# ID: svediakorp-gov414032
# author: Lindh (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,406
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, rådet.
Fru talman!
Ärade ledamöter!
Europas framtid formas nu när Europeiska unionen samlar sig inför utvidgningen.
Det gäller den historiska uppgiften att ena Europa och att önska kandidatländerna välkomna tillbaka till den europeiska familjen.
På västra Balkan gör unionen allt för att förhindra nya krig i Europa, ett nytt Srebrenica eller en ny etnisk rensning.
Hittills har vi kunnat bidra till att förhindra fullskaliga konflikter i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och i södra Serbien.
EU: s framtid ligger i att samordna utrikespolitiken så att vi kan förebygga väpnade konflikter.
Unionen håller nu också på att utveckla samarbetet med Afrika.
En EU-trojka besöker just nu Västafrika.
EU: s ansvar och EU: s framtid innefattar också ett globalt ansvar.
Samarbetet fördjupas nu inom en rad områden i Europa.
Europa måste innebära mer än en marknad.
Full sysselsättning, jämställdhet och social och ekonomisk balans är mål för framtidens EU.
Unionens arbetsformer utvecklas nu med rättsakten om allmänhetens tillgång till handlingar och med reformarbetet inom institutionerna.
EU: s framtid ligger i en öppen och demokratisk union.
Samtidigt vet vi att mycket återstår när det gäller rättvis och fri handel, kampen för mänskliga rättigheter och arbetet för miljöfrågorna.
Framtidsdebatten handlar om hur vi skall lyckas med dessa framtidsfrågor och hur vi skall skapa institutioner som gör att vi blir framgångsrika.
Genom Nice-fördraget förberedde vi unionen för anslutningen av nya medlemmar och klargjorde samtidigt engagemanget för en fortsatt fördjupning.
Vi lyckades gå från enhällighet till majoritetsbeslut när det gäller ytterligare ca trettiofem bestämmelser.
Själv hade jag dock, och många med mig, gärna hoppats att vi skulle ha kommit längre när det gäller det sociala området och den tredje pelaren.
Vi lyckades också utsträcka medbeslutandeförfarandet till att omfatta nya områden, där Europaparlamentet tillsammans med de nationella regeringarna kan säkra den demokratiska förankringen i beslutsprocessen.
Detta var viktiga beslut, och vi lyckades nå längre än de tre frågor som pekades ut i Amsterdam.
Samtidigt är de flesta överens om att - jag är övertygad om att vi kommer att få många exempel här i dag - nästa regeringskonferens behöver gå betydligt längre än Nice och att vi därför behöver denna breda debatt om Europas framtid.
Ett viktigt mål måste vara att göra medborgarna mer delaktiga i det europeiska projektet.
Det svenska ordförandeskapet som, tillsammans med det kommande belgiska ordförandeskapet, fick uppdraget att sätta i gång debatten har tagit det på stort allvar.
Den gemensamma hemsida som kommissionen sköter öppnades redan i början av mars.
Där finns redan inlägg från många stats- och regeringschefer och mängder av kommentarer från Europas medborgare.
Hemsidan kommer att byggas ut till att omfatta samtliga elva EU-språk, och jag hoppas att den skall leva vidare i den debatt som kommer att fortsätta fram till och parallellt med regeringskonferensen.
Institutionerna planerar också en rad gemensamma seminarier och konferenser.
Till detta kommer alla de nationella initiativ som har dragits igång, både i medlemsländer och kandidatländer.
Vi vänder oss nu för första gången direkt till Europas medborgare i förberedelserna inför en regeringskonferens.
Deras förväntningar och förhoppningar kommer säkert att sträcka sig bortom de fyra institutionella frågor som pekades ut i Nice.
Det tycker jag är bra.
Jag menar att framtidsdebatten i första hand handlar om politik, och i andra hand om institutioner.
Innan vi försöker definiera våra verktyg, måste vi veta vad verktygen skall användas till.
Samtidigt måste vi självfallet också föra de principiella resonemangen om unionens karaktär och väsen.
Därför välkomnar jag såsom ordförande i rådet de mer långsiktiga visioner vi nu börjar se i debatten.
Det kan vara frestande att förenkla debatten genom att titta för mycket på själva begreppen och för litet på vad begreppen egentligen står för.
Vi ser t.ex. att många vill dra en klar skiljelinje mellan de radikala " federalisterna " och dem som har mer modesta ambitioner vad gäller de institutionella frågorna.
