# ID: svediakorp-gov414088
# author: Cushnahan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Folkomröstningen i Irland om Nicefördraget äger rum i ett särskilt ögonblick i vårt förhållande till Europeiska unionen.
Före detta årtiondes slut kommer vi, i stället för att vara en stor mottagare av EU-medel, att bli en nettobidragsgivare till EU: s budget.
Som tur är har detta ingen betydande inverkan på irländarnas inställning till Nicefördraget.
Till skillnad från de spanska och italienska regeringarna är de irländska medborgarna inte själviska när det gäller utvidgningens verkningar på vår framtida andel struktur- och sammanhållningsmedel.
Det finns i stället en positiv insikt om att vi har en skyldighet att bistå de just flygfärdiga demokratierna i de före detta kommunistländerna.
Trots det oroar de sig mycket över vissa aspekter av fördraget.
De är särskilt oroliga för att EU: s traditionella beslutsprocess i samförstånd överges till förmån för ett system i vilket stora medlemsstater kommer att utöva makt på de små ländernas bekostnad.
De är också oroliga för att ett förstärkt samarbete skulle skapa första och andra klassens medlemmar inom EU.
Vidare oroar sig en del människor för att inrättandet av snabbinsatsstyrkan i enlighet med Amsterdamfördraget kommer att innebära slutet på Irlands militära neutralitet.
Jag delar inte dessa farhågor, men irländska medborgare måste övertygas på dessa punkter, inte bara inom ramen för den här debatten, utan även när det gäller långsiktiga irländska intressen inom EU.
Om de vill behålla det irländska inflytandet i Europa - och särskilt det goda rykte som vi omsorgsfullt har byggt upp under åren - är det bästa sättet för att lyckas med det att ratificera Nicefördraget: att förkasta det är att förkasta utvidgningen och riva upp processen.
Ingen har emellertid råd att vara nöjd med utgången av den irländska folkomröstningen.
Med tanke på att de röstberättigade nästa torsdag kommer att gå till valurnorna både i Storbritannien och Irland, skulle det vara ganska ironiskt - i själva verket tragiskt - om vi skulle få se ett massivt förkastande av Europaskepsisen i Storbritannien och den på samma gång vann betydande terräng i Irland.
Jag skulle avslutningsvis vilja hylla föredragandena, Méndez de Vigo och Seguro, för deras utmärkta betänkande.
