# ID: svediakorp-gov414029
# author: Méndez de Vigo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-05-30
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 934
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionär!
För fyra år sedan när jag tillsammans med min vän Dimitri Tsatsos hade äran att lägga fram ett yttrande om Amsterdamfördraget för parlamentet avslutade jag det inlägg jag gjorde då med att erinra om Miguel de Cervantes ord, som vid det laget gammal och trött, less på livet, sade att det fanns tillfällen då man måste välja mellan att vara väg eller värdshus, mellan att fortsätta framåt eller stanna upp, och jag sade: " vi måste vara en väg, vi måste fortsätta framåt ".
Amsterdam är ännu ett steg i den riktningen.
Och jag kommer ihåg att kommissionären, vår gode vän Marcelino Oreja, även han svarade mig med ett citat av Miguel de Cervantes om trollkarlar, som kan ta ifrån oss allt, men aldrig hoppet.
Är då Nicefördraget det hopp som Europaparlamentet förlitade sig till?
Svaret är klart: nej, det var inte det här Europaparlamentet ville.
Europaparlamentet ville nämligen ha en djupgående reform av institutionerna; Europaparlamentet ville förbereda Europeiska unionen inför utvidgningen; Europaparlamentet ville behandla problem som oroar medborgarna.
Men sanningen är att regeringarna, vilka är de som dominerar regeringskonferensen, fattade ett annorlunda beslut och därför har dagordningen blivit vad den blivit och inte den som Europaparlamentet ville ha.
De flesta av de här frågorna har inte lösts genom Nicefördraget.
Endast vissa frågor har fått en lösning, i vissa fall på ett tillfredställande sätt, och i andra fall på ett otillräckligt sätt.
Jag tror att förtjänsten - om det är så att det finns någon - med den resolution och det betänkande som Antonio Seguro och jag lägger fram är det ett välbalanserat dokument, vilket är vad som kännetecknar ett parlament som har upphört att blott och bart vara en drivande kraft för att i stället vara ett medbeslutande organ.
Ett medbeslutande parlament innebär att det är ansvarsfullt och därför måste göra saker på ett välbalanserat sätt.
Jag vill hylla alla ledamöter i utskottet för konstitutionella frågor, som har utfört ett enormt arbete i samförstånd, från ordföranden, Giorgio Napolitano, till min gode vän, Antonio Seguro, som har varit en trygg, intelligent och även lojal kollega.
Vi talar därför om ett välbalanserat dokument, i vilket vi klart och tydligt pekar på de fel som finns och det som vi vill se ändrat i framtiden, eftersom avtalen, och Nicefördraget är ett avtal, inte varar för alltid - ordet alltid är bara ett tidsadverbial - vilket innebär att de är möjliga att reformera.
Själva Nicefördraget är alltså början på denna reform.
Jag anser att vi med den här resolutionen blickar mot framtiden, vi ser mot förklaring nr 23, och genom den förklaringen banas väg för en ny metod för reformer.
Vi har i konstruktiv anda velat hjälpa det svenska ordförandeskapet som vi har haft många kontakter med under de senaste månaderna, och målet med det är att man under Europeiska rådet i Göteborg skall kunna enas om hur Europeiska unionens framtid skall se ut och dess institutionella svar.
Fru talman, vad vi vill se är att det upprättas nationella kommittéer i alla medlemsstater för att människor skall diskutera på riktigt, inte på låtsas, för att vi på så vis skall få reda på hur medborgarna vill att framtidens Europa skall se ut.
Parlamentet satsar även på en demokratisk metod för att förbereda regeringskonferensen.
Vi anser att den rätta demokratiska metoden är det konvent som utarbetade stadgan om de grundläggande rättigheterna.
I dag när vi ser så många förslag från både det ena och det andra hållet - vilket är positivt - vill jag påpeka att vad Europaparlamentet vill ha är ett konvent som grundas på den modell som stadgan om de grundläggande rättigheterna utarbetades efter: på den metoden och inte på någon annan, eftersom den visade sig vara framgångsrik och förenade flera olika legitimitetsområden för att nå önskat resultat.
På grundval av konventmetoden vill vi att resultatet av denna även skall bli det dokument som regeringarna studerar vid regeringskonferensen.
Vi kommer att lägga fram konstitutionella förslag, och man får inte vara rädd för begreppet konstitutionell; när vi talar om legitimitetsprincipen och om institutionell arkitektur talar vi nämligen om konstitutionella frågor.
Det resultat vi vill uppnå är att Europa får en konstitution och jag vill säga detta rakt ut, att det finns en europeisk konstitution, av vilken det klart framgår vilka befogenheter alla har, och framför allt, vilka uppgifter de olika institutionerna har inom den institutionella arkitekturen.
Vi vill att den skall vara färdig innan år 2004, innan valen till Europaparlamentet, så att de politiska grupperna kan gå till dessa val och försvara våra möjligheter.
Fru talman, jag tror - och jag upprepar det jag sade i början av mitt inlägg - att detta är en hoppets väg.
Vi står inför eurons Europa, inför utvidgningen, och om denna väg skall vara en hoppets väg eller en väg som leder oss till en situation med blockering av Europeiska unionen ­ vilket ingen vill ha - beror på oss själva.
Därför vill jag att denna resolution skall bli ett konstruktivt bidrag till denna hoppets väg som blir allt bredare, och att vi tack vare denna blir allt mer europeiska.