Varje land har emellertid sin historia och sina referensramar, som också avgör hur man där ser på begreppen.
Själva begreppet " federalism " tolkas positivt och som decentralisering i några länder, medan det kan vara ett rött skynke och ses som centralisering i andra länder.
Detsamma gäller debatten om en " konstitution ".
De befintliga fördragen utgör redan, som flera har sagt, en sorts konstitution.
De innehåller bestämmelser om vilka uppgifter vi skall ha, om ansvarsfördelningen mellan olika institutioner och om procedurregler.
Det intressanta är vad de grundläggande reglerna innehåller, inte vad vi väljer att kalla dem.
På liknande sätt målas det ofta upp en motsats mellan dem som menar att den demokratiska legitimiteten utgår från folkvalda i det egna landet, och dem som menar att den måste sökas i en ny politisk modell för det europeiska samarbetet.
Jag anser att vi måste försöka hitta olika sätt att stärka sambandet mellan Europapolitik och nationell politik.
Demokrati är inget nollsummespel.
Jag är övertygad om att vi kan göra mycket för att stärka den europeiska demokratin, utan att bygga om unionen från grunden.
När samspelet mellan den europeiska och den nationella nivån utvecklas, så vinner demokratin, och medborgarnas inflytande stärks.
Vi måste komma bort från den konstlade uppdelningen mellan europeiskt och nationellt.
Både nationella och europeiska parlamentariker har ett direkt folkligt mandat.
Vad är det som hindrar att nationella parlamentariker mer regelbundet framträder i Europaparlamentet och Europaparlamentariker mer regelbundet i de nationella parlamenten?
Kraven på folklig förankring och den omfattande dagordningen kommer att ställa särskilda krav på förberedelserna inför nästa regeringskonferens, och många har framfört att man måste hitta ett öppnare sätt än tidigare.
Somliga tycker att en liten grupp av s.k. vise män skulle lägga fram förslag.
En sådan grupp kan arbeta snabbt, men det skulle samtidigt betyda att alla länder inte kan vara representerade.
Många, inte minst här i parlamentet, har föreslagit att man skall använda ett öppet forum, liknande det konvent som utarbetade stadgan om de grundläggande rättigheterna förra året.
Flera länder har dock betonat att ett öppet forum, ett konvent, inte får inskränka eller föregripa debatten med medborgarna.
Efter det att ett öppet forum avslutat sitt arbete, måste resultatet kunna bli föremål för debatt, kommentarer och förankring.
Om jag ett ögonblick får tala som svensk ordförande och svensk utrikesminister och inte enbart som ordförande för rådet, vill jag säga att jag gärna skulle önska att vi kunde tillsätta ett öppet forum i början av 2002.
Ett sådant forum skulle få arbeta under ungefär ett år, med uppgift att lägga fram rekommendationer till vilka frågor som skall tas upp på regeringskonferensens dagordning och att också komma med olika förslag när det gäller svaren och synpunkterna på de frågorna.
Samtidigt är det viktigt att den breda debatten fortsätter och att vi också tar till oss vad som sker i de nationella debatterna.
Ett sätt att säkerställa det kan vara att sammanfatta de nationella debatterna och att redovisa för Europeiska rådet varje halvår.
Det kommer säkert också att bli nödvändigt med ett tekniskt utredningsarbete, eftersom de frågor som togs upp i Nice är ganska komplicerade.
Sammanfattningsvis tror jag, med ledning av de diskussioner jag har fört med medlemsländer och kandidatländer, att det blir svårt att hitta en enskild förberedelseform som är lämplig för alla frågor.
Vi behöver en kombination.
Jag tror att vi behöver ett konvent, att vi behöver tekniska förberedelser och att vi behöver redovisa de nationella debatterna.
Det svenska ordförandeskapet kommer att fortsätta diskussionerna med Europaparlamentet, vid sidan av överläggningarna i rådet.
Den resolution som ni antar i dag - jag vill verkligen tacka Méndez de Vigo och Seguro - kommer att vara ett mycket viktigt inlägg i den debatten.
Detta blir naturligtvis också ett viktigt underlag för ordförandeskapet när vi skall presentera en rapport i Göteborg.
Dessa frågor kommer där att ges en framträdande plats och förhoppningsvis bidra med nya impulser till den fortsatta diskussionen.
Jag ser nu fram emot era synpunkter!
(Applåder)
