# ID: svediakorp-gov414030
# author: Seguro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,064
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionär Michel Barnier!
Det överraskar nog ingen att jag börjar mitt inlägg med att upprepa vår besvikelse över resultaten från Nicekonferensen, de alternativ man beslutat sig för och den räddhågsenhet med vilken regeringskonferensen arbetade i Nice.
Nice var för oss en andra del av Amsterdam, och därför var det en förlorad chans för Europa att ta ett fast och stort steg framåt, för att nå ett större politiskt och socialt djup.
Europaparlamentet arbetade för att stadgan om de grundläggande rättigheterna skulle införlivas i fördragen.
Regeringskonferensen godkände den, men införlivade den inte i fördragen.
Europaparlamentet ville att fler frågor skulle komma att beslutas med kvalificerad majoritet i stället för med enhällighet, situationen är redan nu besvärlig med 15 länder, och blir ännu värre med 27 länder, men regeringskonferensen gick precis motsatt väg.
Europaparlamentet ville att regeln om kvalificerad majoritet för rådets beslut skulle bli ett medbeslutande med detta parlament, men regeringskonferensen valde inte det vi ansåg vara det riktiga.
I Nice hade man den kortaste föredragningslistan i regeringskonferensernas historia, men trots det tog den det blygsammaste steget av alla fördragsreformer.
I stället fick vi i Nice en bild av ett Europa av egenintressen i stället för ett Europa med gemensamma värden, en bild av Europa där det verkar som om varje land bara brydde sig om sig själva och inte om Europa.
Europa betyder inte att var och en sköter sitt, i Europa tar vi alla hand om alla, detta för att hedra grundarna till det europeiska projektet.
Men rådet var medvetet om detta när det godkände sin " Förklaring 23 ", genom att det sade och medgav att resultatet var klent i Nice.
I viss mån erkände det också att förberedelsemetoden inför denna regeringskonferens var helt uttömd.
Vi anser dock att Nice, bland andra positiva aspekter, gjorde det möjligt att fortsätta vägen mot en utvidgning.
Det är precis i den här triangeln och i denna balans som min kollega Iñigo Méndez de Vigo sade att Europaparlamentet placerar sig, med tanke på resultaten från Nice, som gjorde oss besvikna, med tanke på möjligheten att fortsätta utvidgningen och med tanke på att en debatt och en ny metod för förberedelser och revidering av fördragen inleds som gör det möjligt att tänka på Europa på ett mer allmänt, seriöst, konsekvent och framför allt djupare sätt.
Inte genom att som i Maastricht, säga " ja " till Nicefördraget, inte genom att som i Amsterdam säga " ja " till Amsterdamfördraget, men inte heller genom att stoppa utvidgningsprocessen, utan genom att således samarbeta på ett positivt sätt för att utvidgningen skall kunna förverkligas.
Eller med andra ord: Europaparlamentet vill inte utgöra en del av problemet utan av lösningen.
Därför upprepar vi här att vi i vårt betänkande inte underställer utvärderingen av Nicefördraget slutsatserna från rådet i Laeken, utan vi tar hänsyn till slutsatserna från Göteborg och rådet i Laeken när Europaparlamentet skall avge ett yttrande med anledning av nästa regeringskonferens sammankallande.
Varför det?
Därför att vi vill ha seriösa och djupa lösningar.
Därför föreslår vi för det första en ny förberedelsemetod för fördragsrevideringen.
Vi vill ha ett konvent.
En sak förstår vi för övrigt inte: om den mellanstatliga metoden misslyckades i Nice och om konventet var en framgång i utarbetandet av stadgan om grundläggande rättigheter som rådet skrev under, av vilka skäl använder man inte det goda exemplet från konventet för att utarbeta fördragsreformen?
Vi förstår för övrigt inte av vilka skäl de nationella parlamenten och Europaparlamentet inte skall kunna delta i detta konvent.
Vi förstår inte rådets rädsla, för det vi vill är inte att ersätta regeringarna, det vi vill är att delta på lika villkor med regeringarna i debatten och när det gäller de positiva förslagen för Europeiska unionens framtid.
För det andra vill vi ha en bred debatt, och inte en debatt som är begränsad till bara de fyra ämnen som finns i " Förklaring 23 ".
Men med mänskligt ansikte: det räcker inte med en site (hemsida), vi vill att det skall bildas kommittéer som aktiverar debatten, att det skall finnas handlingar som återger förslag i linje med konventet och att det kommer ett konstitutionellt förslag från konventet som kan utgöra en grund för den framtida fördragsreformen, vilken vi hoppas skall ske vid ett konvent.
Fru talman!
Jag avslutar med att uttrycka min tacksamhet: för det första till min kollega Iñigo Méndez de Vigo, för hans erfarenhet, kompetens, intelligens, men också för den ärlighet och noggrannhet han har visat i detta arbete.
Därefter vill jag tacka alla kolleger i utskottet för konstitutionella frågor, och utskottsordföranden Giorgio Napolitano för att han på ett exemplariskt sätt hela tiden har lett arbetet.
Jag vill också tacka för allas bidrag, trots alla mycket olika inställningar, så att Europaparlamentet lyckades komma fram till en stark och fast ståndpunkt, med konkreta förslag.
Slutligen vill jag tacka sekretariatet i utskottet för konstitutionella frågor, som såg till att vi i tid fick ändringsförslagen och förslagen på alla språk.
Vårt mål, fru talman, är att återhållsamt arbeta för att Europaparlamentet skall bidra till ett Europa som är närmare medborgarna, ett Europa som stärker kommissionen och parlamentet mer, och rådet mindre, ett Europa med stiftelser och institutioner som bryr sig mer om alla europeiska medborgares välfärd och inte bara om ländernas egoistiska intressen.
Jag upprepar all min respekt, all min uppskattning och all min beundran för rådets ordförande, jag är säker på att hon accepterar att jag påminner om hennes närvaro här i debatten och att vi är mycket tillfredsställda över dess politiska betydelse: det handlar om ett litet klistermärke med texten: Ja till ett konvent!
Tänk på detta klistermärke när ni lägger fram era förslag och när ni röstar om dem tillsammans med era partner och övriga regeringsmedlemmar i unionen.
(Applåder) (Talaren riktar sig till rådets ordförande och överräcker det nämnda klistermärket.)
