförslag om miljökonsekvensbeskrivningar också för politikområden, planer och program.
Det förslaget såg emellertid dagens ljus samtidigt som det rådde en livlig debatt om maktbalansen inom dåvarande Europeiska gemenskapen, och förslaget stötte på så mycket motstånd att det drogs tillbaka 1992.
Kommissionen gav inte upp, utan angav i det femte miljöhandlingsprogrammet att en konsekvensbeskrivning av politikområden, planer och program är nödvändig för att man skall uppnå hållbar utveckling.
Detta sagt med tanke på den debatt som förts tidigare idag.
Samtidigt uppmanades medlemsländerna att utvidga direktivet om miljökonsekvensbeskrivningar för projekt, så att det också skulle gälla för planer och program.
1997 lade kommissionen fram ett nytt, ändrat, förslag där politikområden inte längre omfattades.
Det var synd - av naturliga skäl borde även politikområden ha inkluderats.
Jag försökte återinföra politikområden i texten, men detta ändringsförslag fick tyvärr inte något stöd i andra behandlingen.
Jag hoppas ändå att det kommer med någon gång i framtiden.
Syftet med direktivet är ju att sörja för att en miljökonsekvensanalys av vissa planer och program utförs och att resultaten av dessa miljökonsekvensanalyser beaktas under den tid som planer och program som kan ha miljöpåverkan förbereds och godkänns.
Att miljöbedömningen kommer in tidigt i planeringsprocessen, så att det finns utrymme för att justera, ändra eller anta alternativa planer, är naturligtvis ett utmärkt instrument för alla beslutsfattare.
Direktivet skall naturligtvis också ses som ett komplement till miljökonsekvensbeskrivningar av projekt, men dessa kommer som sagt in betydligt senare i beslutsprocessen.
Förlikningen i ärendet startade i oktober 2000 och avslutades i Strasbourg den 14 mars 2001.
Även om förhandlingarna har varit tuffa är jag nöjd med slutresultatet, som kan sammanfattas som följer.
Parlamentet har fått igenom ett krav på övervakning av miljöpåverkan som inte fanns med i rådets gemensamma ståndpunkt.
Det innebär att man säkerställer att korrigerande åtgärder kan vidtas om det vid övervakningen skulle visa sig att insatserna inte varit tillräckliga.
Man skall också kunna identifiera skadliga verkningar och, som sagt, om möjligt på ett tidigt stadium vidta återställande åtgärder.
En hård batalj utkämpades även om huruvida strukturfonder, jordbruksfonder och fonder för kandidatländerna skulle inkluderas i direktivet.
Till slut fick vi ändå igenom ett politiskt ställningstagande om att så skall ske och att de undantag som finns idag enbart gäller för den programperiod som går ut 2006 / 2007.
Jag var inte helt nöjd med denna lösning.
Det har därför bifogats en informationsnot, utformad av kommissionens tjänstemän, i vilken det bekräftas att detta naturligtvis även skall gälla för EU: s egna planer och program.
En annan viktig punkt som blev bra formulerad var den om gränsöverskridande samråd med tredje länder och samråd med allmänheten.
Jag skulle vilja tacka alla som har varit involverade i arbetet: det svenska rådsordförandeskapet för dess tuffa förhandlingar, kommissionen för all sakkunskap samt de kollegor som har deltagit i utskotts- och delegationsarbetet, förutom alla andra som har deltagit i delegationen.
Tack skall ni ha allihop!
