# ID: svediakorp-gov414055
# author: Sjöstedt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 582
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Nicefördraget brukar marknadsföras som ett utvidgningsfördrag.
Jag menar att det inte är korrekt.
De institutionella frågorna för utvidgningen är nämligen inte lösta genom Nicefördraget.
Dessutom har det mesta av det som beslutades i Nice ingenting med utvidgningen att göra.
Som påpekas i betänkandet måste fördelningen av platserna i Europaparlamentet göras om, eftersom det finns en direkt diskriminering mot Ungern och Tjeckien.
Det kan göras om i anslutningsfördragen, precis som dessa frågor kan regleras generellt i anslutningsfördragen, som de gjorde t.ex. för Sverige, Österrike och Finland när vi gick in i Europeiska unionen.
Nicefördraget handlar egentligen i huvudsak om någonting annat.
Det handlar om att de stora EU-ländernas makt stärks på de små ländernas bekostnad.
Alla kandidatländer utom Polen är därmed också förlorare, eftersom de är små länder i Europeiska unionen.
Beslutsprocessen i ministerrådet blir krångligare, inte enklare.
Andra huvuddrag i Nicefördraget är att överstatligheten ökar och vetorätten försvinner på flera områden.
Det finns också några tydligt federalistiska inslag, t.ex. vad gäller stödet till europeiska politiska partier och den nya processen i att utse Europeiska kommissionen, vilket gör att kommissionen alltmer liknar en regering med en statsminister.
Nicefördragets verkliga innehåll är alltså att en utvidgad union kommer att domineras av samma stora länder som dominerar dagens Europeiska union och att marschen mot en federalistisk statsbildning i EU fortsätter, även om utvecklingen inte går lika fort som vissa i denna församling skulle önska.
Det är därför inte svårt för mitt parti och för mig att rösta nej både till Nicefördraget och till det betänkande som vi skall rösta om i morgon.
Det är dock viktigt att påpeka att det även finns några positiva inslag i betänkandet.
Bland annat krävs öppna ministerrådsmöten.
Det hade ju varit rimligt att ett sådant beslut hade kunnat fattas i Nice, dvs. att öppna den lagstiftande församlingen för insyn.
Vidare krävs att fördelningen av säten i Europaparlamentet görs om, vilket är ett nödvändigt demokratiskt krav.
Däremot tror vi inte på konventmetoden.
Vi kan inte riktigt se poängen med att ha ett konvent för att arbeta fram nästa fördragsändring.
Om man trots allt har ett konvent, menar vi att det skall vara ett konvent för dem som beslutar om fördraget, nämligen de nationella parlamenten.
Vi hoppas att det svenska ordförandeskapet och den svenska regeringen inte viker en tum från uppfattningen att det är de nationella parlamenten som skall ha beslutanderätten över fördragen och att det är de som skall styra utvecklingen när fördragen tas fram.
Vad skulle man då i stället ha gjort i Nice?
Ja, vi hade gärna sett att man demokratiserat EU, minskat tjänstemännens och kommissionens makt, ökat de nationella parlamentens makt, ökat öppenheten och insynen i ministerrådet, att man hade ändrat den fria marknadens dominans över miljöhänsyn och sociala hänsyn samt omprövat den dogmatiska monetarism som är grunden för den monetära unionen.
Nu ser vi i stället hur de socialdemokratiska regeringarna har börjat falla runtom i EU.
Ingenting har egentligen hänt i EU: s fundament under den tid vi har haft en " rödgrön " dominans i EU.
Chansen är på väg att gå förbi, och EU: s grund har inte ändrats vare sig i " röd " eller " grön " riktning, vilket vi beklagar.
