# ID: svediakorp-gov414106
# author: Hulthén (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 823
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag kan ha överseende med om den föregående talaren talade litet för länge om detta ämne.
Fem minuter för att debattera hållbar utveckling i ett 25-årsperspektiv är inte mycket, och det är en konst att kunna hålla sig till den tidsmarginalen exakt på sekunden.
Frågan är vad vi menar med " hållbarhetsstrategi "?
Är det en ny politisk floskel som vi försöker uppfinna här i parlamentet?
Nej, det är det inte.
Det är ett arv som går tillbaka längre i tiden.
Vi har ett uppdrag alltsedan man i Rio för snart 10 år sedan beslutade att, varje nation skall upprätthålla en hållbarhetsstrategi.
Vad är då hållbarhet?
Vad talar vi egentligen om när vi diskuterar hållbarhet?
Jo, vi diskuterar kommande generationers framtid.
Vi diskuterar vilken utveckling, vilket liv vi vill att kommande generationer skall ha, med andra ord hur deras liv skall styras när det gäller de sociala frågorna, den ekologiska utvecklingen och ekonomin.
Vi måste dock ha i åtanke att det är lätt för oss som lever i en ganska liten, rik del av världen att säga att vi vill lämna efter oss ett arv med en situation som är lika bra som den vi har.
Önskemålet för en övervägande majoritet i världen måste vara att barnen skall få ett bättre liv än det man själv har.
Processen i parlamentet för att producera detta dokument, som ändå skall utgöra någon form av underlag, bidrag till toppmötet i Göteborg, lämnar en hel del övrigt att önska.
Parlamentet har fått springa något slags parallellopp bredvid kommissionen för att kunna producera eller för att överhuvudtaget kunna få en möjlighet att ge sina synpunkter på hur denna utveckling skall se ut.
Det är inte tillfredsställande.
Det är möjligt att kommissionen själv har haft gott om tid, men man bör ändå ge parlamentet en reell möjlighet att diskutera dessa frågor - inte enbart utifrån ett miljöperspektiv.
Hela parlamentet, utskott som arbetar med sociala eller ekonomiska frågor och alla övriga utskott som faktiskt är berörda, borde engageras.
I annat fall begränsar vi frågan och gör den till enbart en miljöfråga, vilket den inte är.
När det gäller vilka politikområden som det vore önskvärt att behandla i ett sådant dokument, bl.a. mot bakgrund av vilken inriktning man vill att frågans behandling skall få i Göteborg, tror jag att vi främst måste utgå från det ekologiska perspektivet.
Både det sociala och det ekonomiska perspektivet är förstås viktiga, och vi vet att de styr våra liv.
Har vi inte en väl fungerande planet i ekologiskt hänseende, blir det dock mycket svårt att diskutera ekonomiska och sociala frågor.
Det förutsätter helt enkelt att vi har en ekologi i balans.
Kommissionens text, som vi menar trots allt har sin utgångspunkt i de nuvarande ekonomiska systemen, är då kanske inte helt tillfredsställande.
Man har liksom inte förstått det fina i kråksången.
Det gäller att utnyttja den ekonomi som finns.
Det gäller att försöka sätta de gränser man vill ha för marknaden.
Det gäller att hitta de styrmedel som vi själva kan använda i vår egen budget och i vår egen upphandling.
Om man skall skapa en hållbarhetsstrategi för Europeiska unionen, skall man visserligen betrakta de problem som finns inom unionen, men det är fullkomligt omöjligt att isolera unionen från omvärlden i övrigt.
Vi måste se oss som en del av planeten, av det globala sammanhanget.
Det vi gör i unionen påverkar vår omgivning.
Vi skall inte exportera sådant som vi inte vill ha själva.
Vi måste se över våra handelsrelationer och vår jordbrukspolitik samt vilka negativa effekter den får på andra länders möjligheter att utvecklas.
Vi har ett ansvar också i de internationella handelsrelationerna.
Utan det lokala perspektivet blir det inte heller någon hållbarhetsstrategi.
Det fina med Agenda 21-arbetet var att det gav och ger möjligheter för frivilligorganisationer, aktörer på lokal nivå, kommuner och medborgare att delta i processen och förstå vad det handlar om.
Sist och slutligen handlar det om individens ansvar och om att det egentligen krävs ett förändrat beteende på alla områden.
Kommissionen, men naturligtvis även rådet, måste fundera över hur man skall kunna uppmuntra och se till att folk känner ett engagemang, så att detta inte bara blir ett budskap som kommer uppifrån.
Avslutningsvis vill jag säga något om det politiska ledarskapet.
Det är nödvändigt att det budskap som kommer att ges i Göteborg är tydligt för att detta skall fungera.
Det kan inte bara bli ett tomt manifest.
Det måste också finnas bevis på att kommissionen och rådet verkligen vill gå från ord till handling.
