# ID: svediakorp-gov414107
# author: Larsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,235
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, ärade ledamöter!
Jag är mycket glad över möjligheten att få närvara vid denna debatt i dag.
Debatten gäller strategin för hållbar utveckling, integration av miljöfrågor i den ekonomiska politiken.
Att dessa frågor står högt på dagordningen är ett uttryck för politisk vilja till förändring och förnyelse.
När hållbar utveckling skrevs in i Amsterdamfördraget, kritiserades vi för att det inte var tillräckligt och inte förpliktigande till handling.
Det uttrycktes en misstro mot vår gemensamma politik och mot Europeiska unionens förmåga.
Denna kritiken kan inte riktas mot oss i dag.
Nu har vi att ta ställning till konkreta förslag, mål och medel, baserat på kommissionens väl formulerade förslag till strategi för hållbar utveckling och de betänkanden som Hulthén och Blokland har presenterat.
En slagkraftig politik för hållbar utveckling kräver en rak och tydlig samhällskritik.
Biodiversiteten är hotad, försurningen fortsätter, övergödningen vidgas, kemikalierna ansamlas i våra kroppar, luftföroreningarna dödar, klimatförändringen accelererar - och allt detta sker nu i detta ögonblick.
Samtidigt får vi inte blunda för de stora möjligheter vi har: Forskningen ökar, vi har mer och mer fokus på utbildning och på livslångt lärande, kunskaper växer och sprids, ny teknik utvecklas, resurssnåla lösningar blir vanligare, problemen inom jordbruk och fiske föder nya idéer och nya lösningar, den politiska viljan växer.
Nu måste vi anlägga ett helhetsperspektiv där olika politikområden samverkar.
Det ekonomiska, sociala och ekologiska perspektivet måste flätas samman och erhålla en jämlik ställning inom samtliga politikområden.
Vi måste föreslå konkreta åtgärder, förändrade principer och tydliga mål.
Vi kan nu formulera en framtidsvision.
Målet för Europa är att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.
Det målet måste i Göteborg kompletteras med den ekologiska dimensionen, för att vi skall vara den region som tar det största ansvaret för naturen och för miljön.
Det är också viktigt att politiken förankras i medborgarnas vardag.
Forskning, utbildning, demokrati, delaktighet är alla förutsättningar för gemensamt ansvarstagande.
I det fortsatta arbetet med hållbarhetsstrategin måste dialogen med det civila samhället och mellan unionens institutioner fördjupas.
Ordförandeskapets ambition inför rådets möte i Göteborg är att vi kan anta en strategi som bl.a. skall sammanfläta Lissabonprocessen med strategin för hållbar utveckling, som skall lägga fast den ekologiska dimensionen genom att sätta ett antal tydliga, uppföljningsbara mål för att vända de negativa trender vi nu kan se.
Den skall innebära att alla framtida beslut inom unionen skall prövas ur ett hållbarhetsperspektiv.
Den skall tydligt visa Europas ambition att minska klimatpåverkan och att delta aktivt och pådrivande i det globala samarbetet.
Den skall innebära att ohållbara subventioner avvecklas.
Den skall leda till att kemikaliers negativa påverkan på hälsa och miljö minimeras, och den skall se till att en hållbar utveckling återkommande diskuteras på högsta politiska nivå.
Jag vill särskilt understryka att det är viktigt att vi har det politiska modet att sätta upp konkreta, tidsbestämda mål för att nå en hållbar utveckling.
Med denna utgångspunkt är det glädjande att det betänkande från Hulthén som Europaparlamentet i dag har att behandla uttrycker samma åsikt.
Speciellt vill jag i detta betänkande lyfta fram kravet på ett klimatomställningsprogram och mål för förnybar energi, kravet på omställning av transportpolitiken, kravet på en ny kemikaliepolitik baserad på försiktighetsprincipen, kravet på en hållbarhetsanalys av alla beslut samt kravet på en förstärkning av hållbarhetsperspektivet också i unionens globala arbete.
