# ID: svediakorp-gov414043
# author: Kaufmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru rådsordförande, kommissionär Barnier!
Många kolleger i kammaren är kritiska till Nicefördraget.
Även jag och min grupp är ytterst oroade över Europeiska unionens framtid, ty många av de frågor som bestämmer människornas vardagliga sorger och bekymmer är fortfarande olösta eller behandlas bara halvhjärtat.
Nice har försvagat gemenskapen.
Nice var en integrationspolitisk tillbakagång.
Det fanns inte ett spår av stärkt demokrati, större öppenhet, mer handlings- och beslutsförmåga!
Fördraget har, så som det står i betänkandet, möjligen på sin höjd formellt undanröjt hindren för utvidgningen.
Därför vill jag tacka mina båda kolleger, Méndez de Vigo och Seguro, för deras engagerade arbete som föredragande, ty deras betänkande återspeglar denna kammares i stort sett kritiska åsikt om fördraget.
Rådet i Nice uppenbarade att regeringarna slutligen bara kämpar för att upprätthålla sina nationella vetorätter.
Unionen står inför den största utmaningen i sin historia, men i stället för att energiskt ta itu med de brådskande problemen, splittrar sig regeringarna inom stängda dörrar.
Därför måste också ur min synpunkt tiden efter Nice utnyttjas till att rädda unionen från Nice.
Jag vill här ta upp några punkter som är viktiga för mig.
Det är absolut nödvändigt att man genast ändrar antalet platser för Tjeckien och Ungern i Europaparlamentet.
Det får inte finnas någon diskriminering av dessa båda länder när det gäller deras parlamentariska representation i denna kammare.
Efter Nice måste man ta itu med en ambitiös, verkligt genomgripande reform, en reform för att åstadkomma två saker: För det första får de uppnådda integrationsframstegen inte annulleras, och här vill jag med eftertryck påpeka att jag inte delar den tyska förbundsregeringens idé om att åternationalisera jordbrukspolitiken och i synnerhet strukturfonderna, eftersom detta går ut på att ifrågasätta en av unionens centrala pelare, principen om ekonomisk och social sammanhållning och solidariteten mellan medlemsstaterna.
För det andra behövs det en reform som verkligen gör unionen framtidsduglig.
Därför måste det inledas ett författningsliknande förfarande, som resulterar i att man med hjälp av de europeiska medborgarnas vilja konstituerar ett enat Europa.
Hit hör naturligtvis en öppen och bred offentlig debatt i hela Europa, ja den är absolut nödvändig, men jag vill också understryka följande: I Nice blev det tydligt att metoden med regeringskonferensen är föråldrad.
Den är inte längre något lämpligt sätt att leda Europa framåt på ett substantiellt sätt.
Vi behöver den metod, nämligen metoden med konventet, som många redan har nämnt här.
Hur viktiga och nödvändiga besluten om Europas kommande institutionella struktur än är, så får man inte glömma bort att efterfråga innehållet i den europeiska politiken.
Europas framtid får inte begränsas till marknaden och den gemensamma valutan.
Jag är positiv till att den franske premiärministern Jospin i sitt senaste tal ställde målen för unionens politik i centrum och inte som förbundskansler Schröder och utrikesminister Fischer i sina överväganden i stor utsträckning inskränkte sig till frågor om den institutionella reformen av EU.
I själva verket är för närvarande debatten om innehållet i Europeiska unionens politik mer angelägen än diskussionen om dess slutliga institutionella utformning, och jag välkomnar, fru rådsordförande, att ni i dag också har berört detta.
Rättvisa, solidaritet och socialpolitik måste vara centrala värderingar och uppgifter för gemenskapen.
Därför är Jospins förslag om att göra en snävare samordning av den ekonomiska politiken och bilda en ekonomisk regering i EU, liksom att inrätta en konjunkturfond för att stödja EU: s medlemsstater i kristid, synnerligen aktuella.
Social dumpning får inte längre vara en del av vardagen i Europeiska unionen, i själva verket brådskar det med en harmonisering av företagsbeskattningen.
