# ID: svediakorp-gov414084
# author: Andersson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja instämma i det beröm som många ledamöter tilldelat Seguro och Mendez de Vigo.
Jag delar Corbetts åsikt att om inte föredragandena hade gjort ett så bra jobb hade sannolikheten varit stor att parlamentet rekommenderat ett nej till Nice.
Trots att jag delar den kritik som förekommer, tror jag att ett nej är mycket värre än ett ja.
Anledningen är att den viktiga utvidgningsprocessen då hade försenats, vilket är något jag inte vill skall ske.
Jag instämmer i mycket av kritiken.
De viktigaste kritiska synpunkterna handlar om att fördraget efter Nice är svårare att förstå, vilket även påverkar medborgarnas möjlighet att kunna delta i Europadebatten.
Det är ett svårt fördrag som är svårt att förstå.
Dessutom riskerar det att bli ineffektivt genom att man har gjort det svårare att fatta beslut med kvalificerad majoritet.
Det är sant att fler områden omfattas av kvalificerad majoritet, men dessa är inte så tunga.
De riktigt tunga områdena fördes inte in under denna beslutsform, vilket är olyckligt när nu unionen utvidgas.
Detta är något vi måste ändra på.
Vi behöver fler beslut med kvalificerad majoritet och medbeslutanderätt för parlamentet.
Den andra formen av kritik rör öppenheten och det sätt på vilket fördraget förhandlades fram.
Jag har hört att en del har liknat förhandlingarna vid ett påveval där man stängde in sig i ett rum och sedan kom ut med en kompromiss.
Ingen utomstående hade fått medverka i processen.
Låt oss inte göra om detta.
Låt oss starta konventet, och låt det bli utgångspunkten för nästa regeringskonferens.
Det innebär ju inte att vi inte skall föra nationella debatter med organisationer och andra.
I det sammanhanget tycker jag också att det är viktigt vi tar vårt ansvar som politiker.
Vi får inte göra den institutionella debatten till huvudnummer, vi måste utgå från sakfrågorna: Vad vill vi egentligen göra med EU?
Hur skall det göras?
Vilka verktyg skall vi använda?
Vi måste starta med sakdebatten.
