# ID: svediakorp-gov414079
# author: Bodrato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 284
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill uttrycka mitt bifall till betänkandet av Méndez de Vigo och Seguro.
Det är en utmärkt sammanfattning av arbetet inom utskottet för konstitutionella frågor.
Europas återförening är helt visst en historisk vändpunkt, men denna vändpunkt kräver en grundläggande reform av unionens institutioner.
Med toppmötet i Nice har man uttömt de mellanstatliga förfaranden som påtvingar en mödosam medling mellan de nationella intressena.
Nu behövs ett konstituerande konvent som före valen till Europaparlamentet utarbetar en modell som kan garantera demokratin och unionens handlingskraft.
Betänkandet har undvikit att skärpa polemiken om Nicefördraget, men det har utan omsvep angett dess begränsningar.
Vi kan dock inte förbli tysta i väntan på Laeken, medan framstående företrädare för de nationella regeringarna i dessa dagar griper sig an de grundläggande frågorna om unionens framtid.
Kansler Schröder har talat om en europeisk federation, den franske premiärministern Jospin har talat om ett nationernas Europa.
Jag vet inte vad Aznar och Berlusconi skulle säga, men jag vet att gemenskapens konkreta problem och reformen av institutionerna är två sidor av samma mynt och att Europa måste bli ett politiskt utrymme med en demokratisk själ.
Och parlamentet kan inte stå vid sidan om denna debatt.
Det duger inte att låta Europas framtid avgöras enbart av marknadskrafterna, men den kan inte heller få bli en angelägenhet enbart för de nationella regeringarna.
Detta parlament måste driva en debatt som överskrider den pragmatism som bakbinder de nationella regeringarna.
Av det vi har hört kan vi, även av denna debatt, dra slutsatsen att om vi vill vara realister så måste vi vara modigare och mer framsynta.
