# ID: svediakorp-gov414121
# author: Larsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 766
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill gärna göra några kommentarer till det som har sagts under debatten.
Flera talare har tagit upp den ekonomiska tillväxten och dess påverkan på miljön.
Det finns en litet förlegad bild av att ekonomisk tillväxt alltid leder till försämrad miljö.
Vi vet emellertid, vilket också har påpekats, att dålig ekonomisk utveckling innebär stora risker för försämringar i miljön.
Det engelska begreppet decoupling, dvs. vikten av att kunna föra isär kurvorna för den ekonomiska utvecklingen och kurvorna för miljöpåverkan, blir alltmer centralt i den miljöpolitiska diskussionen.
Detta är egentligen inget nytt.
Vi har arbetat med det under många decennier utan att kanske använda just det begreppet.
Sett i ett tioårsperspektiv skulle jag gissa att tillväxten i EU har varit ungefär 30 procent.
Samtidigt har utsläppen av växthusgaser minskat med fyra procent.
Det innebär att för varje miljon euro i produktion är utsläppen av växthusgaser ungefär 35 procent lägre.
Det är ett uttryck för den decoupling som redan sker.
Samtidigt måste vi bli ännu mer framgångsrika och se till att det inte bara blir en marginell minskning av växthusgasutsläppen.
Under de kommande decennierna kommer det att krävas en radikal minskning.
Utsläppen av NOx i Sverige per producerad miljon euro är idag ungefär 60 procent mindre.
Motsvarande siffra för utsläpp av SOx är ungefär 80 procent.
Detta är ytterligare två exempel på decoupling.
Nu gäller det att ytterligare öka ansträngningarna och att även göra det på de områden där vi idag inte har kunnat konstatera någon minskad miljöpåverkan och där den ekonomiska tillväxten har varit en bidragande orsak till detta.
Frågan om subventioner och internalisering av kostnader har också tagits upp av flera talare.
Som jag sade i mitt inledningsanförande betraktar jag det som en central fråga i det miljöpolitiska tänkandet, nu och för lång tid framöver.
På global nivå är det egentligen förbluffande att vi idag har subventioner som enligt vissa beräkningar uppgår till 200 miljarder dollar varje år till icke hållbar energi, dvs. fossila bränslen.
Det är en ofattbart stor summa, som visar att vi i stället för att internalisera miljökostnader i själva verket har externaliserat miljökostnader och bär dem på annat håll.
Det måste bli en huvudlinje i utvecklingen i EU, och även globalt, att få bort denna typ av subventioner och i stället satsa på en rejäl internalisering av miljökostnaderna i priserna.
Den biologiska mångfalden har också nämnts här, och det är litet grand en hjärtefråga för mig.
Jag vill peka på att vi har stora problem med biodiversiteten också i Europa, något som alltför få egentligen är medvetna om.
I storleksordningen 35 procent av alla fågelarter är hotade och inte mindre än 45 procent av fjärilsarterna, för att ta två exempel.
Dessa målsättningar klarar vi inte bara genom att införa Natura 2000-områden, även om det är en viktig del av en naturvårdspolitik.
Det krävs nämligen också en faktisk integrering av miljötänkandet i jordbrukspolitiken.
Många av de hotade arterna är beroende av det småskaliga jordbrukslandskap som nu håller på att försvinna.
Det gäller verkligen att hindra att det sker också i de nya länderna, som vi hoppas kommer att bli medlemmar i EU.
Det handlar dock inte bara om att integrera detta tänkande i jordbrukspolitiken, utan det måste ske också i fiskepolitiken.
Tillståndet för den marina biodiversiteten är nämligen betydligt mycket värre än för biodiversiteten på land.
I själva verket befinner sig det marina ekosystemet vid våra kuster i en rejäl kris.
Om EU-medborgarna med egna ögon hade kunnat se vad vi egentligen gör med havsbottnarna och med havsvattnet och vilka effekter det får på biodiversiteten, hade det förmodligen blivit en miljöpolitisk revolution i EU.
Även när det gäller fiskepolitiken är det därför viktigt att integrera miljötänkandet och att också se de marina ekosystemen som viktiga delar av den biodiversitet som vi måste arbeta för att behålla.
Det har också påpekats av Jonckheer att sektorsinriktningen går stick i stäv med miljöpolitiken i EU.
Det är precis det vi skall råda bot på genom sektorsintegreringen.
Vidare håller jag med Schörling om att detta går litet för långsamt.
Jag hoppas därför att toppmötet i Göteborg på basis av ordförandeskapets syntesrapport kommer att kunna ge tydliga och klara riktlinjer för det fortsatta arbetet med sektorsintegrering.
Jag tror att jag, herr talman, nöjer mig med dessa kommentarer.
