# ID: svediakorp-gov414111
# author: Paulsen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 259
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade minister, herr kommissionär!
Hållbar utveckling innehåller många faktorer.
Det är väldigt enkelt att skriva om vackra drömmar och använda stora ord.
Jag skulle vilja se att man vid rådets möte i Göteborg vågar peka framåt.
Jag skulle samtidigt vilja att man tog ett modigt steg och tittade på EU: s egna räkenskaper, på det egna subventionssystemet.
Blokland tar upp det i punkt 5 och Hulthén i sitt betänkande i punkt 33, nämligen att vi behöver revidera jordbrukssubventionerna.
Tack och lov är kommissionens meddelande ännu lite vassare.
Däri står det nämligen: " När den gemensamma jordbrukspolitiken ses över 2002, bör man fästa större vikt vid kvalitet i stället för kvantitet. "
Det är så att jordbruket fortfarande är Europas modernäring såtillvida att jord- och skogsbruk är de som står för vårt kulturarv, för vår rekreation och för biologisk mångfald.
Det handlar om kemikalier och växtnäringsämnen i vatten.
Det handlar om luften och om folkhälsan.
Då måste man ställa frågan: Hur hållbart är Europeiska unionens eget subventionssystem för jordbruket?
Är det inte dags att använda en del av dessa pengar till en hållbar utveckling, till landsbygdsutveckling, till bevarande av biologisk mångfald, till att få bort kemikalier, till att få livsmedel som vi kan äta med glädje och trygghet?
Tänk om Europeiska rådet skulle våga ta ett sådant initiativ och peka med handen och säga: " Dit skall vi gå "!