Det är viktigt att parlamentet, som det sägs i betänkandet, fortsätter att vara pådrivande och kritiskt granskande när det gäller ny lagstiftning inom unionen.
När det gäller det globala ansvaret vill jag särskilt understryka det som Hulthén tar upp i sitt betänkande.
En hållbar utveckling kan inte uppnås utan att det globala perspektivet behandlas.
Det är därför en viktig uppgift för oss.
Europeiska unionen skall inta en ledande roll för arbetet med global hållbar utveckling.
Vi måste vara tydliga i vår strävan att nästa års World Summit for Sustainable Development i Sydafrika når nödvändiga resultat.
Som ett led i förberedelserna, både för rådets möte i Göteborg och för mötet i Johannesburg, bjöd jag förra helgen in 250 ungdomar i åldern 20-25 år från 110 olika länder runtom i världen.
Det mötet erkände inga gränser mellan länder eller mellan människor.
Vad har då dessa ungdomar?
De har engagemang, de har entusiasm.
Vad är det de saknar?
De saknar tålamod, de saknar rädsla för att ge sig i kast med svåra och besvärliga problem.
Vad är vi skyldiga dem?
Jag tror man kan säga att vi är skyldiga dem att lägga en grund för deras framtidstro genom att vi är tydliga, genom att vi kan lägga fast konkreta, politiska åtgärder, genom att vi kan visa att vi har det politiska modet och den politiska viljan att vända de farliga trenderna i världen.
Vad är det de kräver av EU, särskilt efter USA: s agerande i klimatpolitiken?
Jo, de kräver att EU tar ett tydligt ledarskap i det globala arbetet för hållbar utveckling, mot fattigdom och mot den miljöförstörelse som nu pågår.
Jag vill sammanfatta: Hållbarhet på en kontinent är inte en hållbar hållbarhet.
Precis som Hulthén sade, kan vi aldrig räkna med att en del av jorden kan leva i hållbarhet medan resten av jorden går under i fattigdom och i miljöförstöring.
Blokland har i sitt betänkande pekat på sambandet mellan utarmning av våra naturresurser och miljöpåverkan i relation till den ekonomiska politiken.
Slutsatsen är att frånvaron av prislappar på knappa resurser och miljöpåverkan leder till en otillräcklig integration av miljöhänsyn och ekonomi.
För mig står det alldeles klart att en viktig del i framtidens hållbarhetspolitik är att bättre s.k. internalisera miljökostnaderna i kostnaderna för varor och tjänster i ekonomin.
De förslag som presenteras i betänkandet är viktiga instrument för den vidare utvecklingen av en strategi för hållbar utveckling och sektorsintegration.
Ordförandeskapets utgångspunkt är att det är viktigt att miljöintegrationen kommer in i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, in i Broad Economic Policy Guidelines.
Här skall också i ökande grad användas marknadsbaserade ekonomiska styrmedel för att prissätta knappa resurser samt utvärdera om subventioner och skatteundantag leder till negativa miljöeffekter.
Utvecklingen av strategin för miljöintegration skall inkludera mål, tidtabeller och uppföljningsmekanismer i BEPG.
Jag vill avsluta med att referera till en slutsats i Bloklands betänkande.
Det behövs åtgärder nu för att dyrare åtgärder senare skall kunna undvikas.
Jag kan också komplettera detta med en rapport från Sverige, från svenska Naturvårdsverket, som visar att det i regel tar betydligt längre tid för naturen och för miljön att återställa sig efter den miljöförstöring som vi har ägnat oss åt, och som vi fortfarande ägnar oss åt.
Jag tycker att den slutsatsen kompletterar Bloklands slutsats.
Med andra ord har vi inte råd att vänta.
Vi måste agera nu, och de betänkanden som ligger framför oss i dag är ett viktigt steg fram mot rådets möte i Göteborg och också mot toppmötet i Johannesburg nästa år.
