# ID: svediakorp-gov414138
# author: Bernié (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 307
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Inför toppmötet i Göteborg är det nödvändigt att förena miljö och ekonomisk tillväxt, dvs. bekämpa miljöförstöringen samtidigt som företagen får möjlighet att utvecklas.
I det sjätte åtgärdsprogrammet försöker man sig på det, mer eller mindre framgångsrikt.
Där föreslås att Kyoto skall ratificeras för en effektiv kamp mot växthuseffekten och man betonar behovet av större skydd för kultur- och naturarv, vilket min kollega De Veyrac underströk i sitt betänkande, och vilket vi nu också instämmer i.
Men det finns andra punkter som oroar oss, nämligen: man övergår till det sjätte programmet utan att verkligen ha utvärderat resultaten av det föregående programmet, det femte, vilket är fullständigt onormalt.
En programplanering över tio år förefaller oss alltför lång, till den grad att i kommissionens meddelande, ett dokument som ändå omfattar 90 sidor, segrar teorin över praktiken.
När det gäller öppenheten i besluten och tillgång till dokument hoppas jag att de inte förblir verkningslösa, vilket förespråkas i betänkandet från Korhola.
Målsättningarna med att förstärka skyddet av den biologiska mångfalden genom Natura 2000 förefaller slutligen oroande.
I stort sett samtliga medlemsstater upplever svårigheter när det gäller tillämpningen, på grund av att texterna är oprecisa och tolkats restriktivt av EG-domstolen.
I artikel 225.a i Nicefördraget föreskrivs möjligheten att inrätta särskilda rättsinstanser med uppgift att som första instans få kännedom om vissa kategorier hänvändelser till domstol som sker inom särskilda områden.
Man kan vara ganska säker på att miljön blir ett av de första områdena där dessa inrättas, med tanke på sammanhanget.
Är det på detta sätt man lyckas att bättre skydda miljön?
Tillåt mig att tvivla på det och vädja till ett sjätte program som är rationellt, realistiskt och mänskligt i sin tillämpning.
