# ID: svediakorp-gov414098
# author: Ford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Socialistgruppen välkomnar varmt det officiella besöket till Nordkorea och till Seoul av rådet, kommissionen och den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
När kommissionär Patten i går rapporterade inför utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik sade han att man hade haft blygsamma mål för besöket men att dessa blygsamma mål hade uppnåtts, vilket vi välkomnar.
Som parlamentariker är jag ganska besviken över att delegationen lyckades stoppa in 75 journalister men att det inte fanns plats för några parlamentariker, med motiveringen att det var en liten delegation.
Jag hoppas att kommissionen och rådet vid framtida tillfällen kanske överväger att ta med några parlamentariker, särskilt mot bakgrund av det faktum att det var Europaparlamentet som banade väg för förbindelserna mellan Nordkorea och Europeiska unionen, för mer än två år sedan, när vi sände ut vår första officiella delegation.
Jag välkomnar det faktum att samtalen med Kim Jong Il var bra.
Nordkorea är helt klart en stat som vi måste ägna vårt intresse.
Vi välkomnar det faktum att de fortsätter med sitt moratorium för missilprov till år 2004.
Jag inser att de för närvarande har mycket få alternativ till att exportera militär utrustning.
De producerar nästan inga varor som någon vill köpa förutom militär utrustning.
Så det är knappast överraskande att vapnen No-dong I och No-dong II, som har en räckvidd på 1 300 kilometer, har sålts till Iran, Syrien och Pakistan eller att nordkoreanerna ger militärt bistånd till Kongo, Iran, Etiopien och Syrien.
Problemet kommer att vara om de fortsätter att prova Taepodong-missilen, som kommer att ha en räckvidd på i storleksordningen mellan 4 000 och 6 000 kilometer.
Självklart välkomnar vi moratoriet.
Vi välkomnar det extra bistånd som kommer att ges i form av livsmedelsbistånd.
Europeiska unionens kontrollanter måste ges bättre tillträde, så att vi kan vara säkra på att biståndet fördelas på ett riktigt sätt.
Vi välkomnar det ökade biståndet till jordbrukssektorn, särskilt mot bakgrund av att vi har hört att man nu till en del erkänner att det är nödvändigt med reformer.
Det är viktigt att utbilda nordkoreaner i färdigheter som i dag används inom industrin och på kontor, och vi måste ge bistånd till en icke-kärnenergisektor samt öka textilkvoterna.
Det är viktigt att det förs en dialog om mänskliga rättigheter, och jag välkomnar det faktum att den dialogen kommer att äga rum den 13 juni.
Ingen har nämnt Kado; Europeiska unionen deltar i Kado-programmet för att bygga två kärnkraftverk i Nordkorea.
Tyvärr har vi skurit ned budgeten denna gång jämfört med förra gången, och om vi menar allvar med att vilja hjälpa Kim Dae Jung med hans solskenspolitik, sänder det precis fel signaler.
Vi är mycket angelägna om att diplomatiska förbindelser skall upprättas, och jag uppmanar kommissionen och rådet att överväga att placera ett kontor i Pyongyang i stället för att göra Beijing-kontoret ansvarigt för Nordkorea.
Om så blir fallet kommer dagliga kontakter inte att äga rum.
Man gör för närvarande åtskillnad mellan EU och USA, och vi hoppas att vi kan gå framåt tillsammans.
Men om vi inte kan det, måste vi gå framåt var för sig, för den riktning som vi går i är den rätta.
