# ID: svediakorp-gov414056
# author: Ribeiro e Castro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 465
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru rådsordförande, kära kolleger!
Jag vill framföra ett budskap med nio korta punkter.
Detta betänkande handlar inte om Nicefördraget, det handlar om processen efter Nice, inledningen av den politiska ramen för toppmötet i Laeken i slutet av året.
Fastän vi knappt lämnat Nice har man redan börjat galoppera.
Europeiska unionens kris beror på denna federalistiska besatthet.
Vi skulle kunna koncentrera oss på att reformera institutionerna för att få dem att fungera bättre.
Vi skulle kunna börja här i parlamentet, där den demokratiska representationen lider av ett sådant underskott och brister i trovärdighet.
Men, nej då!
I stället för detta vill man reformera allting annat.
Man ägnar hela livet åt att diskutera förändringarna i balansen mellan institutionerna.
Det är därför maktkampen uppstår, den man därefter kritiserar så hårt: kampen mellan länderna, kampen mellan institutionerna.
Detta har lett till maktkamp.
Federalisterna tycker om att åberopa de länder som skapade unionen, men det vore bra om de lät bli det.
Robert Schuman, sade i den berömda förklaringen av den 9 maj 1950: " Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning.
Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet. "
Detta räcker för att lämna detta betänkande, som är fullt av plötsliga steg framåt och helhetslösningar, och man struntar helt i det konkreta genomförandet av en varaktig verklig solidaritet.
Var är den verkliga sammanhållningen?
Vi måste tacka förbundskansler Gerhard Schröder för att han har krossat en av myterna med federalismen, den falska tanken att den tjänar de små och svagaste länderna.
Det är ett förslag om maktkoncentration, utplånande av medlemsstaterna, ett krossande av den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Den totala motsatsen.
Vi anslöt oss inte till de Förenta staterna av Europa, utan till en gemenskap.
Vi vill inte ha en federation av medlemsstater, utan den union av medlemsstater som vi är.
Varken mer eller mindre.
Vem är det som vill lämna detta?
Vem är det som helt enkelt vill förstöra det Europa som så framgångsrikt har skapats?
Att arbeta fram en europeisk konstitution är en annan helt skruvad fantasi.
Om det inte finns en europeisk befolkning finns det ingen legitim konstituerande europeisk makt.
Och om det inte finns en konstituerande europeisk makt kan det inte finnas någon europeisk konstitution.
Fördragsreformen skall ske genom fördrag.
Det finns ett arabiskt ordspråk som lyder: " Ordet är ett mänskligt påfund för att dölja det man tänker ".
(Talmannen avbröt talaren.)
